något om inget
Att jag inte riktigt vet vad som intresserar läsekretsen har aldrig hindrat mig förr utan jag har glatt präntat vad jag haft på hjärnan. Just nu är problemet att jag inte har så mycket på hjärnan - som jag kan skriva om alltså. Givetvis är hjärnan full av funderingar, åsikter och annat kollijox men det mesta av sådant är bloggeri inte rätt forum för.
Så - vad kan jag skriva om? Jo!! TV!!
TV kunde jag förr alltid skriva om!! Särskilt strax innan veckans avsnitt av TV4-serien LOST som i våras medförde en ständigt återkommande tidsanspelning men numera verkar vara ett förlorat kapitel. Sökerier på nätet ger uppgiften att den återupptas i månadsskiftet januari-februari 2009. Så det blir bara att bita ihop och härda ut.
FRA-lagen snackas det mycket om. Demonstrationer hade det varit när riksdagen skulle öppnas. Givetvis är jag åxå emot den eftersom jag inte anser att Storebror skall totalblindspana på alla för att kanske hitta någon bandit. Metoden påminner om att fiska med dynamit - som är olagligt.
Georgienhistorien förbryllar mig. När Kosovo för en del år sedan ville separera sig från Serbien och serberna vill militärt tvinga dem kvar så var det en god sak när den västliga militärbjörnen hjälpte Kosovo genom att bomba Belgrad. När sydosseter vill lämna Georgien och utsätts för militärt tvång är det dock fult att den ryska nallen brummar in med sina tanks för att underlätta separationen. Givetvis är jag inte ensam om att ha noterat denna märklighet. Jag noterar dessutom att utrikesministrar och andra höjdare inte pedagogiskt försöker förklara för mig och andra varuti skillnaden består - för de inblandade alltså. Att Bildt inte gillar ryssar som tydligen inte skickade de av honom sovjetförklarade sedermera NATO-identifierade ubåtarna tycker jag grabben borde ha kommit över. Men - så är det inte.
Kommen såhär långt pausade jag för att beglutta nya avsnitt av serien Höök - inspelad i Luleå. Alltid kul att försöka räkna ut var dom är. Sedan är det viss någon kriminalintrig också...
Sist denna torsdagskväll vill jag återigen rekommendera läsaren att ge akt på en ropandes röst i öknen. Utan att dela Dag Sandahls (länk till höger) åsikt vad gäller kvinnor i prästämbetet finner jag hans blogginlägg om Det lustiga året intressanta. Många gånger frågar han varför flera av dem som nu jubilerar fuskar med fakta både genom att tiga och tala falskt. Läs själva, ta del av hans invändningar och tänk efter hur makten tycks kunna fungera i kyrka (och stat).
Delar helt din uppfattning att Dag Sandahl är intreeant att läsa. Dock hade han nu på slutet något inlägg som var så krångligt om citat och fotnotar i gamla böcker att jag inte orkade fatta vad som var vad. Men hans grundtes att mycket av den officiella historiesktivningen är falsk eller åtminstone ofullständig det kan jag dela. Tur att det finns någon med kompletterande kunnighet.