stigstrombergsson

Min gode vän och trätobroder tobbe lindahl filosoferar i ett inlägg på sin blogg om hur läsarfrekvensen förhåller sig till inläggs-skrivnings-frekvensen. Genom att ge ett inlägg en slagkraftig rubrik vill han testa om sådan innebär fler läsare eller inte just dagen eller dagarna efter rubriceringen. Så kallat laddade ord i texten kanske också skapar toppar i besökarantalet*. En kunskapsgirig allmänhet med mig själv inblandad väntar ihärdigt på resultaten.

Rubriken på detta inlägg kan kanske fungera som ett led i samma forskning. Tre ord varav ett versalt skrivet kanske via Google eller annat leder till ökad lösläsning på samma sätt som kvällstidningars och andra publikationers mer eller mindre slagkraftiga löpsedlar kan tänkas stimulera försäljning av tidningarna i fråga.
Innehållsligt finns i regel någon form av relation mellan en tidnings löpsedel och någonting inne i tidningen. Ibland är den relationen rellevant och ibland bara krystad. Så är det givetvis också i ett blogginlägg och därför måste här skrivas att rubriken SEX i familjen åsyftar det faktum att sedan hösten 1991 har den familj jag har glädjen att tillhöra bestått av sex personer.
Med detta påstående är det till den kanske läsarinlurande rubrikens relaterade inläggsinnehåll färdigredovisat.

Ensamhet dryftas i en intressant artikel i det senaste numret av Kyrkans tidning. Artikeln - som jag inte kunnat komma fram till på tidningens webb-sida - menar att ensamhet kan vara av trenne slag – ofrivillig, självvald och existentiell – och att de kan samverka och motverka varandra på olika sätt. Tänker jag själv vidare utifrån artikeln anar jag till exempel att självvald ensamhet i till exempel retreatmiljö kan lindra existentiell ensamhet som kan finns där till en del på grund av ofrivillig ensamhet eller för lite ensamhet i en tillvaro präglad av stoj och stim, hets och härjeri. För en del – kanske ganska många – skulle alltså en rekommendation kunna vara: gör dig ensam så lindras den av ensamheten skapade ensamheten.

Just nu är jag (inom parentes sagt) ensam eftersom madammen åkt till Umeå för att där besöka äldsta dottern samtidigt som yngre dottern jobbar i Piteå, son 1.0 bor i Luleå och son 2.0 sitter fast förankrad framför datorn en trappa ner. Vilsamt eftersom ensamheten i mångt och mycket är självvald men har ett inslag av ofrivillig eftersom jag har till arbetet knutna uppgifter att genomföra i morgon och således inte kunde resa med till Umeå.

Tankar kommer när man är ensam – i alla fall hos mig. Det är inte säkert alla tankar alltid är helt goda eller smarta, med de kommer, går, virvlar och har sig i små skurar om tiotusen. Så kom jag i min ensamhet till exempel att tänka att mitt i det fria ostrukturerade tankeflödet är det en gammal tanke som den sista tiden gått förlorad och numera nästan helt otänks. Kopplar man detta till den inledningsvis nämnda bloggbesöksmängden samt tillägger erfarenheter av kommentarfrekvensen, kan sägas att den nu näst intill bortkomna tanken alltid när den tidigare nämndes brukade generera en eller annan frustrerad tankekommentar från någon eller några i den trägna läsekretsen.

Den förlorade men nu återfunna tanken gnagde och efter sökningar på nätet nödgas jag konstatera att det i skrivande stund inte går att redovisa hur många minuter det är kvar till nästa avsnitt i serien LOST. Den senaste notisen i ämnet var i någon sorts frågepanel i TV4 den 11 november då en Fredrik ställe de frågor som gnager så mångas sinnen: Hej jag undrar bara när Lost kommer tillbaka? Och varför det tagit så lång tid? TV4as tittarombudsman gav det innehållslösa svaret: Efter jul, man måste ju först spela in avsnitten.
Kan man tänka sig!

---

*  En egen åtgärd i den riktningen vidtog jag för ett år sedan genom inlägget al qaida syltar och saftar. Vad det innebar i bloggbesöksfrekvens vet jag dock inte.