stigstrombergsson

Från och med 26 oktober till och med 3 november befann jag mig på en speciell resa till Palestina och Israel. Under tiden på plats blev det inte tid och ork till att på bloggen berätta om händelser, upplevelser, känslor och tankar. I stället avser jag att successivt sammanställa en del av allt detta till ett antal inlägg under rubriken Palestina samt ett nummer, eventuellt något tilläggsord.
Detta är det första inlägget. Det påbörjades i Palestina men kom att skrivas färdigt ett par dagar efter hemkomsten. Att det tog så lång tid beror på att mycket arbete väntade direkt efter det jag kommit hem.

---

Det som hände i resans början var i korthet:

Måndagen 26 oktober flög vi från Luleå 1920 för att inkvarteras på Arlanda.
Tisdag 27 oktober åts frukost vid 7tiden samtidigt som morgonnyheterna i SVT berättade om vattensituationen på Västbanken. Incheckning 0745 och avresa 0955 gjorde att vi kom fram strax efter 15 lokal tid. Tyvärr var det molnigt över Östersjön, Belarus och Urkarina men tiden användes till ett gott och djupt samtal med stiftets internationella sekreterare Roger Marklund.

På Ben Gurion Airport möttes vi av en svensk präst verksam i Jerusalem med omnejd. Under resan till Betlehem berättade han och gav en massa information. Efter incheckning åts middag ca 19 och efter den en promenad följt av en stunds ”rundprat” i gruppen och aftonbön.

Det som då – med inslag av senare – tänktes och kändes följande:

Resfebern tilltog under måndagen med allt packande. Faktiskt kom det att handla om ganska mycket pirr i magen. Dottern – Snorvan kallad som liten – skjutsade till flyget och resan till Kallax innebar ett givande samtal med hennes kompis. Samtal är nog en avig beteckning eftersom det var mest jag som (ovanligtvis) pratade och svarade på hennes frågor.

Väl på Arlanda var det kul att träffa de andra samt finna att Rest & Fly är ett fiffigt koncept.

Pirret accelererade inför starten tisdag förmiddag. Allt var OK men känslan av ”laddning” växer kring förhoppningen att dubbelheten arbetsresa – semesterresa skall väga över till arbets- och utbildningsresans fördel. Den grupp som reser är ganska olika. Åldersspannet är 40-75 och ”inläsningen” har nog varit väldigt olik. Förförståelsen inför vad som väntar är nog också ganska disparat.
För egen del ser jag fram mot möten med ”de levande stenarna” - alltså människor av kött och blod. Andra stenar inklusive Födelsekyrkan, Gravkyrkan, Klagomuren eller Qumran (där man fann dödahavsrullarna) är väl nog så intressant men på något sätt vill jag sätta det i andra hand.

Berättelsen under bussresan första kvällen – varm sådan förresten – medförde dubbla känslor. Bibliska platser som Ajalons dal där solen stod stilla och Emmaus gav tankar. Just Emmaus finns inte mer eftersom den – så löd informationen – tömdes på folk 1948 av rädsla för en massaker lik den i en annan palestinsk by och kom att raseras av israeliska armen strax efteråt. Således är det inte längre möjligt att vandra dit och möta Herren i bröd och vin likt i slutet av Lukas´ evangelium.

I vart fall reste vi över slätten upp mot Juda bergsbygd. Funderade över berggrund, växter mm. Sånt gör jag alltid och blir alltid lika irriterad över att det finns så mycket intressant att veta som jag inte vet. Vi fick också information om vattensituationen. Landet plågas av torka sedan ett par år vilket gör att Palestinier på Västbanken i genomsnitt kan förbruka 29 liter per person och dygn medan bosättarna i samma områden förbrukar 300 liter per person och dygn till planteringar, pooler och annat. Tacka katten för att öknen blommar på vissa platser samtidigt som andra områden förökas.

In mot Betlehem började vi se muren. Alltså inte Jerusalems stadsmur utan den mur Israel kallar säkerhetsbarriären och som till långa delar betecknas som illegal eftersom den inte följer den så kallade ”gröna linjen”, alltså stilleståndslinjen 1948, ibland kallae 1967 års gränser.

Väl framme och inkvarterade togs en kvällspromenad ned till Födelsekyrkan en knapp kilometer från där vi blivit förlagda. Dagen avslutades med samtal i stor grupp och aftonbön.

---

Så var alltså första resdagarna. Jag kommer att återkomma med fler men gissar att de fram i nästa vecka och veckan därpå också varvas med intryck från nästa resa som går till Norwich i England.