berlin VIII – sent om tidigt och diverse innan
Detta och ytterligare några inlägg har egenskapen "Berlinresa i backspegel". De skrivs inemot två veckor i efterskott och har tre nivåer (minst): Vad som hände, vad som tänktes samtidigt eller någon dag efter händelsen samt slutligen vad som tänks just när inläggen formas.
Det är nu ett antal dagar sedan jag skrev ett berlin-inlägg (om något som då hände för än fler dagar sedan). Att berätta händelser i och tankar utifrån Berlin är givetvis inte ett bortglömt projekt - bara pausat av annat här i livet och på jobbet.
Onsdagen innebar till exempel att hela dagen ägnades åt en krishanteringsutbildning för ett antal arbetsledare och andra anställda vid Polarbageriet i Älvsbyn - en i landet stor matbröds-tillverkare. Torsdagen hade jag lektioner och på eftermiddagen startade en kurs inom ett projekt i samarbete med stiftskansliet i Luleå. Projektet kallas Navet och handlar om gudstjänst-utveckling. Under grupparbete i det sammanhanget stjäl jag lite skrivtig för bloggändamål. Om Berlin och annat. Kanske.
Den 16 oktober svinottade vi oss för att genom ett besök se, känna och tänka kring ytterligare en aspekt av kyrkoliv i Berlin. 05.00 brummade alarmfunktionen i mobiltelefonen och 20 minuter senare stapplade tre och ett halvt dussin sömniga gestalter* till tunnelbanan för att resa och vara framme för att delta vid en morgonbön hos JKB - en aspekt av Berliner Stadtsmission.
För JKB - Junge Kirche Berlin - hade kvällen innan lite av en varning utfärdats. Eller i vart fall en brasklapp. Sammanhanget var beskrivet som evangelikalt och karismatiskt vilket i många sammanhang inom svenska kyrkan framkallar en viss rynkapånäsanfnysning. Hemma finns fenomenet givetvis inom vissa delar av frikyrkligheten, inom sådana fenomen som Livskraft, OAS och annat.
Vad såg vi och vad fick vi höra?
Morgonbönen ½7 samlade 9 unga vuxna till en andakt som påminde om vad jag själv var med om när jag var i motsvarande ålder - fast sällan så tidigt på morgonen. Några sånger till gitarr, Bibelläsning, kort fundering kring texten, fri bön, mer fri bön, lite sånger...
Hos oss 40-60-åringar som var flöt nostalgin fram i strida floder. Och vi begrep inte vad man "varnat" för.
Om JKB fick vi sedan veta en hel del eftersom vi pratade med dem som var där, sittandes i deras "gästhörna". Församlingen - för på något sätt såg man sig som en sådan - hade en medelålder på 23 år och bestod av folk från kors och tvärs över Berlin. En nätverkskyrka mer än en lokalförsamling alltså. En form av huvudgudstjänst firas på söndagar 18.00 - 11.00 sover denhär församlingen sa prästen - och brukar samla runt 150 personer.
De som anser sig tillhöra församlingen har bildat 16 smågrupper och 22 ansvarsgrupper för olika sektorer av det man gör - Bibelstudier, lovsång, ljud&ljus, servering osv. 9 år har man på nacken och bygger sin strategi för att nå onådda i en ateistisk tradition på vän-till-vän-växt mer än att annonsera. Trestegsraketen belonging - beliving - behaving var också en strateginyckel för verksamheten.
En anställd fanns i sammanhanget. En präst med profilen church-planter och som - och detta är läckert - också har palts i den evangeliska kyrkans ledning (eller i vart fall stadsmissionens) i stiftet Brandenburg-Berlin. En karismatisk student- och ungdomspräst i prostmötet skulle kunna vara en (omöjlig?) svensk parallellsituation. Eller?
Besöket inspirerande trots den arla morgonväkten.
För verklighetsseende och evangelisation.
Hemma.
* Alltså summa 9 stycken.
