fem år igår
Igår var det fem år sedan min mamma dog. I år stämmer dessutom veckodag och datum så att det också är måndag som det då var.
Fem år går fort. Väldigt fort. Sorgen är givetvis "över" i den meningen att tanken på mamma och pappa - som dog två år senare - inte följer mig varje dag. Och inte binder mig. Men minnen finns där. Och allvar mer än vemod inställer sig då och då. Vissa datum. Och på graven.
Jag har en teologisk lillasyster jag uppskattar mer och mer. Inte så att hon är liten i teologin men definitivt till växten. Och yngre, betydligt yngre. Denna lillasyster läser, funderar och skriver om sorg och har för mig planterat tanken att sorgen inte bara har fyra utan fem faser. De fyra men traditionellt brukar tala om är chockfas, reaktionsfas, bearbetningsfas och nyorienteringsfas. Hon lanserar tanken på den femte nu-är-sorgearbetet-över-fasen då man faktiskt är glad igen.
Där tror jag att jag är efter sorgen efter mamma och pappa.
Kommentarer
Postat av: SvBG
God tanke med den femte fasen.
Postat av: K - barnbarn
Något liknande i mitt fall, typ "mycket, mycket glad över att jag fick ha dem som farmor och farfar, och att jag fick ha dem så länge"-fasen.
Postat av: den teologiska lillasystern
Tack för de uppskattande orden. Jag prövar också tanken: Kanske Jobs bok är en ursprunglig nyckel till att förstå sorgens mönster?
Trackback
