stigstrombergsson

Livskraftlägret rullar på. Detta långa inlägg är det föredrag ungefär halva lägret plågades med förmiddagen den andra dagen.

Bibelförklaring förmiddag 29/12 2009

Först lite om mig: Jag är präst – fattade ni igår om inte tidigare. Jag är också lärare här på skolan. Och man har bett mig – i och för sig efter en medverkandeändring – att undervisa idag och imorgon förmiddag. Jag är alltså präst och lärare. 57 år ung. Gift och pappa till 4 någotsånär vuxna barn.
Jag är inte rolig. Snarare orolig. Tvetydigt. Och jag skall berätta en del. Undervisa. Och det kan vara en poäng att anteckna. Sedan blir det smågruppsprat. Finns det i grupperna saker ni vill jag ska ta upp i morgon så säg det och låt smågruppsledarna passa bollen till mig. Inför imorgon alltså.
Dessutom kommer jag att ha ett seminarium i morgon eftermiddag men vad det kommer att innehålla avgör idag eller i morgon. Just nu lutar det åt Bibelsyn eller nåt sånt. Men det kan lika väl bli något ni eller några av er önskar. Det kan låta kaxigt det här Ni får bestämma vad jag ska prata om så pratar jag om det. Låter som jag kan allt – vilket jag naturligtvis inte gör. Men jag kan samtala om allt. Fundera tillsammans, tänka fram och tillbaka. 

Nu får ni dock inte välja eller ha möjlighet att påverka vad det skall handla om. Det är spikat av planeringsgänget. Egentligen tjuvstartade jag igår kväll och nämnde det i förväg när jag pratade om ribban Gud satt. Kommer ni ihåg? Vad sa jag? Vad var Guds ribba?

Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ,
av hela ditt förstånd och av hela din kraft.
Du skall älska din nästa – din medmänniska – som dig själv.

Detta är plockat ur sammanhang – givetvis. Dels finns ett sammanhang i Gamla testamentet (5 Mos 6:5) men det hoppar vi nu eftersom det är i samtal mellan Jesus och någon som tre av Nya testamentets Jesus-berättare – evangelister – ger det vidare som citat och det blir därifrån jag tar det.
Markus var då den som först berättade om den dialog där ribb-ordet förekommer och den texten skall jag snart läsa. Markus själv var inte med då när det hände – på 30-talet – utan har hört det av någon – kanske lärjungen Petrus – och väljer att ta med det när han skriver – 30 år senare. Matteus, som känner till Markus, skriver i princip av men kortar ned dialogen lite. Lukas har också Markus berättelse som mall men behandlar den lösare. Han flyttar den från slutet av Jesusberättelsen till ganska tidigt och lägger ihop dialogen som jag strax skall läsa med en så kallad liknelse, alltså en sorts exempelhistoria. Men det finliret får ni möjlighet att titta på i smågrupperna. Nu läser jag texten från Markus 12:28-34. Observera att ribbordet som faktiskt kommer två gånger.

Textläsning Markus 12:28-34.

Det handlar alltså om det viktigaste av alla buden. Kallat Det dubbla kärleksbudet.
Men precis innan så var det något annat. Noterade ni det? I så fall vad? […]*

Hör Israel, Herren, vår Gud, är den ende Herren. (lästes upp på hebreiska)
Det är den judiska trosbekännelsen. Motsvarar ungefär Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare som är början på den kristna trosbekännelsen. Eller Det finns ingen Gud utom Gud som är halva muslimernas bekännelse.

Att trosbekännelsen står precis före är viktigt. Det visar att budet är ett bud för dem som tror, något de troende skall hålla. Inte alla människor. Utan de troende. På samma sätt är det med andra bud typ de tio – kan ni dem? Vi spånar: […]
De är också bud riktade till dem som tror på Bibelns Gud. Buden är LAGEN, Guds lag. För Guds folk. Inte andra. De har sina lagar. Bibliskt sett.

