brown på hyllan
Så har jag då avslutat min efter-många-år-omläsning av Browns stora Johanneskommentar. I några inlägg under kategorin Studier har jag tidigare berört detta läsande och eventuell kronisk läsare har kunna sluta sig till att det gått sakta framåt. Nu är jag genom bägge volymerna och fyllt på kommentaren med röda understrykningar och anteckningar i marginalen. Dessa noteringar läggs då till det blåfärgade klotter som sidorna fick för ca 35 år sedan i Uppsala. Mitt bred-marginalade Nya testamente på grekiska har givetvis också försetts med fler anteckningar där jag har med färgpennor klottrat och markerat i den grekiska texten.
Målet med omläsningen angav jag i ett inlägg den 9/8 2007 som tvåfaldigt.
Ser jag skillnader och upplever jag annorlunda när jag läser om ett verk dubbelt så lite ung som förra gången? Sådana skillnader skulle i så fall bero på att jag förändrats eftersom boken ju är en och densamma. Eventuella skillnader blir ju i så fall skillnader både i hur jag uppfattat Brown och hur jag uppfattar Johannesevangeliet som det ju till syvende och sist handlar om.
Och visst har det märkts skillnader. Frågetecken har blivit skiljetecken. Och fler saker har fått understrykningar. Och ett och annat nytt frågetecken har tillkommit.
Urskiljer jag skillnader hos Brown mellan den 40 år gamla Johanneskommentaren - som han skrev innan han själv fyllde 40 - och det senare verket The death of the Messiah i två band från slutet av 1990-talet? Det var min andra fråga.
Nu har jag inte lusjämfört och jag är inte säker på att skillnader jag ändå uppfattat beror på teologisk och vetenskaplig glidning hos författaren. Så kan mycket väl vara men differenserna kan likaväl komma av att de två verken har lite olika mål. I kommentaren har han ambitionen att ta upp allt och detta leder till gedigna resonemang kring Johannestextens tillkomsthistoria - alltså vad som hände, hur det muntligt kan ha berättats, hur det blev nedskrivet och i vad mån författaren och en trolig senare, näst intill samtidig redaktör, på olika sätt redigerat och bearbetat materialet. På vetenskapliska kallas sådant traditionshistoria och redaktionshistoria och finns alltså med i själva Johanneskommentaren*. I verket The death of the Messiah hoppar han vad gäller Johannes helt sonika över det mesta av texternas tänkbara förstadier och eventuelle redaktionsfaser och nöjer sig med texten sådan den föreligger - den han i Johannes-kommentaren alltid efter många krokar till syvende och sist också landar i. Så det är svårt att riktigt greppa skillnader mellan en tidig och en senare Brown.
Nu har alltsammans som bilden visar alltså ställts på hyllan igen. Inte lagt på hyllan för gott som när man slutar med något utan snarare hyllplacerad för tillgänglighet.
* I sammanhanget diskuterar Brown ihärdigt olika andra forskare och kommer allt som oftast att bemöta och avvisa 1960-talets dominerande bibelforskare Rudolf Bultman. Njutbart!! Särskilt som Bultmans program för bibeltolkning idag, ehuru således redan på 60-talet gjort något nattståndet, tillåts spela en rejält stor roll när Svenska kyrkan i olika debattfrågor skall göra någon form av officiell bibeltolkning. I sådana lägen befinns det lämpligt för allsköns populistiska "reformatorer" att beväpna sig med Bultmanska symboliska, avhistoriefierade och poetiska tolkningar - något som den bibelvetenskapliga forskningen alltså lämnade för länge länge sedan.
