värderingar, profil och väg
Jag läser tidningen Dagen på nätet och blir därigenom rikeligen och Dagenligen försörjd med nyheter och artiklar med bäring mot tro, livshållning, religion och kyrka. Några dagar efteråt kanske sådant leder till kommentarer eller åtminstone rekommendationer att ta del av viss artiklar. Så idag.
"Mjuka" värden och pengar går hand i hand är en artikel om främst ungdomars tankar och värderingar. Inte ungdomar egentligen, snarast unga vuxna. Bilden invid - klicka - är en grafisk framställning av delar av artikelns innehåll som ur kyrklig synvinkel bör ses som åtminstone tankeväckande, troligen också alarmerande. Svenska unga vuxna är de mest sekulariserade i världen.
Gud har fått andra namn är en artikel med bäring mot samma problematik. En skolpräst intervjuas och säger mycket klokt om bemötanden osv.
Och ändå gnager det i mig tankar kring varför det blivit som det blivit, hur vi ska se på det som blivit som det blivit och vilka vägar vidare det finns i den uppblivna situationen. Vi vet att anpasslighet - alltså att förklara läget som god andlighet i alla fall - inte leder till att fler "finner Gud" eller växer i tro. Vi vet också att profil - alltså att inte godförklara läget utan i stället vara lite old-time-religion - utmärker de kyrkor i världen och de rörelser här hemma som växer.
Teologisk småkonservativ profil med socialt engagemang och öppensinnad närvaro gissar jag är vägens två körfält - paralella i samma färdriktning.
Ann O Nyms frågekommentar till förra inlägget återkommer jag till - kanske.
"Mjuka" värden och pengar går hand i hand är en artikel om främst ungdomars tankar och värderingar. Inte ungdomar egentligen, snarast unga vuxna. Bilden invid - klicka - är en grafisk framställning av delar av artikelns innehåll som ur kyrklig synvinkel bör ses som åtminstone tankeväckande, troligen också alarmerande. Svenska unga vuxna är de mest sekulariserade i världen.
Gud har fått andra namn är en artikel med bäring mot samma problematik. En skolpräst intervjuas och säger mycket klokt om bemötanden osv.
Och ändå gnager det i mig tankar kring varför det blivit som det blivit, hur vi ska se på det som blivit som det blivit och vilka vägar vidare det finns i den uppblivna situationen. Vi vet att anpasslighet - alltså att förklara läget som god andlighet i alla fall - inte leder till att fler "finner Gud" eller växer i tro. Vi vet också att profil - alltså att inte godförklara läget utan i stället vara lite old-time-religion - utmärker de kyrkor i världen och de rörelser här hemma som växer.
Teologisk småkonservativ profil med socialt engagemang och öppensinnad närvaro gissar jag är vägens två körfält - paralella i samma färdriktning.
Ann O Nyms frågekommentar till förra inlägget återkommer jag till - kanske.
Kommentarer
Trackback
