knapp-hasse borta
Hans Lindgren - en kompis och tidigare arbetskamrat har i början av denna vecka hastigt avlidit. 66 år gammal tror jag. Vi var arbetskamrater på den tid jag hade mitt uppdrag som församlingspräst i Älvsby församling där Hasse var kyrk- och kyrkogårds-vaktmästare. Hasse var en positiv, seriös och hjärtlig arbetskamrat, humoristisk och allvarlig, intresserad inte bara av sitt eget arbete utan också för hur vi andra hade det och hur det gick för oss i olika uppgifter, alltid villig att hoppa in och hjälpa till där det behövdes. Att ha en blid av Bamse som illustration blir därför inte respektlöst och vanvördigt fel utan bara ytterligare ett sätt att berätta hur Hasse var: som Bamse både stark och snäll.
Knapp-Hasse blev min familjs interna namn på honom när barnen var små. Hasse skötte ju alla knappar för ljus, ljud, kyrkklockor och annat. Vi brukade sitta nära den plats i kyrkan från vilken - dåförtiden - det för barnen spännande knapperiet fungerade.*
Hasse är alltså plötsligt borta. Trist. Tomt.
* Knapp-Lasse blev på motsvarande sätt namnet på Hasses kollega Lars - men det är en annan historia.
Så lite vi vet om vår morgondag. Vi har inget löfte om något annat än "idag". Vi är dagens barn.
Jag träffade Hasse i kyrkan för 8 dagar sedan.
Han frågade: "Blir det neddragningar?"
Jag svarade: "Vi får se, nånting blir det."
Där slutade samtalet. Det var ett fyra sekunders möte i kyrkgången direkt efter gudstjänsten. Jag kunde ha lagt till, som man brukar: "Den som lever får se." Det gjorde jag inte.
Hasse brydde sig. Han ville ofta veta hur det går.
