stigstrombergsson

Regelbundet har man inom EFS i Norrbotten så kallade PK-träffar. Det är samlingar för rörelsen Präster och Konsulenter i avsikt att samråda, stärka gemenskap och fortbilda sig. I det sammanhanget fick jag den 18 november förtroendet att tala och leda samtal kring temat Bibelsyn. Ande och bokstav, Bibeln som Guds ord? Är Bibeln ofelbar? var underfrågeställningar jag fått och uppdraget var att ge lite Bibelsynshistoria samt problematisera i ärendet. Skulle tiden medge det kunde något grupparbete kanske också bli av.
Det nedanstående är min fusklappstext lätt redigerad. I muntlig form blev orden givetvis fler men dessa föredragsstolpar kan ändå ge ett hum om vad jag sa – om nu någon skulle vara intresserad.

---

Bibelsyn är ett lustigt ämne. Hur man kan se på Bibeln som något grundläggande blir på sätt och vis ännu lustigare. Kanske rentav ett omöjligt ämne. I vart fall att belysa fullständigt. Ändå är det viktigt eftersom Bibeln är grundläggande och normativ i Lutherska – liksom i alla kristna – sammanhang. Så säger Svenska kyrkans Kyrkoordning till exempel.

För att få någon slags ingång tog jag fram Svenska kyrkans bekännelseskrifter och letade på ordet Bibel i sakregistret. Finns inte! Så jag gick till sakregistret i Katolska kyrkans katekes – tjock pocket. Fanns inte där heller..
Lite märkligt egentligen. Undrar varför – särskilt som bägge dokumenten flitigt och grundligt argumenterar med Bibeln som (självklar) auktoritet. Behandlar den som grundläggande och normativ. Men inte mycket inledningshjälp fick jag därifrån.

Dock: innan jag går vidare ett par brasklappar:
Denna presentation är min, mitt bidrag in i en gemensam tankebrasa. Om den är sann kan alltid diskuteras. Fullständig är den absolut inte. Ta därför det jag säger som ett samtalsinlägg för egen och gemensam tanke. Inte mer..
En sak till: Bibelsynen är ett problemkomplex i kyrkorna av idag – tycker i alla fall jag. Men det är inte största. Bibelbruket – eller snarare obibelbruket – är en enligt min mening ännu mer alarmerande frågeställning. Egentligen.

Nu tillbaka till huvudspåret.
Först lite fakta oberoende av vad man tycker om Bibeln:

Tron på Jesus uppståndelse är det kristna grundbeskedet till världen.
Kopplat till uppdraget att syndernas förlåtelse skall förkunnas i Hans namn. 

Tron på Jesus fanns innan Bibeln – rent kronologiskt.
Tron på Jesus fanns innan de enskilda Bibelböckerna – rent kronologiskt.
Tron på Jesus fanns innan samlandet av böckerna till vad vi kallar Bibeln – kanoniseringen.
På trons grund skrevs brev i ämnet till dem som satt tro till budskapet. Breven följdes av sammanställningar över Jesus gärningar och ord – för dem som trodde. Och hela tiden med de tidigare orden – Gamla testamentet – som bakgrund och utgångspunkt.

Denna tillkomsthistoria får konsekvenser för Bibelsynen:

Bibeln är skriven av människor som inspirerats av tron/Gud till sina samtider. Därför behöver den förstås utifrån sina tillkomsttiders förutsättningar. Det var ju då Gud talade genom profeter, apostlar, evangelister, poeter etc.
Den behöver också förstås utifrån samlingstidernas förutsättningar eftersom de då under Andens ledning med av människor uppställda kriterier samlades till att vara rättesnören för samtidens och framtidens lära och liv.*
Idag läses Bibelns böcker av människor som inspireras av tro/Gud i sina nutida sammanhang. Med de förutsättningar vi har tolkar vi vad som egentligen skrivits åt andra – vi tjuvläser andras post – och söker på det sättet finna vägledning för lära och liv. Detta sker och skall ske i en levande i kontinuitet och förnyad trohet mot kyrkans tro – den som faktiskt fanns före Bibeln och kom att uttryckas i den.

