lokalt bubbelvatten
Kolsyrade drycker är något jag kolkar i mig i noggrant urval. Eller rättare sagt sparsamt urval. De flesta gånger det brusar nedför halsen eller löps risken att det skall kittla bakom näsan handlar det om öl. Läsaren må nu inte tro att det rör sig om stora mängder av denna dryck. Bort det! Men som måltidsdryck fungerar exempelvis en halv burk Norrlands Guld eller Lapinkulta alldeles perfekt. Givetvis rör det sig då om cooperainhandlad variant av styrka 3,5.
För speciella tillfällen kan givetvis också ölvarianter som införskaffas i statliga monopolbutiken eller som förtärs i samband med restaurangmåltid eller liknande avnjutas i måttligan mängder.
Läskeblask av olika slag passerar nu om åren tämligen sällan svalget. Kåckakåla undviker jag utom kanske tre eller fyra gånger om år när billångkörning ställer krav på förbättrad blodsockerhalt som motgift mot trötthet.
Bordsvatten av typ Ramlösa undviker jag nogsamt eftersom jag aldrig kunnat begripa varför man på flaska skall köpa vatten man lika gärna kan tappa ur kranen - eller om man vore hund lapa i sig ur toastolen.
Men så idag* ändrades allt för ett ögonblick!
Förändringen ägde rum då jag med inhandlingslapp i näven drog min kundvagn genom den handelsbod som vanligen är det redskap genom vilket Gud besvarar bönen ge oss idag det bröd vi behöver eller - om man fortfarande är låst vid den gamla formuleringen - vårt dagliga bröd giv oss idag.
Älvsby källa har äntligen kommit igång med produktionen!
Lokalproducerat bordsvatten som smakar likadant som kranvattnet.
Alltså tagen ur samma vattentäkt men fabricerad till förbubblad form.
Givetvis köpte jag en flaska - för flaskans skull. Och etikettens.
*Ska man vara noga var det igår, tisdagen, alldenstund klockan nu passerat midnatt.
