stigstrombergsson

Det är fredag och jag njuter nu en liten efter-den-avslappnande-middagen-stund. Förstrött bläddrande i lokala världsbladet* samt ett par andra publikationer känner jag att ett anfall av bloggeriklåda kommer krypande. Detta sug botas med tangentbordterapi inom ramen för det i apparaten installerade ordbehandlingsprogrammet. Arving IV avgör om och när pappan - alltså jag - senare i kväll kan internetanslutas för att publicera inlägget.

Ny läjaut har lokalbladet denna erhållit denna vecka. Logotyper har försvunnit, typsnitt har bytts ut och hela härligheten liknar nu vilket gratis-Metro som helst och inte ett seriöst exempel på svensk lokalpress**. Debattens vågor har gått höga. Folk har åsikter. Så ful! Sade madammen i mitt liv.

Själv brukar jag se mig som en vän av förnyelse och förändring. Och som stelbent bevarare av gammalt. Samtidigt. Vad gäller innehållsinnehåll - skriver inte här innehållsfrågor av hänsyn till en kyrkligt frimodig barndomskamrat*** - brukar jag vara konservativ, gammaldags, till och med kallad reaktionär. I vart fall när det gäller teologi. I diskussioner och arbete med former för innehållet ses jag dock understundom som lite mer vajld-änd-kräjsi och kan tänka mig hart när vilka förändringar som helst.

Vad gäller Lokala Världsbladet nödgas jag dock erkänna att jag inte gillar formförändringen. Dock är jag inte lika ogillande som när det gäller omfattande ommöbleringar i livsmedelscooperativabutiken. Sådant ger mig totalspader direkt. Men jag tycker att tidningen skulle behållit sin logotyp och stått fast vid sitt utseende. Så konservativ att jag tycker pressen bör ha det bredvidställda utseendet är jag dock inte. Men håll med om att Berlin-Bladet med mindre spridningsområde än Piteå-Tidningen såg intressant ut dagen efter det Hitler vunnit valet 1933.

Vad gäller min massiva mässjakt på predikoturssidan kan jag inför denna helg redovisa följande iakttagelse men utelämnar denna vecka den inomkyrkliga (nåja) rörelsen EFS:

• Älvsby församling - jag börjar närmast - firar i sin huvudkyrka, sammanlyst från hela församlingen, nu på söndag en Festhögmässa. Vad som skiljer en Festhögmässa från en vanlig Högmässa vet jag inte. Jesus är ju hursomhelst lika reellt närvarande men något extra blir det. Alla andra gudstjänster är sammanlysta till Älvsbyn****.
• Piteå Landsförsamling anger i sin spalt tre huvudgudstjänster varav en kallas Temagudstjänst - mässa för en sårad jord. Jag gissar att det är mässa. De andra två är mässlösa.
• Piteå Stad firar Högmässa.
• Hortlax missar mässan.
• För Norrfjärden har notiser om Svenska kyrkan fallit bort - verkar det som.
• Arvidsjaur har mässa i sina bägge gudstjänster flera mil från varandra.
• Arjeplog missar mässan denna helg.

Fyra-fem-kanske-sex mässor i Nildeltat denna helg. Samma bild som förra helgen men flyttad. Vill man fira mässa måste massa bensin brännas - hur man nu ur miljösynpunkt skall se på detta. Med denna kommentar avslutar jag predikotursgranskningsserien och avser inte att återkomma i ärendet den närmaste tiden - även om en del kan funderas vidare kring och då inte minst den viktiga köns- och genusaspekten.

Artikeln Släpp den kyrkliga vigselrätten i Kyrkans tidning rekommenderas, Briljant.

Tro och tillit hör samman. En artikeln om hormonet oxytocin i Illustrerad Vetenskap gav en kul vinkling. Köp tidningen eftersom det inte går att länka till blaskan ifråga. Ett par andra artiklar kan läsas. Dagens Nyheter och Borås Tidning (med föredömligt gammal logotyp).

**  Lokalpress? Nåja. Den minnesgode/a minns här förförra inlägget i vilket spridningsområdet definierades som ungefär lika stort som Nilens deltaområde. Vad gäller seriositeten kan några gamla rader ur en gammal sång av den gamla gruppen Euskefeurat citeras - apropå Piteå.

***  Se inlägget Ett internpostkuverts livsresa och Frågor och åtgärder med kommentarer hos Torbjörn Lindahl - länk till höger.

****  Jag misstänker att benämningen beror på att biskopen kommer att vara där. Han skall sedan efter Festhögmässan och inom ramen för något av en kyrkkaffig efterfest delge de samlade sina intryck av tre dagars visitation den vecka i oktober när jag var i Berlin. Efter efterfesten skall han möta arbetslaget och oss förtroendevalda till speciell överläggning. Blir det baksmälla då? Vem vet.

Läsaren må nu inte tro att mitt försök att anlägga en lätt raljant ton beror på missaktning i relation till biskopen, hans uppdrag att utöva tillsyn eller gentemot församlingen. Tvärtom. Jag tycker både församlingen, biskopens ämbete, hans funktion är viktiga. Dessutom är personen också värd aktning och är kul att träffa - ungdomsKGFkompis som han är.