ett nådens år

Så har det börjat igen! Ett nytt kyrkligt år!

Och som sig bör med rikligt snöfall. Eftersom kylan från igår släppt.
Men det är klart att det är ju bara utifrån min geografiska horisont som snö och kyla hör samman med starten på ett nytt kyrkligt år. I länder och regioner utan sennovembervintermöjlighet får ju de stackars människorna nöja sig med Hosianna. Utan snö. Men å andra sidan räcker det.

Runt första Advent är det vissa saker som så att säga "hör till".
Ljus, stjärnor i fönster, saffransbullar och gudstjänst i kyrkan.
Med Jesus på åsna och Hosianna.
Det hör till. Idag också.

Till första Advent hör också det som gick av stapeln i fredags morse på folkhögskolan. Första lektionen innebar en Adventsgudstjänst i skolans kapell. Adventsmorgon hade den som skrev på anslagstavlan skrivit. Och en Adventsmorgongudstjänst blev det.

Jag upphör aldrig att fascineras över de gemensamma gudstjänsterna som en tre-fyra-fem gånger per läsår firas med skolans hela personalstyrka och elevmassa som församling. 80-100 personer är närvarande och den förkrossande majoriteten av dessa nöter näppeligen upp sina byxbakar i gelgorienterad kyrkbänkskontakt. Duktigt sekulärt är vad det är. Och vuxna är det som är där. Mest unga vuxna. Och flera av dessa ganska tilltufsade av livet - det är ju folkhögskola.

Ur det mänskliga sammanhanget stampas fram en mindre kör. Coachade av en lärarkollega. Ibland också en instrumentalist. Och till detta blir det, mot bakgrund av vad spontana kören skall sjunga, mitt uppdrag att leda gudstjänsten. Och säga något. Förhoppningsvis klokt.

Och på så sätt blir det gudstjänst!

Då skolan är en kyrklig sådan behöver inga läroplansrelaterade hämmningar råda vad gäller vad man får säga eller huruvida man får be eller inte. Så vi kör så det ryker! Vad gäller profil alltså. Och ingen verkar tycka illa vara. Och min upplevelse - men den är ju min förståss - är att det förkrossande flertalet lyssnar. Och försöker hänga med. Och ber med. Samt tänder ljus efteråt. Några söker också delta i samtalet. För förkunnelsen - det jag får ansvara för - görs som samtal. Med människornas tankar och Bibelns berättelse som innehåll. Inte inövade utan skarpa samtal. Där de som är där får, utifrån frågor från mig, fritt tänka och formulera. Och så söker jag koppla samman det med den stora berättelsen - alltså budskapet om Gud för oss i Jesus. Typ.

Om andra tycker det är "bra" vet jag inte. Men för mig är det "stort" att inför så många så kyrk- och Bibel-främmande få försöka peka på Honom som kom för att leva våra liv, dö för oss och som uppstånden lever med oss - vilka vi än är och vad vi än har i bagaget.
"Stort" är vad det är!!

Och så något annat: Kolla denna länk till något som heter Kyrkokartan
Fyll på med seriösa beskrivningar och kommentarer. Utbyggd och kommentarfylld kommer sajten att bli ett redskap för sökare - tro mina ord!

Kommentarer
Postat av: Anonym

Detta kallar jag för inre mission! Jag var hungrig och ni gav mig att äta...

2008-12-01 @ 21:57:49
Postat av: LTD

Men jag noterar i all stillhet att det inte firades mässa?

2008-12-04 @ 16:29:47
Postat av: bloggaren själv

LTD:s stilla notering helt rätt.

Men Advent är Advent och jag gick i kyrkan i alla fall. Men kan inte låta bli att fundera över om det inte kunnat vara mässa - trots Första Advent. Besökstalet har sänkts - i vart fall sett över några år. De stora skaror som förr om åren gjorde ett av tre årsbesök lever inte längre och seden har inte gått vidare in i nya årskullar. Jag upplevde att de som var samlade i stort var de som brukar fira gudstjänst en-två-tre gånger per månad men alla gick man ur huse just denna dag. Och är den iaktagelsen riktig skulle ett dukat nattvardsbord inte skapat främlingskänsla hos många - typ.

2008-12-05 @ 21:00:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0