stigstrombergsson

Detta och ytterligare några inlägg har egenskapen "Berlinresa i backspegel". De skrivs mer än två veckor i efterskott och har tre nivåer (minst): Vad som hände, vad som tänktes samtidigt eller någon dag efter händelsen samt slutligen vad som tänks just när inläggen formas.

Klara vid JKB tunnelbanade vi oss tillbaka mot centrum. Då dagen (16 oktober) börjats innan någon vara vaken kom frukostfrukt, jågghurtar och annat inköpt att ätas under resan ut och/eller tillbaka. Därav den kryptiska titelformuleringen banan i banan.

Klockan 10 anslöt vi morgontidiga till de slöare delarna av vår resegrupp för ett besök vid centrum för Berliner Stadtmission - organisationen med parollen för sin verksamhet plockad från profeten Jeremia 29:7.

Gör allt för att den stad jag har deporterat er till skall blomstra, och be till Herren för den.

Rörelsen motsvarar inte exakt Stadsmissionen hemma i Sverige till exempel i Stockholm. Hos oss är verksamheten ganska strikt diakonal och tämligen ekumenisk. I Berlin är Stadtmission konfessionellt evangelisk och arbetar både med diakoni, evangelisation och församlingsbygge - samt med kommersiella projekt för att finansiera detta. Kolla deras hemsida. Även om man inte kan tyska får man en aning om vad det är frågan om.

Vid centret fick vi en bra introduktion av hela "koncernen".

Vid besöket på "filialen" Bahnhofsmission - alltså ett center för stöd för människor som häckar kring "Centralstation" - hände något intressant. I vart fall tycker jag att det var intressant. Och humoristisk på ett gudomligt plan.

Vi hade fått veta att vi var Så välkomna. I och för sig skulle vi vara medvetna om att det var en återinvigningsdag efter en tids upprustning men vi var välkomna. Naturligtvis eftersom vi ville komma. Klart de som vill komma är välkomna. All internationell artighet säger ju så.

Väl där fann vi att typ Hälsovårdsborgarrådet i miljonstaden Berlin valt att komma och vara med och/eller medverka när denna värmestuga för uteliggare och soppkökshögkvarter för hungriga skulle öppnas. Givetvis hade pampen med sig en svans av journalister, TV-team mm som kom att ta upp plats. Dessa men främst de uteliggare som brukar frysa kom att få hålla till inne i värmen under tak medan vi medelklassiga välklädda och värmevana kyrkutbildare från Sverige kom att av utrymmensbrist stå ute och huttra.

Alla tyckte inte det var kul. Några i vår grupp blev irriterade över att man planerat så dåligt att vi var tvungna att vara ute. Har man sagt att vi skulle komma borde man väl ha någon som tar emot oss. Och någonstans där Vi kan sitta. Vi är ju faktiskt här och vill få ut något av det!
Så lät det från en del*.

Jag tycker det var lärorikt. Och läroriktigt. Att bli satt på plats.
Det visar att Gud har humor. Kärv och bitande humor.

Ganska fyllda med intryck rörde vi oss i en smärre grupp med målet att hitta någonstans att avnjuta en välförtjänst lunchvila. På vägen strax innan mathaket fann jag butiken med B! Stort B! Alla i sällskapet såg den och de i gruppen vandrande manspersonerna klarade med ansträngning av att äta först. Med sedan gällde: i snabb målmedveten takt diakonalt över korsningen in i butiken som var fylld med begagnade Märkligprylar och liknande. Från golv till tak. Lok mer nötta, stötta och skabbiga än mitt likadana. Till ett pris av 50€ - ungefär 500 spänn!

Såsmåningom hem till hotellet. Vila. Skriverier senare bloggskrivna. Brandbilspaus.
På kvällen middag på lokal. Sedan sova.

---

*  Extra intressant att notera är att några av dem som var irriterade här var samma personer som var irriterade över elitföreträdet till guld-kapellet på olympiastadion. I sannaing märkligt.