palestina VII - tankebilder
Bilder är väldigt viktiga för att förmedla tankar. På museet Yad Vashem var det dock inte tillåtet att fotografera vilket till största delen var bra – men också lite dåligt. Det var bra eftersom det var ett bra museum om den antisemitism i Europa som kulminerade i den förintelsen som nazisterna genomförde. Bra att inte fotografera i ett bra museum kan verka vara en märklig ståndpunkt men den är faktiskt sann. Det var på samma sätt i Auschwitch* och på Judiska museet i Berlin. Om fotograferingsstrategin i det sistnämnda skrev jag den andra november förra året ord som gäller också Yad Vashem: Där tog jag inga bilder av den enkla anledningen att där ville jag tänka utan att störas av att med bilder berätta mina tankar. Klart besöksvärt. Och återbesöksvärt.
I förintelsemuseet i Jerusalem – Yad Vashem alltså – kan man följa utvecklingen i kronologisk ordning vad gäller nazipropagandans utveckling med demonisering av judar, omlokaliseringen av dem från där vars de bodde till ett antal speciella ghetton bakom höga murar där ghettot i Warscawa är mest känt, beslagtagande och/eller förstörelse av egendom samt givetvis också slutligen den aktiva utrotningen med hjälp av både insatsstyrkor och förintelseläger. Den historien är välbekant och måste alltid upprepas i avsikt att försöka förstå krafterna bakom. Så kallade historierevitionister som förnekar det skedda bäddar ju, vare sig de är stolliga biskopsfigurer i de marginella katolska sektsällskapet SSPX eller presidenter i Iran, aktivt för att liknande brott mot mänskligheten skall ske igen i större eller mindre skala med samma eller andra grupper som offer.
Med detta sagt behöver jag ändå berätta att det kändes lite underligt att komma från de näst intill ghettoliknande förhållandena i Betlehem till museet och där möta dagens bakom-mur-inspärrares historia om hur de själva spärrades in. Givetvis menar jag nu inte att det råder en fullständig parallell mellan dagens Israels högerkrafters sätt att resonera och handla vis à vis palestinierna å ena sidan och nazisternas kampanj mot judarna å den andra. Proportionerna är helt olika så till sin grad kan de inte jämföras. Till sin art finns dock paralleller som kollektiv bestraffning, omflyttningar och konfiskeringar, demonisering och avspärrning samt historierevision synlig i ministerkrav i Israel på att al Nakba – fördrivningen 1948 – inte får nämnas. Och tanken inställer sig över det paradoxala att man inte verkar se tendenserna, inte verkar se att man nu drabbar andra på liknande sätt som man själv tidigare drabbats. Eller ser man det och inte bryr sig? Och vad har man då lärt?
I museets bokhandel köpte jag två kartor jag tyckte mig få användning för. Den ena var en karta över gamla staden i Jerusalem med alla sevärdheter. Den andra blev en bilkarta över Israel i skala 1:350000 och den bild den visade visade sig vara intressant eftersom den så kallade gröna linjen inte kunde urskiljas. Inte heller gränsen mellan Israel och Syrien. Både Västbanken och Golanhöjderna framställs som integrerade delar av staten Israel. Detta blir den bild man förmedlar till allmänheten – både den inhemska och turistiska! Ibland läser jag på nätet bloggar och annat som ondgör sig över att palestinier inte skulle erkänna staten Israels existens. Gammalt tillbaka var det så, vilket naturligtvis var både orätt och lite korkat, men jag mötte i mitt kartköp ett lika orätt synsätt med utsuddning av gräns- och stilleståndslinjer. Den så kallade säkerhetsbarriärens – alltså murens – sträckning och ingrepp i samhällsfunktionerna går nästan inte heller att skönjas på den israeliska kartan men avbildas givetvis mycket tydligare på den palestinska karta jag senare köpte – och som inte innehöll ordet Israel som beskrivning på något landområde.
Så nog är bilder viktiga för att förmedla tankar. Och otankar.
* Reseintryck från Auschwitch finns på denna blogg i ett antal inlägg från augusti 2007.
Spännande! Ser fram emot mer!
