stigstrombergsson

Denna höst hoppade jag på ett studieprojekt. 30 ny-poäng Bibelhebreiska. Motsvarar 20 gammel-poäng. Alltså en termin på heltid. Eller två på ½-tid. Eller fler med den möjliga individuella studietakten.

Hur går det? var den oförskämda fråga som ställdes i början av denna vecka. Av vem minns jag inte. Och läraren/handledaren hade förra veckan mäjlat till dem hon hört lite eller inget av. Alltså mig. Och förhoppningsvis flera andra.
Hur går det? undrade läraren.

Mitt svar till handledaren får besvara frågan - om bloggläsarn också undrar.

Tack för ditt tålamod. Och din längtan efter livstecken. Jag beklagar att jag inte kommit till skott med att skriva tidigare men tillvaron har varit ganska späckad. Det är inte en ursäkt men något av en förklaring.

Nu till bekännelsen:

Jag har inte riktigt kommit igång!

Det beror inte på läromedlet som jag tycker är intressant och sympatiskt upplagt.

Det beror inte heller på avsaknad av support och vägledning. Tvärtom. Hjälpsidor och annat material via FirstClass och annat material är bra - jag har ju från och till jobbat med de första fyra lektionerna.

Det beror på mig - och på ämnets art.

Låt mig ta en liknelse:

Det finns ingen genväg när det gäller att städa ett garage. Det är bara att gripa sig verket an eller stänga dörren och låta garaget vara ostädat. I vårt fall kom det överbelamrade garaget att göra att vi inte fick in någon av bilarna på två år. I sommar slog vi till. Så nu går bilen in. Men när det gjordes fanns ingen genväg. Det var arbete som gällde! Och det vara bara att komma sig för. Ta tag i det hela.

Hebreiskan nu är som mitt garage var (och sannolikt åter kommer att bli). Ett projekt utan genvägar. Terminologi, grammatik, vad saker heter och så vidare är ju det som man måste ta in för att lära sig ett språk. Innan man kan läsa, översätta, förstå. Typ som att golvet måste röjas innan saker kan sorteras in där de skall vara.

Och jag står nu i min hebreiska garagedörr. Och funderar:

Ska jag låsa garaget och låta det vara - alltså hoppa av?

Eller skall jag gripa mig verket an? Och röja?

Den sista veckan har jag börjat att på nytt röra i saken. Den första inlämningsuppgiften har jag precis nått fram till att försöka lösa och skicka in. Men jag inser att i mitt fall handlar det - trots att jag för 35 år sedan läste språket på teologen i Uppsala - om "individuell studietakt". Den kommer att kunna bli högre nästa termin eftersom den övertid höstterminer alltid ger mig på folkhögskolan kompenseras med undertid på vårarna - tid jag kan använda till studier.

Så jag vill inte stänga garaget än. Tror jag. Det kan kanske ändå bli så vad det lider men just nu vill jag - om det går - få vara kvar. Plågad av mitt ostädade garage.

Jag vet inte om detta var begripligt. I vart fall var det ett försök att beskriva den fram-och-tillbaka-känsla jag har.

Inlämningsuppgift 1 kommer i alla fall inom den närmaste tiden.

Goda hälsningar från ett vintervitt Norrbotten!