några småsaker
Ett par tre små ting från den sistlidna tiden vill jag så här i arla aftonväkten korteligen nämna något om. Ämnena i detta inlägg är är jobbet, vädret och en halsduk.
Jobbet* knogar på på vanligt majmanér. Detta innebär - förutom lektioner i religion i två klasser på högstadienivå respektive gymnasienivå - antagning av elever till Svenska kyrkans grundkurs kommande höst samt planering av den utbildningen och en del andra kurser.
Igår besöktes skolan av närmare dussinet av dem som sökt just till höstens grundkurs. De kom för en informations- och intervjudag för att själva kunna bilda sig en uppfattning om det verkar kul och vettigt att gå kursen. Och för att vi skall kunna få en uppfattning om dem som sökt. För att kunna besluta om antagning. Fast resultatet av den processen går jag dock inte in på här.
De flesta som sökt är personer som upplever en kallelse eller en längtan till att utbilda sig för ett eventuellt yrkesliv i Svenska kyrkan. Den typen av kallelser eller tankar har i de flesta fall väckts i, med och under engagemang i Svenska kyrkans unga - för de som tar studenten i år eller de sista åren - eller utifrån att man deltagit i någon form av evangeliserande vuxengrupp typ Alpha**.
Den kallande miljön, det sammanhang där kallelsen väcks, är alltså ungdomsgrupp klassisk stil och/eller Bibelgrupp. Primärt i Norrbotten. Församlingar i stiftets Västerbottensdel "levererar" - och detta har jag märkt genom åren - betydligt färre kyrkliga påläggskalvar än vad Norrbotten gör. I vart fall till grundkursen här i Älvsbyn. "Kontroll" tidigare år visar att denna olikhet inte jämnas ut av att Västerbottningarna drar till andra folkhögskolor utan den beska sanningen verkar vara den att församlingarna i den så kallat fromma Skellefteåbygden och det teologiskt avantgardistiska Umeåområdet inte är rekryterande miljöer i samma mån som en del församlingar i norr. Dessutom gäller detta inte alla församlingar i norr utan det är - och detta har jag också märkt genom åren - en handfull församlingar i Norrbottensdelen av stiftet från vilka det kommit "oproportionerligt" många elever till skolan. Det är till och med ännu snävare än så eftersom det går att skönja att det är ett antal eldsjälar kring vilka andra lockas att längta efter att arbeta i kyrkan. Engagerade personer kring vilka andra upplever sin kallelse alltså.
Vilka dessa eldsjälar är tänker jag givetvis inte tala om här eller nu men åtminstone ett gemensamt drag tycker jag mig kunna se: De betros aldrig med specialuppdrag när till exempel stiftet ordnar fortbildningar, kurser, prästmöten eller andra fora för framtiden.
And that´s all I have to say about that! för att citera Forrest Gump. I vart fall här och nu.
Vädret har varit vårliknande de sista dagarna. Inte jättevarmt men hyfsat. Bilden av björklöv på gång togs i morse under gång längs gångstigen på väg upp mot kyrkan - som jag alltså passerar på väg till jobbet.
Halsduk har man enligt Kyrkans Tidning stickat i Tolfta församling, Uppsala stift. Detta nämner jag eftersom den ena av de bägge kyrkorna mellan vilken halsduken lades befinner sig på stenkasts avstånd från den adress å vilken madammen i mitt liv tillbringade sin uppväxt. Kyrkan ifråga, uppkallad efter en framliden ärkebiskop, var också platsen för vår vigsel för snart 31 år sedan.
Och nu är det 67 minuter kvar till kvällens avsnitt av LOST.
* Eventuellt nytillkomna läsare kanske far väl av informationen att jobbet i mitt fall är skolpräst och lärare vid Älvsby folkhögskola.
** Detta sista gäller dock främst personer som i medelåldern funderar på en omorientering till sitt andra eller tredje yrkesval.
