det luktar rök
Under det horisontella strecket finns inlägget jag skrev i natt om skolbranden.
Morgonpromenaden till arbetet går förbi platsen och tidigare när pojkarna var små brukade vi följas åt på vägen. Bilderna togs strax före åtta i morse när solen inte ens hade gått upp.
Förstämning råder i samhället. Minusgraderna har lagt luftväxlingslock på den gryta samhället ligger i och röklukten känns överallt. Jag är bara - liksom många så vemodig. Och samtidigt tacksam för att det bara blivit materiella skador. Och sörjer å den 15-årings vägnar som att döma förorsakade detta.
I detta vemod publiceras inte idag de andra två runt midnatt skrivna inläggen.
Lekenskolan brinner!
Barnens gamla låg- och mellanstadieskola brinner just när detta skriv strax före 12slaget natten mot måndag. Sammantaget tillbringade familjemedlemmarna 22 skolår i lokalerna (3+6+6+7). Tidningar och andra media berättar om händelsen i sig - alltså branden - så här blir närmast tillfälle till midnattliga nostalgiska reflexioner.
Det var/är en bra skola! Hängiven personal och en trygg miljö.
Dessutom osedvanligt - jämfört framför allt med det senare högstadiet - öppen för föräldrars engagemang och inflytande. När det skulle bildas så kallade brukarråd var Leken på bettet och blev den enda skolan i centralorten som fick till saken. I ett brukarråd fanns valda representanter för personal och föräldrar - ibland också barnen - som gemensamt dryftade olika saker och när möjligheten gavs att konvertera brukarråd till föräldrastyrelse med ett faktiskt mått av självförvaltning och formell föräldramakt hakade Leken på det tåget. Själv fick jag förmånen att vara med som en av föräldrarna och jag tror att vi faktiskt bidrog med en och annan god idé.
Tack och lov brann skolan på helgtid då den - förhoppningsvis - var tom på folk. Givetvis blir de materiella förlusterna stora och en massa krångel uppstår kring hur verksamheten skall fortsätta. Men personskador förskonades vi från - vad som går att veta ikväll. De regelbundna brandövningar man ordnar - i alla fall ordnade förr - behövde inte prövas i ett skarpt läge*.
Stor förlust ändå! Med hög nostalgifaktor!
* Vid en träff med föräldrastyrelsen de år det begav sig rapporterade rektorn från en brandövning med ungefär följande ord, suckandes och skakandes på huvudet: Det är för hopplöst det här! Kurirlarmkedjan som skall gå genom skolan hakar alltid upp sig någonstans och hur vi än övar och övar är det alltid en klass som brinner inne.
Det är fruktansvärt det som händer och sker i Älvsbyn nu..
Mord, misshandel, stölder, droger avlöser varandra..
Ungdomar som mår dåligt, som skär sig, dricker sig stup fulla eller som använder sig av narkotika.
Och nu detta, med denna tragiska hemska brand.
Jag ser det inte bara som en skola som står i lågor, utan oxå ett samhälle som inte mår bra.
Lekenskolan är borta.
Det känns inte alls roligt, när jag passerade på eftermiddagen idag på min träningstur så brann det några småeldar här och var. Eftersom min Elin som är född 84 gick i den skolan så kom jag att gilla Lekenskolan. Men nu är den borta och nästan allt har rasat samman och när man passerar stinker det brandrök. Jag undrar faktiskt om den kommer att byggas upp igen med tanke på det minskande elevunderlaget. Risken är väl att man bygger till Parkskolan istället.
Johnny
Ja, det är tomt och trist och väldigt sorgligt.
Många ledssna barn mötte jag idag.
Men ur morgonens kaos har nu en struktur kommit, heder åt all personal som jobbat, slitit och tänkt för att alla ska få det så bra som möjligt.