Visst är det sant att denna israeliska självbild finns. Men skillnaden är att INGEN palestinsk politisk organisation erkänner Israels rätt att existera. Nej inte ens det av svenska politiker så omhuldade Fatah. Yasser Arafat som delade fredspriset med Itzak Rabbin gjorde heller inte det, annat än utåt. Men annat gjordes gällande på palestinsk TV och i tal Arafat höll till palestinier när det palestinska självstyret infördes på 90-talet: "Nu har vi en plattform att stå på varifrån vi kan återerövra Palestina".
Hur kan man övht lita på en sådan samtalspartner? Någonsin? En samtalspartner där den egna polisen, den palestinska myndighetens polisstyrkor, som intern hälsning höjer högra armen i vad vi här kallar hitlerhälsning! Vad är det för samtalspartner?
Däremot kan nämnas otaliga israeliska partier, organisationer och ledare som uttalat stödjer en tvåstatslösning. Det är skillnaden!
Intressant och tänkvärt Stig själv var jag där 2008 här är min reflektion:<a href="http://dessaminaminstabroder.blogspot.com/2008/11/jerusalem-del-2.html>Yad Vashem</a>
Till Fredrik Norberg:Du säger "Men skillnaden är att INGEN palestinsk politisk organisation erkänner Israels rätt att existera". slut citat. Jo men de har de, men frågan är om den Israeliska staten kommer att erkänna en Palestinsk stat, just nu bryter man internationell rätt när man etniskt rensar Jerusalem och bygger bosättningar det visar att man inte erkänner deras stat, snart finns ingen Palestinsk stat kvar att erkänna.
Länken till min sida om Yad Vashem
http://dessaminaminstabroder.blogspot.com/2008/11/jerusalem-del-2.html
Fredriks påstående ”INGEN palestinsk politisk organisation erkänner Israels rätt att existera” blir inte sant hur många gånger det än upprepas. Ett motsvarande påstående typ ”INGEN israelisk politisk regering erkänner Palestinas rätt att existera” skulle vara lika osant.
I den av mig tidigare omnämnda boken ”Ett land ett folk” av Sören Wibeck berättas på sidorna 289-290 att PLO-Arafat och Israel-Rabin den 13 september 1993 tillsammans med Clinton erkände varandra och att Arafat då lovade ”att införa alla aspekter av FN:s resolutioner 242 och 338” – ett citat också hos Wibeck. Och att Rabin sade liknande saker. Det är fakta som gör att ord som INGEN måste strykas – eller?
Att sedan inte alla palestinier har gillat och accepterat detta, att Arafat var en mutkolv, att den palestinska myndigheten inte kunnat eller rentav kanske inte alltid velat kontrollera terrorister osv är också sant. På samma sätt är det också sant att Rabins linje gjorde honom till ett offer för en nationell israels attentat och att senare mer högervridna regeringar i Israel klart svävat på målet om att acceptera den palestinska staten. Men fakta kvarstår: propagandafrasen att ”INGEN....” är falsk.
Men visst finns det skillnader. Att partier i israeliska demokratiskt valda regeringskoalitioner inte accepterar ett självständigt Palestina gör att Israel utsätts för bojkott och sanktioner både från EU och USA men när palestinier väljer Hamas som inte godtar Israel fortsätter EU-handel och USA-stöd som vanligt. Det är verkligen en skillnad.
Eller vänta! Var det inte tvärtom?
Stig har givetvis rätt att PLO-Arafat och Israel-Rabin erkänt erkände varandra. Jag uttryckte mej oklart.
Självklart vet jag att Arafat erkände Israel! MEN, i palestinsk TV och på politiska möten sade han annat; ja rent att Israel skulle utplånas. Och ändå anses just Arafat och hans Fatah (som har polisstyrkor som gör hitlerhälsning) vara "moderata" och seriösa samtalspartners. Så här säger Abbas... idag: http://www.youtube.com/watch?v=KPsOe9yRqTU&feature=player_embedded
Här kan ni läsa lite om Fatahs senaste kongress: http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/si-info/pressrelease/view/fatahs-kongress-hela-jerusalem-maaste-oeverlaemnas-till-det-palestinska-folket-310034
Markeras kan följande:
"Enligt Fatahs senaste dokument måste Israel inte bara lämna ifrån sig de delar där det förr fanns en palestinsk majoritet, man måste också ge upp 'västra' Jerusalem som alltid haft en judisk majoritet, för att tillfredsställa Fatahs nya så kallade krav. Jerusalem har för övrigt haft en judisk majoritet sedan slutet av 1850-talet."
