post-LOST (mm)
Detta inlägg påbörjades i programmet Word för flera dagar sedan. Därefter kom det att vila på grund av att arbete, hockeyVM och annat tagit skrivtid i anspråk. Lördag förmiddag - en stund innan Folkhögskolans dag skall gå av stapeln - tar jag dock ett fast grepp om tangentbordet för att färdigställa en text till publicering.
Det är ganska sent tisdag kväll när jag skriver detta inlägg. LOST - konstigare än vanligt - är strax slut och jag passar på att skriva några tankar. Inte om programmet givetvis. Det kan inte återberättas utan behöver ses. Om man nu gillar intriger där det är svårt att veta vem som är ond och vem som är god, där personerna utan att vilja det kastas mellan olika tider och platser, där en dör och blir levande igen, stiger ner i underjorden och häver den plågande förbannelsen osv. Klurigt är vad det är.
Nu är det inte kring LOST utan i stället tankar fritt associerade från en nyläst bok jag vill tangenta ner.
Samtal med Hitler heter en pocket jag köpte på flyget när jag var i Södertälje för ett par veckor sedan. Författaren skrev sin bok strax före utbrottet av andra världskriget och beskriver eller snarare refererar samtal han hade med Adolf 1933-1936 ungefär, alltså innan kriget. Sanningshalten i vad han skriver var omdiskuterad redan då men boken såldes före krigsutbrottet i stora upplagor i Tyskland, England, Frankrike, Norge och en del andra länder. I Sverige såldes de engelska, tyska och franska upplagorna men när den skulle publiceras på svenska slog censuren till och upplaga efter upplaga blev beslagtagen.
Här slutade jag skrivandet tisdag kväll. Fortsättningen är lördagstext.
Detta censurerande var en diskuterad skandal redan då och är vad som gör boken intressant och rekommendabel. Alltså inte i första hand som källa till hur Hitler var och förde sina förvirrade resonemang utan mer som ett tidsdokument kring ett förtigandets strategi och kryperi för dem som för tillfället upplevdes ha makten, stå för moderniteten och nytänkandet och således ansågs ha framtiden för sig.
Kryperiets mekanismer, förtigandets strategier och tigandets väntan var då och är nu sammantvinnade företeelser. I samhället, politiken, kyrkan och på många ställen.
Förtigandets strategi används av dem som sitter på beslutande platser och (välgrundat) vet sig kunna votera igenom sin mening. De förtiger inte sällan aktivt den opposition som kan finnas. Exempel på detta kan vara vad som ibland kan läsas på lokaltidningens insändarsida då någon där kritiserar beslut och agerande från ledande kommunala tjänstemän. Då står ofta ungefär: NN har beretts tillfälle att besvara denna insändare men avböjt att göra så. Det är en trist förtigandets strategi från dem som har makten.
Kryperiets mekanismer kan skönjas hos personer som lämpligt och tidsanpassat väljer att inta den hållning som kan upplevas vara den för morgondagen rådande. Aktivt går man in för att understödja vad som verkar vara vinnarlinjen i olika vägval. I frågan om hur kyrkan till hösten skall ställa sig till samkönade vigslar och vigselrättens bevarande finns exempel på denna aktivism. För det är en aktivism. Kryperi är nämligen något aktivt. Att aktivt alltid placera sig på (vad som bedöms vara) vinnarsidan och leverera vad den sidan vill ha levererat. Givetvis finns detta inte bara i kyrkan och inte bara i dessa frågor. Trist.
Tigandets väntan är det mest vanliga. Jag-väntar-med-att-säga-vad-jag-anser-tills-jag-vet-hur-det-går är attityden. Påminner alltså ganska mycket om kryperiets mekanism men är inte aktivt. Utan avvaktande. Passivt. Och därför skenbart oskyldigt. Men bara skenbart.
Detta var några tankar utifrån Samtal med Hitler.
Nu skall det arbetas. Öppet hus på folkhögskolan. Massa folk kommer.
Ett PS: I en snutt i Nordnytt denna vecka kan man urskilja ett par inlägg med släktskap mot kryperiets mekanismer samt en person som länge, kanske för länge men faktiskt inte nu längre tenderat att ha tillämpat tigandets väntan. I senaste programmet Existens blandas ett par olika viktiga frågor på ett ganka ostrukturerat sätt men när mikrofon och kamera en god bit in i programmet riktas mot kyrkostyrelsen vice ordförande möter man ett tydligt exempel på förtigandets strategi.
