kan LOST ge nåt?
Ofta brukar jag ju blogga kring tro, kyrka, teologi, Bibel osv. Inte bara om sådant - men ofta. Till detta förnöjer jag läsaren med att då och då - en gång/vecka närmare bestämt - berätta hur lång tid det återstår innan veckans avsnitt av LOST börjar.
Konsekvent har jag dock avstått och kommer konsekvent att avstå från att inveckla mig i funderingar kring programmet, intrigen och vad det hela kan gå ut på. Därtill är alltsammans alldeles för virrigt och oviktigt. Men givetvis blir det här och var i något program något som får en att undra och undra mycket. Eller associera till något nästan helt annat.
I tisdags var det så. En LOST-association till något helt annat.
Scenen var den att två personer befann sig i en kyrka. Den obehagligare och oberäkneligare av dem ser på en tavla som enligt dialogen föreställde aposteln Tomas. Alltså honom vi oftast kallar för tvivlaren. Och LOST-karaktären sa något om Tomas trofasthet, mod och hängivenhet. Utifrån vad som står i Johannes berättelse om Jesus där Tomas säger till sina medlärjungar: Låt oss gå med honom (Jesus) för att dö med honom.*
Om-så-alla-sviker-dig-så-skall-i-alla-fall-jag-aldrig-balla-ur-utan-stå-på-din-sida-ända-in-i-döden är en attityd man vanligtvis förknippar med Petrus. Inte med Tomas som ju var en tvivlare. Det är Petrus som är en pang-på-rödbetan-typ. I alla fall hos de samsynta** berättelserna skrivna av Markus, Matteus och Lukas. Där är det tydligt så.
Men hos Johannes blir det som om författaren låter Tomas ta en del av den Petrusrollen. Och som att Petrus blir nedtonad, inte så stor och allenarådande. På ett liknande vis är det med bekännelsen att Jesus är Messias, Guds son. Hos de samsynta är det Petrus som först formulerar detta. Men hos Johannes är det Marta i Betania. En kvinna!
Lite klurigt är det att Johannes ger denna annorlunda bild. Som om han - jag gissar med glimten i ögat - vill säga sina läsare som sannolikt kände de andra berättelserna: Petrus är nog bra och sådär. Men han är inte ensam. Inte unik. Vi var och är många!
Kollar man sedan efter mer om Tomas ser man att hos de samsynta finns han bara nämnd i listor över de tolv. Likaså i Apostlagärningarna (som har Lukas som författare). Hos Johannes figurerar han dels i det jag nämnde nyss om att dö med Jesus men också som ivrig förståelsefrågare när det på en fråga från Tomas blir att Jesus säger centralordet: Jag är Vägen, Sanningen och Livet. ingen kommer till Fadern utom genom mig.
Och så möter man hans tvivlel och bekännelse i kapitel 20. Dessutom nämns han i kapitel 21.
Tomas hade alltså tydligen som hängiven offervillig och förståelselysten lärjunge följt Jesus i ca tre år. Under en vecka tvekar han innan han bekänner Jesus som sin Herre och sin Gud. Sedan fortsätter han - enligt legenderna - att i österled bekänna och förkunna Jesus i drygt 30 år innan han faller offer för en lönnmördares pil i ryggen. I Indien.
Ett liv i tro med en vecka i tvivel blir en kyrkohistorisk tvivlare.
Egentligen är det orättvist.
Sådana tankar kan komma ur ett avsnitt av LOST.
Och det är rätt bild, snodd från en webb-sida om Tomas.
* Johannes kapitel 11 vers 16.
** Synoptiska heter detta på finspråk. Grekiskans syn betyder tillsammans, ihop, och optis har att göra med optik - seende. Alltså samsynta.
*** Johannes kapitel 14 vers 6.Exakt vad jag också alltid tyckt och predikat om många gånger: vi är orättvisa mot Tomas. Han borde kallas "Tomas den troende". En veckas tvivel sen trodde han resten av livet...
PS. Men jag var ju intelligent nog att komma på det själv utan att behöva slösa bort dyrbar tid på att vara LOST.
Det sista - alltså att han bara tvivlade en vecka och därför blivit lite orättvist betraktad hade nog jag åxå tänkt innan LOST. Samt att Marta blir en Petrus-figur hos Johannes. Tomas uppmaning "låt oss gå..." osv hade jag naturligtvis åxå läst många gånger. Men faktiskt aldrig noterat den Petrus-likhet som Johannes ger Tomas. Det spåret fick jag i tisdags.