Räkna gärna upp palestinska organisationer som faktiskt är för fred och erkännande av Israel!
Och så till Hamas, Stig. Är det enda problemet med Hamas att de inte erkänner Israel? Skulle det bara vara det som är problemet med den vidriga organisationen? Om du hade levt på 30-talet, hade du argumenterat mot sanktioner mot Tyskland (om sådana fanns) då? För att NSDAP var "demokratiskt valt"? Det är dags ät även flumsossar som du förstår vad Hamas är för några nissar!
Uttrycket "flummsosse" tar jag tillbaka; ber om ursäkt för det!
OK Fredrik. Givetvis går det alltid att hitta exempel på saker man ogillar. Jag har inte ens brytt mig om att kolla upp olika snuttar på YouTube eftersom där finns precis vadsomhelst om allt och alla kan där hitta vatten till sig egen kvarn. Självklart skulle det gå att hitta israeliska parlamentariker - representerande partier i koalitionen - som vill helannektera Västbanken och fördriva innevånarna. Dessutom sades från gänska högt uppsatt israeliskt håll i samband med senaste Gazakriget att Gaza skulle genomgå Shoa - hebreiska för Förintelsen (apropå nasse-associationer). Visst kan man hindra rättvisa, försoning och fred genom att fokusera så men skulle man vänta tills alla alltid säger allt rätt kan fred och framtid aldrig byggas.
Och det är bilden av fred och framtid jag är intresserad av. I inlägget konstaterade jag bara att den (officiella) Israel-karta jag köpte ger bilden av att allt väster om Jordan är Israel. Det finns inte ens på den markeringen att det rör sig om ockuperade territorier.
Så jag frågar: Är det också din bild? Eller anser du att Palestina skall vara en suverän självständig stat på Västbanken och Gaza med passage emellan? Godkänner du den ensidiga annekteringen av östra Jerusalem? Och FN-resolutioner om tillbakadragande till stilleståndslinjen från 1948 - skall de ignoreras eller efterlevas?
Organisationer? "Sabeel" heter en organisation i Palestina som erkänner Israels rätt att existera och med hjälp av icke-våld arbetar för rättvisa och försoning. "Mellanösterns Kristna råd" är på samma linje.
Så till NSDAP i Tyskland vars demokratiska valseger 1933 inte ledde till sanktioner. Jag fattar inte parallellen. Troligen för att jag är korkad.
Men det jag fattar är att Nazisternas framgångar till stor del berodde på att man inte i Versaillesfreden satsade på en rättvis fred för att nå försoning. Segrarmakterna - USA ville annat - bestämde sig i stället för att bara ta för sig och söka slå sönder den tyska ekonomin och ge folket en känsla av att vara förnedrade och orättvist behandlade. Och det blev jordmånen HSDAP växte i - liksom Hamas.
Nog är det väl ändå skillnad mellan vad den palestinske PRESIDENTEN (!) säger och vad någon "högt uppsatt" israelisk politiker säger? Där finns väl ändå en rejäl gradskillnad?
Tvåstatslösning: För några år sedan hade jag sagt tvärsäkert ja. Nu är jag inte lika säker faktiskt, med tanke på vilka makthavare palestinier har en tendens att välja. Hamas och Fatah är ju bevisligen lika judehatande och verklighetsfrämmande båda två... Den dagen palestinska ledare säger sig vara för en tvåstatslösning, fred, avväpning av terrorgrupper och ger judar lika rättigheter som medborgare i ett självständigt Palestina; och då dessa ledare också säger detta på hemmaplan (även när internationell media inte närvarar) - den dagen tror jag på en tvåstatslösning.
Personligen skulle jag föredra Folke Bernadottes förslag om Jerusalem som en internationell stad utan statstillhörighet. (Gärna också en kristen katedral på tempelberget).
Problemet - eller möjligheten - med de organisationer du nämner, Sabeel och "Mellanösterns kristna råd", är att de är just kristna. Men att finna muslimska organisationer som stödjer en tvåstatslösnin; ja då blir det plötsligt svårare. 90% av palestinierna är som bekant muslimer.
