stigstrombergsson

Jag har varit borta över helgen.
På Internationell konferens
Arrangerad av Luleå stift, Haparanda församling, studieförbundet SENSUS samt Älvsby folkhögskola - alltså i jobbet.

Det var bra!! Intressant och tankeväckande. På flera vis.

Till att börja med själva parollen Hela Världen.

När den lanserades tänkte jag inte mycket på det. Tog som för givet att det bara var frågan om en blajig paroll lämplig för något. Utan tanke. Nu är det ju så att det mesta man inte tänker på blir föga genomtänkt. Och om man utan att tänka avfärdar en sak som otänkt är man ganska tanklös. Om man tänker efter - typ.

Hela världen är det nya gemensamma namnet på de sammanslagna enheterna Svenska Kyrkans Mission (SKM) och Lutherhjälpen. Dessa gamla beprövade varumärken gjorde i mångt och mycket samma sak men var ändå olika. SKM stöttade långsiktigt bistånd och kyrkligt arbete i främst vad vi kallar tredje världen. Lutherhjälpen var inriktad på långsiktigt bistånd och katastrofhjälp, mestadels också i tredje världen.

För svenska förhållanden passade uppdelningen bra eftersom vi har en inskränkt tendens att separera evangelisation och församlingsbyggande å ena sidan från nödhjälp och jordbruks-utveckling å den andra. En del gillade SKM-linjen bättre då den syftade till att folk skulle börja tro och växa i tro. Andra var mer Lutherhjälpare och ville bistå sina medmänniskor utifrån deras behov och lite mindre religiöst profilerat.

Detta var korkat. Åtminstone teologiskt och i våra systerkyrkors ögon.

Den kristna Kyrkan gör ju inte teologisk boskillnad mellan sitt vittnesbörd, sitt besked till världen - på grekiska martyria - och sitt stöd till människor som behöver stöd - diakonia. Det är två sidor av samma mynt, två åror i samma eka, två händer på samma kropp. Martyria och diakonia ses som ett av andra kyrkor och det blir logiskt att man också i Svenska kyrkan följer det enighetstänkande som präglar våra samarbetspartners. Och enar allt under parollen Hela världen.

Hela världen blir då fiffigt dubbeltydigt.

Det handlar om Svenska kyrkans aktionsradie som inte bara är ett knätofsigt inskränkt hemlandtänkande utan ett uppdrag till eller för hela världen - the whole world om man pratar utrikiska.

Och det handlar om att hela världen - heal the world - från dess skador. Det gäller då beskedet att den skadade relationen till Gud blivit reparerad genom Jesus Kristus och att alla människor genom honom kan få förlåtelse och liv. Och utifrån detta också uppdraget att hela alla de skador som grundskadan gett upphov till: sjukdom, segregation, förtryck, svält, hat och allt möjligt.

Detta kom jag på på konferensen!
När en präst från Palestina predikade. Om försoning. Och helande. För hela världen.

Lite korkad kände jag mig som inte tidigare sett dubbelbetydelsen - eftersom jag inte tänkt.

• Detta var det första jag ville berätta från den internationella konferensen.
• En annan viktig sak därifrån vill jag också nämna men det blir i ett inlägg i morgon.
• "Ledande" kyrkopolitikers dumheter kräver också ett inlägg endera dagen.

Så till en helt annan sak i detta inlägg.

Lokala Världsbladet gjorde denna morgon mig på gott humör. Inte flabbigt fnittrig utan mer förnöjsamt glad och mysigt belåten. I en stor artikel och med ett enormt porträtt mötte jag kollegan Sven-Bertil Grahn - till hans blogg länkas här till höger. Allt handlade om erfarenheten av depression och vägen i och efter den. Och i sammanhanget berättar SvBG enkelt och trovärdigt om vilken betydelse Gud, Jesus och alltsammans haft och har i hans liv.

Och jag säger som man i min ungdom sa i väckelsesammanhang: Gud välsigne vittnet!

---

*  Jag brukar genomgående bara använda små bokstäver - så kallade minuskler - i inläggens rubriker. Gud - alltså den Gud som jag tror på - vägrar jag skriva med litet g. Därav versalen - eller majuskeln.