stigstrombergsson

Nu är det en seriös tid. Det känns som inget läge för kåseriförsök eller sarkasmer kring sådant jag tycker om - alltså tycker kring. För det är ju en väldans skillnad på att tycka om något och tycka om något. Alltså att gilla något och att ha åsikter om något.

Inget läge att skriva alltså. Och ändå behöver något skrivas. Så varför inte lite seriöst.

Fastan är en seriös tid. Och skall respekteras som seriös tid. I eftertanke, fokusering.

Jag höll ett föredrag under veckan och berörde bland annat det. Fastan alltså. Som en tid av fokusering och förberedelse. Ungefär som när idrottsmän reglerar både näring och gärning för att nå formtoppen just när det gäller. Rätt kost, rätta vanor. Sedd så är Fastan i det kristna året perioden när man siktar på formtoppen till Påsk. Fast många gånger kommer ordet fasta mest att innebära att vi tänker på att avstå. Försaka. Plåga sig själv lite. När det i stället handlar om positiv förberedelse.

Och dessutom när det handlar om engagemang. De Bibeltexter som hör samman med fastans start - Askonsdagen - visar tydligt vad fasta är. Läs dem. Jesaja kapitel 58 verserna 4-9, Jakobs brev kapitel 2 verserna 14-17 och Matteus evangelium kapitel 6 verserna 16-18.

Onsdag kväll denna vecka blev på ett speciellt sätt seriös. Askonsdagsgudstjänsten hoppades över för något annat seriöst. Med en massa allvarliga skratt. Seriösa skratt.

Den yngre dottern hade nämligen i julpresent förärat sina kära föräldrar var sin biljett till Ronny Erikssons nya show Rum för rasande. Dessutom hade flickebarnet synkroniserat julklappandet med ett par kompisar som gjort på samma visa vis vis a vis sina föräldrar. Därför ordnades trevlig samordnad resa i minibuss till Piteå. För seriös god underhållning med många allvarliga skratt. För han är ju sån han Ronny - allvarligt kul. Seriös. Därav bilden.

Och så - i denna seriösa tid - lite om de personer jag länkar till till höger. Mina bloggrannar alltså.

Mestadels är de alla mestadels seriösa. Men nu i denna seriösa tid verkar de seriösare än vanligt.

• Ett par av dem - torbjörn lindahl och pär parbring - aviserar avhållsamhet eller åtminstone återhållsamhet med sitt bloggande under fastan. Det är seriöst och jag respekterar deras val fast jag kommer att sakna deras inlägg och funderingar.*
• Bloggaren sven-bertil grahn aviserar också temporärt bloggstopp beroende på sportlovs½veckovistelse utan internet. Han är också ofta seriös. Förnöjer stundom sin läsekrets med omnämnande av sina smarta slagfärdiga barn. Och tankar om tron. Melodifestivalkommenterandet vittnar dock om en brottning...
• Lundateologen fredrik norberg är numera glesinlagd - har alltså glest mellan inläggen. Förr var han flitigare och mer resonerande men nu är hans inlägg så väldigt sällsynta att jag funderar på att kanske ta bort länken.
• Kalixkollegan hanna johnselius är också seriös - hennes näst senaste inlägg bar titeln de gråtande männen - men hon skulle enligt min mening oftare dela med sig av sina tankar.
• Länken sandahl trampar på är en pålitlig väg till en massa seriositeter, inte alltid fria från ironi och småspydighet.
• Hyperbloggaren johnny lestander  är en flitig rackare med kraftig skrivklåda kring en massa saker i samhället. Läsvärd. Men man måste titta till honom ett par gånger om dagen för att inte få en hel drös inlägg att läsa ikapp.
• Pastor simon jonsson berör i sin blogg oftast kristna och (fri)kyrkliga frågor. Läsvärd. Framför allt de ofta långa kommentardialogerna som följer på en del inlägg.

Jag delar inte alla åsikter som förs fram på dessa bloggar. Men jag läser dem. Det skolprästen vid Älvsby folkhögskola för fram på bloggen preatcherteacher håller jag dock alltid med om till 100%. Ibland så till den milda grad att jag finner det onödigt att här skriva det jag funnit blivit skrivet där. Och de gångerna hänvisar jag bara.

---

*  Jag sällar mig inte till den linjen. Kanske kommer jag i stället söka ta fasta på tanken att under Fastan omrikta bloggandet lite. Och kanske beröra de Bibeltexter som på särskilt sätt är vikta för denna seriösa tid.