stigstrombergsson

Livskraftlägret är över!
För denna gång.

Och liksom det alltid blir när något omfattande är över blir jag lite "bakis" - fylld av sådant jag tagit in och lite oförmögen att tänka. Men ändå med ett behov att kommentera det timade. Alltså det skedda. Eller hända. Eller det som hänt. Till en del. I vart fall.

Först då: Det är kul att vara bland ungdomar!
Jag upprepar min tanke att fler präster och ungdomsledare skulle ta sig för att mygla sig med när tillfällen till sådant bjuds. Även om det blir udda tider, sena kvällar, rentav hela dygn, kanske sova borta, troligen en upplevelse av att det är stojigt och med en lite ruffig och oborstad andlighet.
 

I vilken grad man - alltså jag - i sammanhanget är malplacerad vet jag inte. Och struntar i. Kanske är jag "farbrorn" som, bara för att folk är snälla, får lulla omkring på lägret. Jag gör ju ingen skada. Typ. Vara hur det vara vill med detta. Jag tycker det är meningsfullt att möta unga som vill. Som vill utvecklas i tro. Och vill växa i Jesusefterföljd. Och vill att andra skall göra det.

Det blev som två grupper av ungdomar jag fick möta. Och hade lite olika att göra med. Där var de riktigt unga - alltså årskurs 9 och ettantvåan på gymnasiet. Snack med dessa blir mer sporadiska. Sedan finns de äldre, alltså de som på lägret är äldre men ur min synvinkel givetvis är yngre. De som är sådar kring och drygt 20. I några fall inemot 30. De är ju unga men i de unga ungas ögon gamla. Men inte lika gamla som jag. Alltså uråldrig.

Det som de nämnda ½unga - eller bättre uttryckt unga vuxna - säger och gör är viktigt för de riktigt unga. Och många gånger riktigt bra. Under Livskraftlägret hörde jag två av de fem bästa predikningar jag hört senaste året - alltså då mina egna oräknade*. Och det var två småtjejer** som låg bakom. Oskolade förkunnare som utan effektsökeri "bara levererade" god central undervisning till sina jämnåriga. Och till dem som var något yngre.

Min uppgift på lägret var att leda tre mässor - i två fall lite på sidan om programmet. Dessutom två seminarier av teoretisk karaktär - alltså inte idrott, sång eller annat vettigt. Givetvis meningsfullt. I vart fall för mig. Förhoppningsvis också för deltagarna. Särskilt mässorna tror jag spelar en stor roll. Det blir de lite äldre unga som väljer att 22.30 tre kvällar å rad fira en något av en extragudstjänst. Lågmäld, meditativ och med det konkreta Jesusmöte som en mässa alltid innebär.

Så jag är lite "bakis". Särskilt som det i går eftermiddag för första gången sedan före jul blev tid, hälsa och temperatur till att rejält motionspromenera.  Och ta en liten virre. Samt sova ut.

Frågelådefrågorna jag återgav i förförra inlägget kanske jag återkommer till.

PS: 13:edagens bloggbesöksstatistik var ännu högre. Utan "draghjälp". DS.

---

*  Läsaren må här betänka att under senaste året har, förutom den förkunnelse som bjudits i lokalförsamlingen, också hållits ett OAS-möte på orten. Och förkunnare i dessa båda sammanhang är skolade, rutinerade och erfarna. Och i några fall dessutom erkänt så kallat "goda förkunnare".
**  Småtjejer skall inte förstås som nedlåtande. Tvärtom! Men 55 år ung blir damer ungefär i mina egna barns ålder något av småtjejer. Eller unga kvinnor om uttrycket känns bättre.