fjällvecka – 1


Jag är hemma efter en vecka i Björkliden. Inlägg med rubrik Fjällvecka samt en siffra skrevs där och då men publiceras i efterskott här och nu. Detta är det första.

Nu är det tisdag kväll den sista Mars. Trött och med koncentrationssvårigheter sitter jag inne i den stuga vi bebor med finfin utsikt över Lapp-porten som i avfotograferad form pryder detta inlägg. Bilden är, som den observante läsaren ser, inte densamma som i förra inlägget utan är tagen detta år från vår balkong.


När detta inlägg kan publiceras vet jag inte. Kanske inte förrän på söndag kväll eller någon gång i början av nästa vecka. Ganska i efterskott alltså. Med då hopplöst inaktuellt innehåll. Typ ouppdaterat liksom.


Kanske det egentligen är ganska bra. Alltså att inte alltid vara så uppdaterad utan i stället få tid att tänka. Och tänka lite till. Det man gör när man står i liften på väg uppför fjället. Utför fjället tänks inte mycket. I alla fall inte av mig. Nu-går-det-alldeles-för-fort och här-är-det-alldeles-för-brant är de två tankar som då fyller skallen. Tillsammans med faller-jag-nu-ramlar-jag-ur-kyrkboken*.


Vädret har varit bra ända sedan vi kom fram runt 12-snåret på söndagen. Starten skedde med tåg 05.36 på morgonen men eftersom det var natten vi gick över till sommartid var mat- och sovklockan inställd på 04.36. Nu gick tåget inte förrän 06.10 dvs ungefär en halvtimme efter tidtabell. Detta innebär (vilket varje räknekunnig kunnat räkna ut) att tåget denna morgon var både för sent och för tidigt - gissningsvis något av det mest paradoxala SJ-fenomen man kan tänka sig.


Söndagseftermiddagen åktes skidor. Måndagen likaså i sin soliga helhet. Och idag tisdag utan moln. Utöver slalomåkeriet orkas inte så mycket faktiskt. Förutom att tänka lite. Och sakta. Samt läsa lite ur medhavd bok. Eller böcker.


Den bok jag påbörjade på tåget och fortsatt med på trötta tider är den på många bloggar och i andra sammanhang tvärsäkert uppmärksammade Om Jesus av Jonas Gardell. Bra eller inte får en så känd persons bok i det ämnet mycket uppmärksamhet hos så många människor, i press, TV, radio osv - något som innebär att det vore tjänstefel av en präst att inte själv ta del av den**.  När jag läst boken i sin helhet kommer jag nog att ge en del reflexioner. Dessa blir gissningsvis skrivna medan vi är här men kommer att publiceras senare - om en dag eller två.


Nu när jag skriver är det som sagt tisdag kväll. Om 88 minuter startar kvällens avsnitt av LOST som jag hoppas att jag inte kommer att somna ifrån.



*  Ålderdomligt talesätt med rötterna i den tid då kyrkan hade hand om folkbokföringen, innan lokala skattemyndigheten tog över för snart 20 år sedan.

**  Samma uppfattning hade jag när Mel Gibsons film Passion of Christ kom för ett antal år sedan. I det stycket vet jag dock att flera tjänstefelare finns.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0