Den Bibelsynsslutsats jag drar av detta blir en så kallad Religiös hermeneutisk bibelsyn som i litteratur och undersökningar brukar beskrivas på ungefär detta vis: Bibeln är inspirerad av Gud, skriven av människor i sina tider och behöver tolkas för varje tid. Annorlunda sagt: Bibeln är både Ande och bokstav.

Givetvis kan alternativa bibelsyner formuleras men de kan knappast anses som det klassisk kristna synsättet. Tre vanliga alternativformer ar:
Humanistisk existentiell bibelsyn:som innebär att Bibeln innehåller mycket livsvisdom men Gud har inte påverkat den på något speciellt sätt – den är enbart bokstav. Detta synsätt kan jag uppleva växer till hos människor i kyrkor och samfund men är alltså inte klassiskt kristen.
Allmän litterär bibelsyn: Bibeln är bara en vanlig bok/vanliga böcker från antiken – också enbart bokstav. Ganska vanlig hos folkflertalet.
Fundamentalistisk bibelsyn med synsättet att: Bibeln är Guds rena ord och därför är den bokstavligen sann – här blir den bara Ande. Denna Bibelsyn finns tydligt i det kristna hanket och störet men är egentligen en modern uppfinning från mitten av 1800-talet. Klassisk kristen är den inte.

[Bensträckare]

För att ytterligare belysa vad jag sagt: Bibeln ingår i inkarnationens sammanhang.
Jesus är sann Gud och sann människa – det gudomliga kan inte räknas bort, inte heller det mänskliga.
Kyrkan är Guds folk och människors gemenskap – något vi bekänner tron på och tror i.
Dopet är det bad som föder på nytt och samtidigt vanligt vatten.
Nattvarden är delaktighet av Kristus och bara bröd och vin.
Avlösningen är Guds förlåtelse hörd i en mänsklig röst.

Inkarnation är alltså att Gud verkar i det mänskliga, tar mänskliga och jordiska former. Och lika lite som Kristus kan spaltas upp kan innehållet och formerna kan skiljas åt. De är förenade eftersom Gud valt att genom sin Ande inkarneras i det mänskliga.

Inkarnationssammanhanget innebär också en sakernas hierarki – alltså att en del är viktigare än annat. Exempel på sådant kan vara:
Huruvida Jesus hade trasiga tänder är mindre viktigt än att han som uppstånden bär lidandes-sår på sina händer.
Att han tog bröd och vin för måltiden är viktigare än om han i andra sammanhang föredrog fikon framför dadlar.
Vidare blir Jesus ord och exempel viktigare än profetord hos till exempel Sakarja och samhälleliga ordningar mindre viktiga än skapelsegivna.
Guds Ord – tolkat – blir viktigare än människor åsikter, känslor, tyckande, vetande.
Och mycket mycket annat.

Jag tycker vidare mig se att Inkarnationssammanhanget är starkast i vad man brukar kalla de historiska kyrkorna – ortodoxer, katoliker, lutheraner. Reformerta teologier vill till att bryta upp eller åtminstone försvaga inkarnationssammanhanget till något andligt därovan och världsligt här nere.
För Dopet leder det till att det blir ett tecken på att man (tidigare) blivit frälst, inte något som reellt förenar den som döps med Kristus.
För Mässan leder det till att upplevelsen eller erfarenheten blir viktig på den reella delaktighetens bekostnad.
För kyrkosynen blir kyrkan något man tror I mer än Kyrkan med stort K vi tror PÅ.
Och för Bibelsynen uppkommer den märkliga paradoxen att det blir de bibelord som säger mig något som blir de viktiga orden, samtidigt som man inte sällan säger sig ha en fundamentalistisk bibelsyn där allt är lika viktigt. Upplevelsen av och associationerna man gör i Bibeln skapar egna sakernas hierarkier som inte sällan är på tvärs mot vad texter och helheter säger.

Som sagt: Detta tycker jag mig se. Jag kan se fel men låter det ändå vara ett bidrag till tankebrasan. Ordet är fritt. Reaktioner? Frågor? Invändningar?

---

*  Kriterierna var renlärighet (skulle stämma med tron ungefär som den formuleras i trosbekännelsen), apostolicitet (gå tillbaka på en apostel eller någon i en närheten av en apostel) och katolicitet (vara kände i hela Kyrkan).