stigstrombergsson

När bloggare bloggar bloggar bloggare ibland bara om ett eller ett par ämnen i alla sina inlägg. Det kan förefalla som om det är det enda de snöar in på och nördfaktorn blir därför hög. Så finns det bloggar vars innehåll till sin helhet rör sig i fält som (dam)skor, kattavel, politik, fotboll, religion, schack, frisyrer eller omåttlig spritförtäring med minnes-luckor bakefter. Det sista är i sig en paradox eftersom jag inte begriper hur de som onsdag-fredag-lördag super skallen av sig kan komma ihåg något att skriva om – men företeelsen mångordighet om det jag inte minns finns onekligen. planlöst surfande har hittat fyllebloggar av det slaget men jag läser den givetvis inte.

Nu behöver inte tockenadäringa enfrågebloggar i sig vara något dumt. Så menar jag inte! Tar jag bland mina länkar långt ner till höger har ju till exempel andreas dedicerat sina skriverier till att på ett förundransvärt filosofiskt och intellektuellt sätt ta upp tankar, åsikter, argument. Bloggen minstabröder har gjort på liknande vis och vikt hela sitt bloggande till att berätta om palestiniernas och speciellt de kristna palestiniernas situation som av många västerländska kristna är bortglömda och ge tips om nyhets och debattartiklar som ger läsare en djupare insikt i den komplicerade situationen i det heliga landet – allt enligt egen undertext. Dessutom känner jag ju något personerna bakom dessa nämnda bloggar och vet att de inte är enfrågemänniskor utan har flera strängar på sin lyra.

Andra bloggar jag läser men inte har länkat till – mina barns till exempel – är mer av dagböcker utifrån vad som händer och sker i deras liv. Där handlar det alltså om jobb, för årstiden aktuella julförberedelser som får en gammal julfixarveteran att bara sucka, samt i ett av fallen – eftersom jag skall bli farfar – värdefulla skriverier om hur barnbarnets moder mår.

Vad gäller mitt eget bloggande är jag ju en stor tänkare av enkla och egensinniga tankar av alla olika slag. Trots detta – eller på grund av detta – hamnar jag understundom i total skrivtorka. Så är det till exempel nu då skrivprojekten kopplade till min resa till Palestina-Israel och till Norwich så att säga kommit i bakvattnet. Glädjande erfarenheter på arbetsplatsen skulle kunna skapa inläggskilometrar och företeelser i både kyrka och samhälle skulle förutom böcker jag sporadiskt läser i också kunna medföra inlägg. Men så blir det inte – märkligt nog. Och tidsbristen är inte den primära orsaken utan – phuh (alltså en suck) – tankepropp måste ligga bakom.

Idag skolkar jag i alla fall från jobbet! Kompar skulle det heta om jag inte arbetade på en skola. Jag är alltså ledig och skulle kunna göra sådant som borde göras – julfixa typ. Eller kanske är det en sådan dag då jag, eftersom jag inte har några schemalagda lektioner, flyttat jobbet för att som vi brukar säga arbeta hemma eller läsa in sådant som ligger efter. Eller så blir det en kombination av alltsammans. Eller inget av det.

Ett inlägg om egentligen ingenting blev det i alla fall.
Ikväll får jag väl skriva vad det blev.

PS: Ser att denna dag redan innan jag vid 10tiden publicerar detta inlägg så har 15 personer förutom jag själv betittat bloggen och funnit att inget nytt hänt. Denna trofasthet gör mig rörd. God morgon på er! DS.