stigstrombergsson

Skall man skriva ett blogginlägg gäller det att kunna göra det utan större abrovinker - och på rätt sätt. Texten jag nu skriver rör sig i en för mig helt obekant programvara och framställs med en tillika nyuppflappad appartur - en tockendäringa totalt mikroskopisk lapptopp. Närmast att likna vid en läpptipp.

Det är alltså en dator som är hur liten som helst å med knappar på andra platser än man är van. Utom bokstaveriet alltså. A ligger invid S under W som man nästan aldrig använder. Dock gäller det att vara försiktig för tangentbordet är så litet att man om det vill till kommer man att peta på alla tangenter samtidigt.

Open Office heter dessutom den installerade programvaran. Det är vad jag fattat någon sorts gratisnedladdad piratverksamhet riktad mot Gatesimperiet och skall utifrån vad andra säger fungera alldeles utmärkt. Vi har det visst också på hushållet stationära datamaskin men där brukar jag aldrig vara skrivande då sådant för min del mestadels sker i miljön av den av arbetsplatsen ägda bärbara datorn jag utrustats med. Dessutom gäller det då också att välta undan den snart 18 år gamle heffaklumpen som ofta befinner sig därstädes spelande något dödandraspel.

Denhär nya är som sagt så liten, så liten. Väger nästan inget. Gissar att om jag skulle nysa skulle jag inte bara kladda ner skärmen utan sannolikt också skicka apparaturen in i väggen. Erhöll manicken som födelsedagspresent införskaffad med resurser tagna ur hushållets gemensamma ekonomi*.

Och har nu skrivit ett blogginlägg mest för att testa hur den är att skriva på - eller med.

---

*  Madammen stod för inköpet. I julas köpte jag en likadan till henne på öppet köp men hon tyckte det var lite övermaga och lämnade den åter. Skulle jag göra likaledes torde datahandlarn få det slutliga beviset på att de lokala hårddiskar jag och min familj har bakom pannbenen kraschat. Således kommer denna mojäng att förbli i min (och därmed också madammens) ägo.