13 i 5 över ½ 4
13 sekunder i 5 minuter över ½ 4 - alltså 03.34.47 i natt - publicerade den anonyma signaturen //Janne en lååång kommentar till förra inlägget på denna blogg. Som läsare kan du själva klicka fram den och ta del av vad han skriver och gissa dig till att vi nog i flera frågor tycker ganska olika. Sannolikt dock inte i så många frågor som //Janne tror eftersom han främst i slutet av sin kommentar vill till att dyvla på mig uppfattningar han inte har någon anledning till att tro att jag har men ändå finner skäl att bemöta.
Nåväl. Kommentaren från den anonyme //Janne kan ge anledningar till många reflexioner kring källvärde hos uppgifter, trovärdighet och motiv hos dem som levererar information, vad som gör att man tar in viss information och avvisar annan samt hur man associerar och argumenterar. Jag hoppar dock över mycket av sådant för att i stället fokusera på något annat.
Dock vill jag innan och ändå ge vittnesbördet att jag för egen del i alla möjliga frågor givetvis söker information som bekräftar vad jag redan anser. Så gör jag och så gör alla. Men: gör man alltid och enbart så utvecklas man inte nämnvärt i tanken! Därför försöker jag medvetet alltid extra noga lyssna till fakta och synpunkter som utmanar, ifrågasätter eller åtminstone modifierar vad jag tidigare tänkt och kommit fram till.
Varför jag gör så vet jag inte. Jag har som alltid gjort så. Från när man började diskutera politik i årskurs 6 ungefär. Jag gissar att jag redan som liten fick i mig något av detta sätt att förhålla sig tillsammans med morotspurén - alltså tanken att det finns alltid en tanke jag inte tänkt som andra tänkt värd att betänka. Typ.
Nu till detta inläggs egentliga ärende - formulerat i några punkter
På denna blogg inbjuds läsare att kommentera.
Därför har jag inte kommentarfunktionen avstängd, inte ens arrangerad så att jag förhands-granskar kommentarer innan de blir synliga. Kommentarer blir här fria vägar att få del av fler tankar än dem jag själv har.
På denna blogg får den som kommenterar vara anonym om han eller hon så önskar*.
Naturligtvis blir jag nyfiken på vilka som döljer sig bakom olika signaturer. En del vet jag, andra inte. Särskilt Ann O Nym med kluriga, glädjande och småretande notiser är ett mysterium. Men i himlen blir allt uppenbarat...
På denna blogg får man i sina kommentarer tycka fritt.
Jag kommer aldrig att ta bort en kommentar bara för att den uttrycker en annan uppfattning än min egen. Däremot kan jag om jag finner det lämpligt direkt sparka bort kommentarer som innehåller otidigheter, hets, svordomar, könsord och nedsättande angrepp på person. Som "blogg-ägare" är det ju jag som är ytterst ansvarig för vad som kan komma att läsas.
På denna blogg vill jag att kommentarerna inte skall bre ut sig.
Förstå mig nu rätt! Givetvis vill jag att många skall bidra i en diskussion. Givetvis måste du som vill kommentera få göra det och framföra vad du har på hjärtat. Men är det väldigt mycket som finns på hjärtat - så att kommentaren blir mycket längre än inlägget som kommenteras - tycker jag det är bättre att det ges en kort kommentar med en länk till ett längre inlägg på en egen blogg. Eller att man åtminstone håller sig till saken - typ. Annars kan det ju faktiskt bli så att man med långa kommentarer nästintill "kapar" en annans blogg. Likaså kan många inlägg från en och samma person upplevas "kapande". Inget av detta har jag ännu upplevt här men jag har sett det på andra håll. Blir det obalanser kommer jag att redigera och då berätta vad jag gjort och varför.
Har jag i detta levt som jag lär?
Den frågan gnagde i mig när jag skidåkandes** i spåren vid Kanis funderade över detta inlägg.
Ska jag vara ärlig har jag nog åtminstone varit på gränsen när jag tidigare kommenterade på fredrik norbergs blogg och nu under senare tid på sandstromjonsson (länkar till höger). Vara hur det vill med detta har jag nu i alla fall aviserat hur jag önskar att det skall fungera här. Och hur jag tänker förhålla mig till skriverier på andras bloggar.
Så kommentera på govänner!!!
* Argumenterar man för åsikter och försöker föra debatt eller skapa opinion vore det i och för sig bättre om bloggare, bloggkommentatorer, insändarskribenter och liknande skrev med namn och inte gömmer sig bakom namnlöshetens masker i anonymitetens folkhav. Men det är som en annan sak.
** Inemot milen. Fina spår, lagom temperatur, vackert i skogen, omåkt av kyrkvärd på glid.
Ja du Stig, vi ska väl hoppas på att du inte ska vara tvungen vänta till dess du kommer hem innan mysteriet uppenbaras men då jag ibland figurerar på andra bloggar som jag misstänker någon då och då besöker din så väljer jag för stunden inte ge mig tillkänna. Men för att ge dig lite mer bryderier så kan jag säga att ett mindre antal av dina kollegor i ämbetet känner min sanna identitet, varav några har eller har haft anknytning till bojn.
Nog har jag mina aningar...
Men det finns ett par tre kandidater.
Och Ann-O-Nym-iteten gör inget. Är bara kul.
Hmmm!
För det första så är jag inte helt anonym, jag skriver ju mitt förnamn i alla fall.
