stigstrombergsson

Detta inlägg är en direkt fortsättning av Dubbelexponering, symmetrier och strukna frågetecken - del ett och Dubbelexponering, symmetrier och strukna frågetecken - del två som tidigare publicerats på bloggen 2008-08-30 resp 2008-09-07. Nu är jag framme vid tredje delen:

Strukna frågetecken.

När jag för snart 35 år sedan under mina grundstudier i Uppsala läste R E Browns stora Johanneskommentar - ofta omnämnd härbloggstädes - präntade jag ett rejält frågetecken i marginalen på en av de 5½ sidor som berör Johannes 19:25-27*. Kommentatören Brown visar där att de aktuella versernas innehåll är unikt i Johannesevangeliet och främst berör Jesus moder. Hon är en fjärde kvinna - de andra evangelierna nämner bara tre - och står nära korset - inte på avstånd som hos de andra berättarna. Detta annorlunda innehåll och denna annorlunda beskrivning bekräftar visserligen att tre kvinnor finns i närheten av avrättningen men betonar just genom annorlundigheten den fjärde - Jesus mor - och med henne "den lärjunge som han älskade". Johannes avsikt blir alltså att fokusera just på Maria och "den lärjunge som han älskade" samt hur den korsfäste överlämnar dem till varandra. Brown resonerar vidare på sina sidor om Maria och den särställning som texten enligt hans mening ger henne som symbol för Kyrkan, alla troendes moder.

Till detta sista satte jag ett stort frågetecken vilket måste ha uppkommit utifrån att jag dåförtiden var en lite smula jätteprotestantiskt och såg resonemanget som papistiskt dravel kring madonnan. Att jag var i 22-årsåldern och därmed bergfast expert på allt hade troligen också sin inverkan.

Nu märkte jag vid min omläsning av Brown att det resonemang som förr gav frågetecken nu medförde att marginalnoteringen förändrades så att det spegelvända S-et med punkt under ströks över. Det blev till och med så att utropstecknet kom att ligga ganska nära till hands.

Vafförårå? Vafför ere på detta viset? Vafförårå?**

Det är ju frågan om samma bok så det Brown skriver är inte förändrat.

Det är ju dessutom samme läsare - alltså jag. Fast vid olika tid. Och i annan ålder.

Som läsare är jag 55 år ung ännu en lite smula jätteprotestantiskt. Av någon anledning ser jag dock inte längre resonemanget hos Brown som något sorts hotfullt papistiskt dravel. Tvärt om så verkar tankegångarna intressanta och rentav vettiga - tankarna att Maria av Johannes-evangeliets författare ställs som symbol för eller bild av Kyrkan och lärjungen Jesus älskade ställs som symbol och prototyp för den kristne.

Hur Johannestexten än skall tolkas måste i vart fall en slutsats bli: Läsaren/tolkaren av en text påverkar i mycket hög grad uppfattningen av innehållet. Och det gäller att vara medveten om detta när man läser och tolkar text. Så att man kan söka kompensera för det. Särskilt viktigt är att man parerar för detta - alltså egentligen parerar för sig själv - när man läser och tolkar Bibeltexter. De texterna är ju nämligen Guds ord som det gäller att ut-tolka meningen ur, inte in-tolka egna uppfattningar i - typ.

En notering till kring tolkningsarbetet - OBS: inte tolkningsresultatet - kring den aktuella texten kan vara att samme tolkare - alltså Brown - knappt 30 är senare i någon mån har en annan vinkling kring samma text. I det yngre verket*** av den då äldre författaren uppfattar den också äldre läsaren - alltså jag - att det yttre, det att lärjungen blev Marias pensionsförsäkring blir viktigare. Inte lika viktigt som den symboliska tolkningen men ändå viktigare.

Så en andra slutsats kan vara: vill man veta var forskningen står eller vad en forskare tänker bör man se till hans eller hennes senare verk, inte vad som författades först - typ.

---

*  Noga räknat handlar det om sidorna 922-927 hos Brown Raymond E (1970): The Gospel according to John XIII-XXI (vol 2). Doubleday: New York.

**  Detta frågesätt som rumpnissarna använder i filmen om Ronja är enastående användbart i alla möjliga sammanhang, inte minst exe-get-iska.

***  Sidorna 1013-1026 i Brown Raymond E (1998): The death of the Messiah vol 1-2. Doubleday: New York.