identifikation – I
Lika på gång med mina Centralamerikaminnen kommer här ett inlägg till. Och sedan kommer det att bli ett till med rubriken Identifikation II innan jag sannolikt i nästa veckas mitt kommer att börja plåga min luttrade läsekrets med något helt annat.
Tro och liv hör ihop. Liv och politik hör ihop. Därför hör tro och politik ihop.
Dopet i kristen tro och teologi är oerhört centralt. Olika grenar på det kristna trädet betonar olika tankar kring dopet olika. Viktigt att minnas är att de dock till största delen är frågan om just betoningar mer än om motsatser. Protestantiska kristna - ju frikyrkligare* desto mera - har en tendens att betona dopet som individens grej i relation till Gud/Kristus i himlen - typ. Gamla stora kyrkor har en tendens att starkare än protestanter lyfta fram dopet som ett införlivande i Kristi kropp på jorden - alltså Kyrkan i betydelsen Kristi kyrka. Leker man med orden kan man tala om att man betonar dopets personala och sakramentala sidor olika.
Att alla döpta är lemmar i Kristi kropp är klockrent biblisk och ges under många bilder. Att Kyrkan/församlingen är en kropp som har Kristus som huvud säger Paulus i ett av sina brev. Att vi genom dopet är lemmar i samma kropp säger han i ett annat. Johannes berättar i sitt evangelium att Jesus säger Jag är vinstocken, ni är grenarna och Petrus plitar i ett av sina brev ned tanken att den döpte är en sten i ett bygge där Kristus är grund/hörn/slutstenen.
En följdtanke - också biblisk - av detta är att de döptas villkor delas av Jesus här och nu, inte bara där i Palestina då. Huvudet är så ett med kroppen att det drabbas av det som drabbar kroppen.
Under inbördeskriget i El Salvador mördade vid ett och samma tillfälle dödsskvadronerna ett antal jesuitiska präster och ett par andra. Minns jag rätt skedde det på det katolska universitetet där jesuiterna var lärare. På sexårsdagen av den händelsen var vi på universitetsområdet och deltog i högtidlighållandet av dessa martyrer**. På en uppfart till ett hus hade man av färgad sand gjort bilden i början av detta inlägg - klicka på den så blir den större. Sex röda rosor markera prästerna, två i en annan färg de två andra - nunnor tror jag. VI aniversario betyder sexårsdag.
Här är nu ett klickbart utsnitt ur samma bild.
Vad ser läsaren? Vilken betydelse får bilden?
Vad kan sandbildskaparna ha tänkt? Menat?
Det jag ser är en bild av den lidande Kristus inflätad i den Latinamerikanska kontinenten. Hans huvud är i Mexikanska golfen och benen väster om Chile. Händerna är spikade i Washington och Kalifornien.
Så bilden handlar om kroppens - de döptas - samhörighet med Kristus. Den lidande Kristus. Den Kristus som led för världen då och lider med och i världen nu när hans kropp - döpta människor - lider.
Och det som skapat lidande så som man upplevde det för 15-20 år sedan i El Salvador var ju beroendet av och manipulationerna från Ronald Reagans USA. Därifrån hade man ju i decennier i El Salvador samt Latinamerika i övrigt statskuppat bort demokratier, beväpnat militärjuntor och stöttat dödspatruller. Korset på vilket man som döpta Kristuslemmar var fastnaglat på var lätt att uppleva. Det handlade ju bara om att se på varifrån smärtan kommer. Och är en lem i Kristi kropp korsfäst är Kristus korsfäst. Inte bara symboliskt eller i andanom. Utan reellt - eller sakramentalt om man så vill säga.
Har vi blivit ett med honom genom att dö som han skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han skriver Paulus i Romarbrevet kapitel 6. Tillämpningen av detta blir ungefär följande slutsats - till hopp och befrielse för alla lemmar i Kristi kropp:
Delar vi förnedringen skall vi också dela upprättelsen. Inte bara upprättelsen i himlen utifrån något sorts ytligt du-får-smör-ovanför-när-du-dör-program. Utan också upprättelsen här på jorden. För i den situation då vi lider är det Guds vilja att vi skall stå upp, bli fria och leva det goda liv Gud vill för sin skapelse.
Likna Jesus blir sett på detta vis, med den erfarenheten och den dopkopplade teologin något lite annorlunda än vad jag och andra i trygg medelklasstillvaro ofta tänker. Det är värt att betänka när vi nu är på väg mot en Långfredag då vi i kyrkorna hör det hoppfulla budskapet att Kristus delar de lidandes lidande. Och ropar det lidande ofta ropat:
Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?
* "Frikyrka" är ett lustigt och numera i princip förlegat begrepp. Rimligen borde det försvunnit samtidigt som "statskyrka "försvann vid millennieskiftet. Ändå fungerar det fortfarande hyfsat bra som samlingsbeteckning på ett antal mindre samfund till exempel Missionskyrkan, Pingströrelsen osv.
** Officiellt hade de mördade jesuitprästerna fram till den dagen kallats bråkmakare, kriminella eller rentav terrorister både av högerkrafterna men också av ledningen för kyrkan i El Salvador. När vi var där benämndes de för första gången som martyrer vilket var en markering och ett politiskt ställningstagande från den för tillfället influgna påveliga nuntien - alltså ungefär Vatikanens ambassadör. San Salvadors. Ärkebiskops leende var stelt.