Sen finner jag det ganska märkligt att du måste raljera över vilken tid jag skrivit inlägget.
Det är inte så att du vill på något vis med den öppningen, lite förlöjliga mej osv...
Men vi lever i ett fritt land(än så länge)så det står dej fritt att göra vad du vill på din egen lilla blogg.
Sen så hoppas jag att du kommer ihåg vad jag skrev i mitt inlägg tidigare, när vi får mera kort på bordet om vad som verkligen hänt och händer i Gasa.
Jag är ganska så säker att vi kommer att få se vad Hamas är för nått.
Själv nattsuddade jag in mitt inlägg 10 över ett samma natt så jag är definitivt inte en som skall raljera över klockslag. Dessutom vet jag att det finns folk som måste vara vakna på natten i jobb och annat som dock - om inget händer - kan medge att man surfar och skriver. Men jag vet också att sen natt-timme - åtminstone för mig - inte alltid höjer kvaliteten på mina tankar som då vill fara lite extra fram och tillbaka. Och det tyckte jag nog ditt inlägg gjorde. Till en del.
Själv behöver jag aldrig tänka i dessa tankebanor ty jag får aldrig några kommentarer.
Nå det står dig fritt att tolka mina tankar som att dom var ute på vift under den sena timmen.
Men om jag nu får ställa en liten fråga angående det tragiska som ändå händer i Gasa. Har du möjligen tänkt tanken att det som nu sker, får ske på grund av att vi människor inte kan se in i framtiden. Kanske det dödstal som nu är o säkert kanske ökar, bara är en bråkdel av vad det skulle kunna vara om det som nu icke skulle skett osv...
Det finns otaliga ställen i gamla testamentet som beskriver ohyggliga krig och dödanden. Men hur skulle dessa ha utvecklats om det inte gick som det gick. Skulle det ha varit oändligt mycket mera lidanden ?
Många anklagar kristendomen (religionen) just för sådana här händelser. Gud kan inte finnas för att så här vidriga saker sker. Men är det inte just människans ondska, förfall som är orsaken till detta. Därför drar vi på oss själva denna oerhörda ondska som ett krig ändå är.
Sen det som jag är mest kritisk till, det är när man här i lilla Sverige tror sig veta vad som är rätta vägen att gå för Israel. Vaa! Skulle den svenska kyrkan ha nått att tillföra den saken, den som har sjunkigt så lågt att jag tror Gud har övergett den, han har tagit sin hand från den helt enkelt.
Nåja! Jag ska inte tråka ut dej med mina sviktande tankar nu igen i den sena timmen.
Så vill jag lämna denna min sista fundering i ämnet, må Gud ha förbarmande med folket i mellanöstern, må Gud ha förbarmande med oss här i västvärlden.
Guds nåd och frid.
Lite om dina de två saker du talar om //Janne.
Vad som sker i framtiden - stt den kanske skulle blivit värre äm det vidriga som nu skett inte skett - kan vi inte veta något om. Därför tänker jag att vi behöver basera våra funderingar på det vi ser hända. Att sedan saker och ting kan bli bra trots att ont skedde är en annan sak. Typ Josef och hans bröder i Första Mosebok. Men det vet man ju inte i förväg.
Så till detta med Svenska kyrkans trovärdighet. Den kan lämna en hel del övrigt att önska om man ser till teologiska uttalanden från en och annan ledargestalt. Där kan jag hålla med dig. Men i sitt humanitära arbete är hon trovärdig och ger god information utan att hemfalla till partiskhet. Annat än om den direkta nöden i stort förorsakas av en part. Här tycker jag inte någon sorts KGHammarskugga behöver falla på personer som verkar för att få in medicin i Gaza.
Att kyrkan skulle vara övergiven av Gud tror jag inte alls. Gud överger nämnligen inte. Utan står fast vid sin kallelse och sina löften.
Läs första meningen i Klagovisorna, sen resten av kapitlen.
Kyrkan idag är inget att bygga vidare på, Gud säger att han ska krossa sin fotapall på jorden.
Men kanske jag vinglar iväg i tanken igen?
Slutord till //Janne (för denna gång).
Kyrkan är givetvis inget att bygga på. Som samfund alltså. Men Kyrkans tro på Jesus - "sann Gud av sann Gud, född och icke skapad" osv enligt hennes bekännelse - kan man bygga vidare på. Och den tron bekänns i kyrkan. Och så länge man i kyrkan bekänner den tron och ber Fader Vår tänker jag inte ansluta mig till dem som dödförklarar eller vänder ryggen åt kyrkan. Detta betyder inte att jag inte är kritisk mot mycket. Men det betyder att jag fortsätter att fira gudstjänst, be, ta emot Herrens kropp och blod i den kyrka - jag pratar om samfundet - där jag döptes till kristen och sedan också blev prästvigd.
Allt gott!
Som jag ser och uppfattar saker och ting, så är den högsta ledningen för svenskakyrkan en katastrof för nämda kyrka.
Inte ser jag heller några präster som står upp och försvarar bibeln och dess budskap. Inte i offentliga sammanhang, är man rädd om sitt arma skinn?
Nå nog kanske det finns nån som sagt nått nångång i förbifarten. Men om man betänker vilket utrymme endel hycklare, gudsförnekare får plats i media och sprida sin dödslära, så borde nog det vara på sin plats att nån inifrån reagerar.
Inte bara smita omkring och försöka komma till nån position i hierarkin.
