i döda språks sällskap
I döda språks sällskap är en bok om väldigt gamla språk och ger en massa värdelöst vetande. Den handlar om 11 språk som inte kan användas för att upprätta handelsavtal eller knyta affärskontakter, inte ens för att beställa öl. Ändå menar författaren att vi genom dem får nycklar till historia, litteratur, filosofi och mytomspunna kulturer. I det stycket blir de 250 sidorna en resa genom årtusenden som gör i alla fall mig mer nyfiken. I korta kapitel berättas om sumeriska, oskiska, gotiska, sanskrit, etruskiska, fornegyptiska/koptiska och en massa annat. Bland annat kan man - om man ids - lära sig att på sanskrit säga lotusögd på 64 sätt - vad det nu skulle vara bra för.
Författaren - Ola Wikander - är ännu inte trettio år fyllda. Rimligen måste han bedömas som något av ett stjärnskott på den svenska språkforskarhimlen. I döda språks sällskap nominerades till Augustpriset 2006 i klassen bästa facklitteratur med motiveringen: "Hettitiska och koptiska är ett par av de döda språk som blir levande i denna bok, där vi med författarens lätta och eleganta handlag förs in i en fascinerande värld. I tolkningarna av de urgamla texterna talar forntidens människor direkt till oss."
Boken - pocketvarianten - inköptes på Arlanda på vägen till Berlin. Nästan hela lästes där.
Slutläsningen genomfördes efter ned- och hemkomsten.
Klart intressant! Den måste jag hålla utkik efter...
Undertecknad är faktiskt i ägo av den boken. Läst den har jag däremot inte ännu. Får väl återvända snart. Måste för övrigt tipsa om en annan bok som jag befinner mig mitt i nu, Laura Petris "Ignatius av Loyola - en bok om att hjälpa själar."
