stigstrombergsson

Ungefär så gammal skulle kanske Paulus ha varit nu - om han fått leva. Vilket han inte fick. Ändå var rubriken på detta inlägg ämnet för det tvådagars symposium i Uppsala som jag nyligen bevistat. Sannolikt har detta inneburit ett av läsekretsen efterlängtat avbrott som nu härmed får sitt avbrott. Jag är alltså tillbaka både som skrivare här och läsare annorstans.

Vi var två kamrater som for med nattåget söderut om söndagskvällen. Tanken hade varit att vi skulle varit fler med då ett par presumtiva medresenärer varit senfärdiga vad gällde anmälningarna och befann sig utestängda i det mörker där det råder gråt och tandagnisslan blev vi bara två - jag själv och bloggarkompisen Hanna*.

Måndag morgon innan skam skott sig var vi framme. 06.01 för att vara exakt. Vän av ordning frågar sig varför vi inte tog ett senare tåg vilket tillåtit högre grad av morgonsussning men hade så gjorts skulle kvälls- och nattsuddsprat inte kunnat gå av stapeln på det sätt som avsetts. Yrvaket perrongstapplande styrde vi stegen mot ett till stationen intilliggande hotell där vi inhandlade frukost för ett antal slantar. Hotellfrukostar är bra eftersom de innehåller krubb som om man gör heder åt anrättningen får det en att vara däst en hel dag. Dessutom kan man sitta hur länge som helst och spola i sig den ena kaffekoppen efter den andra i en aldrig sinande ström. En god investering alltså.

Vad det led styrdes kosan till det förhyrda boendet på Samariterhemmet där tidens tand inte gnagit nämnvärt. Rum, korridorer, bibliotek vittar om att här kan anas anor. Inte en möbel införskaffad efter 1920 vad det verkar. Och allt i tipptoppskick. Utan repor eller ens damm på de polerade ytorna. Märkligt. I sanning märkligt. Som bilderna visar med mycket hög kråkslottsfaktor.

100 stycken var anmälda till symposiet vars innehåll jag inte i skrivande ögonblick vet hur jag för läsekretsen skall relatera på lämpligt sätt. Det var två dagar då den ena professorn före den andra docenten innan en tredje som också var professor föreläste i 50-minuterspass kring olika ämnen - alla med anknytning till Paulus. Ofantligt spränglärt och inte så lite nördigt.

Framtiden får utvisa huruvida jag pillrar ner något lämpligt referat av något. Anteckningar behöver hursomhelst dechiffreras och gås igenom innan och det går inte nu. Sitter nämligen på tåget just nu norr om Bollnäs. Om - just i detta skrivögonblick när orden formulerats såhär långt - är det 64 minuter kvar till det avsnitt av LOST jag i förra inlägget berörde och 05.36 i morgon kommer jag att vara framme om SJ väljer att hålla tiden.

Och någon gång i morgon inlägges detta inlägg.