fjällvecka – 3
Jag är hemma efter en vecka i Björkliden. Inlägg med rubrik Fjällvecka samt en siffra skrevs där och då men publiceras i efterskott här och nu. Detta är det tredje.
Derivata av tangensfunktioner...
Märkte ni de obehagliga orden nyss? Derivata av något... Eller rättare sagt något av något eftersom det egentligen bara är ordet av som jag fattar. Numera.
I min vilda ungdom satt slika ting som en hand i en handske - gymnasienaturvetare som jag var. Nu är allt matematikande, kemiserande och fysikalande för länge sedan preskriberat*. Yngste sonen pysslar dock med det. Här i stugan. Sedan dagens åkande avklarats.
Också idag - alltså torsdag - har vädret varit klart kompatibelt med utförsåkning. Alltså inte klart men väl kompatibelt. Halv-, hel- och trekvartsmulet men inget snöfall. Bara lite blåst. Just nu när detta skrivs efteråkspustas det för fulla kaffemuggar - innan middagsmålsberedelsen startar.
Backarna här i Björkliden är oerhört fina. Kall snö, fast pistad. Och nästan inga åkare. Äldste sonen - på skötbordet kallad Hattifnatten - jobbar som pistvakt vid en av dragbanorna och noterar också det förvånansvärt ringa antalet åkare samt kvirrar något över en till detta knuten sysslolöshet. Yngre dottern - Snorvan som baby - flippar burgare i Snöbaren och vittnar tillsammans med sin blivande svägerska, alltså sonens fästmö som gnor i städet, om en arbetsintensitet varierande mellan dötid och turbogas beroende på att många bor i stugbyn och är i farten vackra dagar, dåliga dagar mindre.
Lite folk i backarna alltså. Således ingen tid att vila i liftkö. Och inga andra att väja för när man åker förutom en och annan ploghjälmfoting med övervakande förälder. Egentligen är de ganska söta dedär ploghjälmfotingarna som i fyra-till-sex-års-åldern jobbar på att lära sig åka utför. Inte var det många år sedan vår egen kvartett tillhörde den gruppen.
Och nu jobbar två av dem här.
Och en - Snuppan - pluggar i Umeå.
Och den yngste - Heffaklumpen - sysslar med derivata av tangensfunktioner...
Bilden? Pistvaktens dragbaneoljningsutrustning! Givetvis!
* Gymnasiematten är bortkommen och glömd. Det mesta av högstadiematten likaså. De fyra räknesätten, procentberäkningar samt tillräckligt med allmänna bråk för att dela tre äpplen rättvist mellan fyra barn fungerar fortfarande. Samt - och det är nog från högstadiet - förmågan att vid högtidliga tillfällen ställa upp och lösa en ekvation.
Du tycks leva i samma verklighet som jag: enda skälet att läsa matte är att man ska kunna hjälpa sina egna barn med matteläxaN!
Jag har alltid lika kul åt smeknamnen på dina barn. Här är våra smeknamn på våra små: Koottet (jo, det ska vara två o för att få det rätta uttalet med långt o) och Skrotet. Koottet kallas även ibland för Pyret.
