stigstrombergsson

Jag har varit obloggig ett längre tag och glest kan det mycket väl bli också den närmaste tiden. Under tiden i Palestina blev det varken tid eller internetuppkoppling nog att skriva inlägg av längre och reflekterande art. Väl hemma natten mot onsdag var det massor med annat som pockade på. Till exempel skulle jag på torsdagen berätta i 2x2 timmar om min resa. Onsdagen innebar dessutom andra arbetsuppgifter och på fredag-lördag ägnade jag mig åt flyttlasskörning med äldsta dotterns prylar till Umeå. Idag söndag har inneburit ställa-i-ordning-för-vintern-aktiviteter utomhus, mail-trafik med Palestinaresenärerna samt packning då jag i morgon bitti (alltså måndag) reser till Norwich – något som gissningsvis också kommer att innebära saker värda att beblogga.
Sedan hemkomsten har jag dock hunnit läsa på de bloggar jag har länkar till en bit ner till höger på denna sida. Jag har till och med på en plats lämnat en och annan kommentar och det är utifrån det samtalet jag nu skriver detta inlägg.

Startpunkten är alltså pastorsbloggen och då närmare bestämt inlägget Om reflektion och tradition skrivet den 5/11. Bloggaren – Simon Jonsson – berättar där om de tankar han haft som lett honom till att nu denna höst begära utträde ur Svenska kyrkan. Det samtal vi förde kan läsas där.

I den samtalsvevan skrev jag ett par saker som innebar att en – eller flera – med signaturen Anonym ställde frågor utifrån att jag påstått att dopet är frälsande. Dessutom tycker signaturen Danne att en av mina formuleringar är nog så drastisk och klumpig och undrar kring den.

Då jag inte vill ”kapa” pastorsbloggen med långa mångordiga inlägg i samtal med dem men tycker att deras frågor och tankar är seriösa väljer jag att göra det här.

Först om dopet.

Anonym skrev den 6/11: Är dopet frälsande? sen när?
Ja! blir givetvis mitt svar. Med tillägget: Från första start!
Vad grundar jag detta på? Vilka Bibelresonemang?

I Bibeln ser jag att den första kristna Pingsten – Apostlagärningarna kapitel 2 – uppmanar Petrus människorna att låta sig frälsas från detta onda släkte. Alldeles tidigare hade med andra ord sagt vad de skulle göra: Omvänd er och låt er alla döpa er så ska ni få syndernas förlåtelse och Den helige Ande som gåva. Dessutom tillägger han efter att ha andats in: Er gäller löftet, er och era barn...
Syndernas förlåtelse, frälsning, dop, Ande är alltså inblandad i samma skeende redan den dag som brukar räknas som den kristna Kyrkans födelsedag.
Vidare: I ett av sina brev – till Timotheos eller Titus – skriver Paulus att då frälste han oss genom det bad som... – syftande på dopet.
Och i Matteusevangeliets slut talar Jesus om att apostlarna skall göra människor till lärjungar – alltså frälsta – genom att döpa och lära.
I övrigt hänvisar jag till de goda reflektioner signaturen Andreas gett på Pastorsbloggen.

Vart ta vägen?

Sedan till signaturen Danne som kommenterade mitt resonemang vad gällde vart jag eventuellt skulle ta vägen om jag bestämde mig för att lämna Svenska kyrkan. Han fann min formulering ”Ingen så kallad frikyrka skulle vara ett alternativ” drastiskt och lite klumpigt, eller åtminstone väldigt onyanserat.

Men det är ju så! Ingen så kallad frikyrka på orten ser jag som ett alternativt andligt hem. Tyvärr, kanske, men så är det. Pingst- eller EFK-församlingen kan jag inte ty mig till eller tillhöra eftersom de – om de är konsekventa i sin teologi – inte anser att jag är döpt och därmed inte heller frälst. Missionskyrkan på orten känns inte heller aktuell men möjligen skulle EFS kanske kunna bli en tillflyktsort om den dag kommer då Ordet inte längre finns och Nattvarden inte längre dikas för mig i Älvsby församling.

Så jag förstår inte vari klumpigheten ligger. Eller det onyanserade. Kan det vara orden så kallat...? Att jag skrev så kallat frikyrkliga beror dock bara på att jag syftade på de samfund och församlingar som innan Svenska kyrkan skiljdes från staten själva kallade sig för frikyrkliga. Idag är ju också Svenska kyrkan formellt frigjord (men ändå kapad av politiker) och kan alltså också ses som frikyrka även om hon inte brukar kallas så.

PS: Göran Skytte resonerade klokt i gårdagens SVD. DS