snacka om litanior

Igår - lördag - firades i Älvsby kyrka en annorlunda gudstjänst. Eller gudstjänster. De var annorlunda men ändå samma som det brukar vara. Annorlunda i formspråk men samma till sin innebörd. Och därför tänkvärda eftersom de gav ny form åt för mig välkänt innehåll.


Det var ortodoxa gudstjänster ledda av Suleyman Wannes, stationerad i Linköping, corepiskopos* i den (som han sa) heliga syrisk-ortodoxa kyrkan. Gudstjänsterna var inte så lätta att tänka kring eftersom språket var en mix av syrisk-arameiska, arabiska och svenska.


Det var ett gott initiativ från församlingens diakoniassistent** Mikael Ågren som gjort detta möjligt. Ca 90 personer var närvarande, grovt indelade så att dryga inemot hälften var flyktingar och invandrare från Mellanöstern***, ungefär en tredjedel motsvarande från Eritrea och Etiopien och resten sådana som jag - alltså infödda gammelsvenskar.


...ny form åt för mig välkänt innehåll skrev jag för några rader sedan. Egentligen är det exakt tvärtom då det handlar om gammal form åt för mig välkänt innehåll. För den ortodoxa gudstjänstens form är gammal. Urgammal. Och snacka om litanior, alltså bön, genomtänkt bön, rentav överenskommen bön****. Efter gudstjänsterna fick jag en svensk översättningen av liturgin och finner en massa tänkvärt. Och en massa mycket intressant teologi.


Nästan hela gudstjänsten var böner! Församlingens tilltal till Gud. Mestadels så att prästen gav sjungna ord åt församlingens bön, stundom gemensamt sjunget eller sagt av församlingen. Sjunget är i sammanhanget ett relativt begrepp. Tonskalan i viss mån annorlunda än vår, förmågan att träffa rätt i skalan kanske också begränsad. Mer av recitation alltså. Och hela tiden en litaniornas, bönernas, gudstjänst.


Det var alltså en gudstjänst som i sin struktur satte Gud i fokus. Innebar tillbedjan och tillvändning med den Treenige i centrum. En eller ett par Bibeltexter lästes riktat till oss människor. Samt en tillsägelse av syndernas förlåtelse. Men tidsmässigt var det nästan inget jämfört med det massiva tilltalet till Fadern. Sonen och Anden.


Våra vanliga gudstjänster har ett annat fokus. Med fler textläsningar och förkunnelsens tidsmässiga omfattning blir det mer frågan om från Gud till människor. Och ibland faktiskt inte ens det utan ibland bara människa till människa med Gud i bakgrunden.


Den ortodoxa gudstjänstens symbolspråk är rikt. Svenska kyrkans liturgi har en del av det men i jämförelse ganska påvert, också i så kallad högkyrklig tappning. Men uppenbart är att rötterna är samma. Och tänket bakom. Teologin alltså.

Nattvarden - på ortodoxiska kallat eukaristin - var öppen för alla döpta. Detta var lite märkligt eftersom ortodoxer inte har nattvardsgemenskap med andra kristna men for ortodoxa invandrarminoriteter i till exempel Sverige har den heliga biskopssynoden i den heliga Syrisk-ortodoxa kyrkan beslutat att var och en som är döpt, bekänner sina synder och tar emot förlåtelsen i gudstjänsten också kan dela mysteriet.


Gudstjänster skrev jag. Efter den eukaristiska litanie-gudstjänsten som tog ungefär 1½ timme blev det ett dop enligt ortodox liturgi. Ett dop av ett litet barn med eritreanska föräldrar.

Snacka om symbolspråk!!


Till sist om bilderna.
Då jag inte vet vilka om de som hamnade på bilderna är föremål för polisjakt för deportation eller har skyddad identitet har jag valt att maskera deras ansikten. Tragiskt! Mest med tanke på de tindrande ögonen - främst hos barnen.



*  Betyder ungefär vice-biskop, domprost.
**  Att han är diakoniassistent betyder att han är anställd för att arbeta med diakonala uppgifter men inte har kyrkans uppdrag som vigd diakon.

***  Flyktingar är sådana som ännu inte fått uppehållstillstånd eller av en inhumant Sverige fått avslag på sådant. Invandrare är de som har permanent uppehållstillstånd, i några fall också medborgarskap.

****  Om vad litania är går att läsa bland annat i det tidigare inlägget för lite litania.

Kommentarer
Postat av: Kyrkvärd på glid

Missade detta, då jag hade annat för mig.

Varför har du maskerat Jesus och Simon (visst heter han så?)?

Jag är också invandrare, dock med permanent uppehållstillstånd utan att ens behöva ansöka. Inte har jag ansökt om medborgarskap heller...

2009-03-08 @ 19:48:23
Postat av: bloggaren själv

Bra fråga! Jag hoppades på den!

Pratade efter gudstjänsten med en person - kristen från Irak - som fått avslag. Och min tankle blir att om vi på det sätt vi gör behandlar människor som söker sin tillflykt till oss är det lemmar i Kristi kropp som vi avvisar. Alltså Kristus själv. Så om någon av Hans minsta bröder behöver dölja sig i rädsla för deportation lever Jesus i andanom under samma villkor. Likasom prototyplärjungen Simon från Kyrene som tog korset och följde Jesus.

Därför gav jag altartavlans personer samma maskering som de som kanske är hotade. För att visa på vilkas sida Jesus står - typ.

2009-03-08 @ 19:58:52
Postat av: Kyrkvärd på glid

"Lever Jesus i andanom under samma villkor"

Ja nog känns det så ibland eller är det vi själva som blyges att tala om honom och visa upp honom?



"Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten."

2009-03-08 @ 21:15:53
Postat av: Anonym

Du glömde maskera ikonerna.

2009-03-09 @ 08:56:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0