Sant om Tyskland. Vad jag syftade på var att du ovan ger uttryck för att det är fel av omvärlden att bojkotta Hamas. Det är ingen ovanlig åsikt i Sverige, särskilt inte i vänsterkretsar. Jag hörde själv Per Gahrton i Malmö försvara Hamas, på vilkas kongress han närvarat; trots att han vet att det är ett öppet fascistiskt parti som lär barn att hata judar (etniskt sett), hyllar Hitler, gifter bort minderåriga flickor med medelålders män (massbröllop i Gaza City) - utöver nu då det faktum att man skickar missiler och självmordsbombare uteslutande mot civila mål etc. Sådant är Hamas och därför borde de bojkottas på samma sätt som man borde bojkottat Tyskland på 30-talet. Och då spelar det ingen roll hur och varför Hamas uppstått!
Fredriks "färdplan" skulle kunna låta som "fortsatt ockupation av och bosättarinflyttning på Västbanken - typ". Jag skulle kunna mena att han förordar en fortsatt exploatering och söndertrasande av Palestinska möjligheter att få till en fungerande ekonomi och infrastruktur till dess de ovillkorligen kapitulerar - eller helst flyttar. Jag skulle kunna pådyvla honom den israeliska extremhögerns tankar om långsam etnisk rensning som en "slutlig lösning" på problemet.
Jag skulle kunna göra det om jag lät min fantasi flöda fritt och associerade ihop honom med andra aktörer - alltså använde samma svepande formuleringar som han gör om "vänster" eller annat.
Jag skulle alltså kunna...
Men gör inte så. Ville bara visa hur det skulle bli om jag skulle argumentera som Fredrik argumenterar.
Vissa svar gav han på mina frågor. Men ockupationen berörde han inte. Inte heller hur han skall få det israel han sympatiserar med att ge upp Jerusalem. Eller är det bara palestinierna som skall göra det? Så menade i vart fall inte den avbeväpnade terrorister lönnmördade Bernadotte.
Undrar förresten vilka starff de terroristerna fick. Regeringstaburetter eller vad?
"Jag skulle kunna göra det om jag lät min fantasi flöda fritt och associerade ihop honom med andra aktörer - alltså använde samma svepande formuleringar som han gör om "vänster" eller annat."
Jag skrev aldrig att du tycker så. Bara att det är mycket vanligt i vänsterlägret. Sedan var det ju faktiskt så att du beklagade att Hamas bojkottas; varför markerar du annars att de är demokratiskt (nåja)valda?
Jag har inget intresse att sympatisera med Israel. Jag är ingen evangelikal tok som snackar om utvalda folk och uppfyllande av profetior. Faktum kvarstår att Israel är Mellanösterns enda demokrati med yttrandefrihet, religionsfrihet, arabiska som andra officiella språk, arabiska partier i sitt parlament m.m.
Sedan är jag kritisk till ockupation och annektering av landområden. Men palestinierna ger inte något direkt sympatiskt intryck; varför har de inte uppfyllt något av kraven i Osloavtalet t.ex.? Vilket Israel faktiskt däremot gjorde innan man åter från palestinsk sida öppnade för väpnad konflikt. Sedan beklagar också jag att Israel bryter mot antagna fredsfördrag, men det förändrar inte det faktum att palestinierna inte ens försökt hålla desamma!
....."evangelikal tok som snackar om utvalda folk och uppfyllande av profetior".....nu lär du bli populär i vissa läger.....
Intressant diskussion. Får nog köpa Wibecks bok.
Det finns också "karismatiska tokar", "gammalkyrkliga tokar", "högkyrkliga tokar", "pentakostala tokar", "reformerta tokar", "romersk-katolska tokar", "ortodoxa tokar" och inte minst "svenskkykliga tokar"... vad jag syftar på är att Israel-vurm är väldigt vanligt i evangelikala kretsar; inte sant?
Att Fredrik inte är en så kallad "kristen sionist" vet jag och uppskattar. Det gör att samtalet blir ett åsiktssamtal som handlar om politiska och humanitära ställningstaganden vilket i och för sig är krångligt nog, och olika sorters andliga övertoner med icke klassisk kristen Bibelsyn förskonas man från i samtalet.
Mitt förslag är dock att vi stänger debatterandet för denna gång så att kommentarkadjan inte blir oöverblickbart lång - alltså utifrån detta inlägg. Då jag kommer att återkomma med fler funderingar utifrån min resa ber jag att välkomna alla åsiktare till dessa.