Här är det dags för en rejäl utvikning. Kanske kommer jag inte ens tillbaka till själva Bibelavsnittet idag utan först i morgon. Utvikningen gäller nämligen orden LAG och EVANGELIUM – två skitviktiga begrepp.

Men innan dess en bensträckare med en sång eller annat.

Guds bud, regler osv är LAGEN – en del av Guds Ord.
EVANGELIUM är också Guds Ord men en annan del.

Det är inte så att Gamla Testamentet är lagen och Nya evangeliet. Så enkelt är det inte. Lag och evangelium går genom varje Bibelbok.
Lagen säger vad Gud vill, önskar, befaller, hur Gud vill ha det, hur Gud vill det skall vara. Eller inte skall vara. Och hur vi skall respektive inte skall vara och göra. Krav och förväntan.
Evangelium säger vad Gud gör, gjort och ger. Alltså om gåva och möjlighet.
Viktigt att hålla isär och hålla ihop på rätt vis. Blandas ofta så det blir varken eller.

Du skall inte dräpa är Lag – odiskutabelt. Du skall läsa Bibeln, du skall tro, skall be är likaså lag.

Det betyder att det faktiskt ofta blir ganska lagiskt. Om till exempel en människa klagar över att lovsången inte berör mig som förr, Bibeln har blivit tråkig och bönen når bara till taket och vi då säger Du måste lägga in mer glöd i din sång, ta mer tid till Ordet och be ivrigare så så blir det lagiskt. Och är dessutom stenar i stället för bröd. Å andra sidan fungerar tankar som Då får du klaga i stället, nöja dig med de Ord du nu har och veta att Gud hör din bön fast den fastnar under taket olika former av evangelium.
Här kan det vara hårfint och det gäller att söka utveckla sin klarsyn så att lag och evangelium hålls isär i förkunnelse och själavård men också hålls samman eftersom de båda är Guds Ord.

Ibland avskaffas lagen/buden. Det är en annan marighet. Det är ju inte av gärningar man blir frälst brukar man säga. Och det är sant. Men ibland sägs det som om det betydde att vi kan strunta i gärningar, i buden. Och då blir det helt osant.
Skilja på Lag / krav och Evangelium / gåva är därför viktigt.

Nu fortsätter jag om Lagen – eftersom Dubbla kärleksbudet är Lag.

Lagen/buden/reglerna har två uppgifter – kanske tre.

Den första är att reglera umgänget mellan oss.
Du skall inte stjäla går att lyda och skall åtlydas – typ.
I detta avseende är Lagen mer än och inte samma sak som Bibelns regler.
Dels är det så att folk utan Bibeln har samma regler men ur andra sammanhang. Att inte dräpa (oreglerat) är ju regel i alla kulturer utifrån en naturlig mänsklig rättskänsla – kallad den naturliga lagen och Bibeln bekräftar bara detta mänskliga.
Dels finns det sedan en massa lagar och regler som inte finns i Bibeln – typ betala TV-avgift eller hålla fartgränserna. Att de inte finns i Bibeln får oss ibland att tro att de inte är viktiga, inte är gudomliga. En sådan slutsats är fel eftersom de faktiskt också är Lag i Bibelns mening. Lagar som skall följas. Samhällets lagar blir så gudomliga lagar såvida de inte kräver av oss något Gud förbjuder. Om detta skriver Paulus i Romarbrevet.

Vilka av er har körkort? [drygt halva styrkan räckte upp handen]
Vilka brukar då köra för fort? [några händer togs ner, de flesta kvar i höjdläge]
Och ni kallar er kristna!! Dåååligt! Riktigt dåååligt! Faktiskt.
Eftersom samhällets lagar är gudomliga lagar – såvida de inte kräver av oss något Gud förbjuder eller förbjuder något Gud tydligt sagt vi ska göra eller vara.

Här avbröts framställningen av tidsskäl. Föredraget fortsätter i morgon. Dock förannonserades att Lagens andra uppgift är att genom ouppnåelighet visa oss att vi inte kommer över ribban. Men mer om det i morgon.

---

*  [...] betyder att jag inväntade svar ur folkhavet. Och fick svar.