stigstrombergsson

Fick härförleden ett mail från en av blogggrannarna - wow! Tre G! - som tipsade om en artikel i Aftonbladdret - länk här. Han - OK! Det är Sven-Bertil Gran jag talar om - tyckte att jag skulle blogga i ämnet med motiveringen du är klart mer lämpad än mig att skriva om såna saker.

Rätt eller inte så läste jag artikeln som hastigast och rekommenderar andra att läsa den. Dessutom läste jag det icke ringa antal kommentarer artikeln fått varav ett mycket ringa antal innehåller något vettigt. Många av dem repeterar dock mantrat religion och politik hör inte ihop. Det påståendet är lika vanligt som falskt! Givetvis hör religion och politik ihop!! Och om det avser jag nu skriva lite.

Först dock en kommentar kring själva artikeln.

Hon som skrivit den visar en lite nymornad fascination över att kyrkor och religiösa företrädare på sina agendor fört upp klassiska vänsterfrågor som fattigdomsbekämpning, fredsarbete, miljöfrågor och jämställdhet. När jag läste det funderade jag på vilken planet hon vuxit upp. Fattigdomsbekämpning till exempel har ju i snart 2000 år stått på kristendomens åtgärdslista och i snart 1500 år på Islams. Hos judarna har omsorgen om den faderlöse och änkan ... och ... invandraren/främlingen varit på tapeten åtminstone sedan Josias reformation på 600-talet före vår tideräknings början*. Så inte är det någon ny sak kyrkorna adopterat från vänstern inte!

Vad gäller fredsarbete är det på samma sätt. Liksom jämställdheten mellan människor av olika raser, sociala klasser och kön. Det är väl bara miljöfrågorna som inte genom århundraden och årtusenden direkt funnits på den religiösa agendan. De frågorna är ju relativt nya och missminner jag mig inte tog det ju också ett tag för vänstern att fatta hur viktigt det som miljörörelsens brinner för faktiskt är.

Att kyrkorna i Sverige kan av en del uppfattas som om de glidit åt vänster kan jag förstå men bestrider det dock kraftig eftersom det naturligtvis inte är på det sättet. Kyrkorna har inte alls glidit åt vänster. Möjligen har de inte glidit lika långt och lika fort högerut som samhället och opinionen i övrigt.

Jag menar att det när det gäller social-moraliska frågor som tredjevärldenbistånd, stöd till ockuperade och förtryckta folk, rättfärdighets- och rättvisefrågor här hemma och utomlands så har kyrkorna inte ändrat sig nämnvärt på låt oss säga 35 år. Vad som hänt de sista decennierna är att den allmänna opinionen och åsikterna i samhället i stället drivit åt höger.

Det stora (s)-partiet kan få stå som ett klockrent exempel på detta i sin alltmer tilltagande borgerlighet och totala förtroende för de kapitalistiska marknadskrafternas välsignelsebringande effekter för alla människor. Att alla inte får del av välsignelserna vare sig hemma i Svedala eller ute i världen upprör inte längre (s) på samma sätt som det gjorde på mäster Olofs tid utan vi har alla mer eller mindre anslutit oss till marknadsliberalernas devis envar sin egen lyckas smed.

Min slutsats blir alltså att när politiken, ekonomin osv glidit högerut och kyrkorna har försökt hålla fast vid omsorgen om den fattige, den faderlöse, änkan och invandraren/främlingen har kyrkorna kommit att hamna vänster om det mesta och därför givetvis börjat uppfattas som vänster - vad gäller social moral och de sociala samhällsfrågorna.

Det var vad som fick moderatledaren att i unga år lämna kyrkan - i vart fall att döma av artikel i Kyrkans Tidning. För honom kom politiken att avgöra hans religiösa om inte uppfattning så i alla fall tillhörighet. Så nog hör religion och politik ihop - i alla fall i hans fall.

Med Mona (s)ahlin är det på exakt samma sätt men eljest - enligt artikel i Dagen. Hon uppfattade att kyrkorna var konservativa i individ- och familjemoraliska frågor och därför lämnade hon i unga år kyrkan. I det avseendet är hon alltså precis samma andas barn som statsministern - alltså en som låtit politik avgöra om inte religiös uppfattning så i alla fall religiös tillhörighet. Så nog hör politik och religion ihop - åtminstone i hennes fall.

Fler exempel på att religion och politik hör ihop kan ges:

En viss - om än märklig - tolkning av vissa ur sitt sammanhang lösryckta Bibelcitat gör en del troende till kraftfulla supportrar till den nuvarande staten Israel och allt vad dess ledning hittar på medan annan Bibeltolkning leder till solidaritet med förtryckta kristna på Västbanken och engagemang för att häva ockupationen av Palestina.
En viss Bibeltolkning gör att man accepterar dödsstraff samtidigt som man är motståndare till abort i alla lägen och därför kom att rösta på GWBush medan annan Bibeltolkning avvisar dödsstraff och kan tänka sig abort under vissa omständigheter.
En del människor hämtar ur sin tro stöd för individens okränkbara frihet och äganderätten medan andra ur samma tro öser inspiration för gemensamt ägande och solidariskt ansvar.

Alltså: religion och politik hör ihop!!

Att det är så är nu varken märkvärdigt eller fel utan oundvikligt utan beror på att människan är en religiös varelse. I alla fall säger många så. En artikel i Illustrerad Vetenskap redogjorde för något nummer sedan för detta på ett väldigt intressant sätt. Till detta kommer att är människan en social varelse som lever i åtminstone grupp, ofta i klan, stam, folk, nation och numera också tack vare media som världsmedborgare. Att li livet med andra söka organisera detta är vad politik i vid mening är så utifrån att jag samtidigt är ett ett religiöst och socialt däggdjur av hankön kommer religion och politik att höra ihop i och för mig - typ självklart alltså!

Detta i allmän mening och som princip. Med partipolitik kan det vara lite annorlunda...

---

*  Triaden den faderlöse och änkan ... och ... invandraren/främlingen finns till exempel i 5 Mos 10:18. Den Bibelboken kallas också Deuteronomium - den andra lagen - är sannolikt den första skrivna lagsamlingen i Israel och låg till grund för kung Josias reformation om vilken man kan läsa i Andra Konungaboken kapitlen 21-23. I muntlig - och kanske skriven - form är den äldre. Profeten Sakarja som var verksam innan Josia använder den.