OAS – pådrag och senadrag
Den tredje vägens bloggeri var rubrik för några inlägg jag skrivit denna vecka för att så att säga komma ikapp mitt bloggkommenterande av diverse stora väldshändelser med mig själv i centrum. Självupptagenheten har således firat aningslösa triumfer och inget tyder framledes på att jag skall byta ut den infallsvinkeln. Världen och samtiden genom egna ögons begränsade synfält är ju bloggeriets själva livsnerv.
Nu ställer jag således in tillbakablickssynfältet på det nyligen timade OAS-mötet på orten. Därav den långsmala bild som pryder detta inlägg samt ytterligare några. Den är en beskuren variant tagen vid festhögmässan vid OAS-mötet i Boden för två år sedan.
Ett OAS-möte innebär ett kraftigt pådrag - i vart fall om man likt jagsjälv varit engagerad i att arrangera historien. Folkhögskolan har också detta år tillhandahållit logi för ca 70 personer och sålt ca 200 luncher varje dag. Dessutom har de flesta seminarier varit på skolan och själv kom jag att leda ett seminarium vid tre tillfällen. Fixeri av stora och små prylar, förberedelser, att visa människor dit de vill och en massa annat gör att just som medarrangör - mötet genomfördes som samverkanskurs mellan skolan och OAS-rörelsen - blir det ett rejält pådrag.
Bloggkamraten Torbjörn Lindahl - länk till höger - nämnde i sitt inlägg OAS-MÖTET att det är för tidigt att utvärdera. Han vittnade också om en ganska hög grad av utpumpenhet. Jag delar hans tankar och dagen-efter-känsla. Utvärdera är det för tidigt att göra. Referera kort är dock möjligt.
Onsdag kväll inleddes OAS-mötet med en gudstjänst - kallat möte - kl 19.00. Predikan i det sammanhanget fick mig att ta tillbaka det jag en gång för flera år sedan skrev i ett manus: Luleå stift saknar för närvarande "stora predikanter".* Predikan på onsdagskvällen var bland det bättre och mest innehållsrika jag hört! Barn-, ungdoms- och medelålderskamraten skämde inte ut sig alls!!** Cirka 400 personer hade mött upp.
Torsdag morgon firades mässa i Folkets hus och jag hade fått förtroendet att leda den. Ungefär 50 morgontidiga deltog. Förmiddagen var det föredrag som jag inte hade tid att avhöra och på eftermiddagen delade - jag gissar kring 300 av deltagarna - upp sig på olika seminarier under tiden andra deltagare vilade sig något. Själv hade jag i uppgift att leda en så kallad minikurs vars fusklappsmanus återfinns i de senare inläggen OAS - bidrag 1-3.
Kvällen var det välbesökt gudstjänst/möte igen men jag deltog inte då.
Fredagen liknade torsdagen ganska mycket utom att jag biträdde den lokale komministern (jag vet vad han heter och jag vet var han bor) som hade i uppdrag att leda morgonmässan - 70 personer.
Lördagen gick i lite annat tecken. Av pådragets spring och skubb fick jag på natten ett helt fantastiskt senadrag i högra vaden och krampkänningarna fanns kvar hela dagen. Festhögmässan på eftermiddagen är och blev konferensens absoluta höjdpunkt med en massa människor, nästan ett dussin präster och en biskop. Den genomfördes efter en lite modifierad ordning som den ovan nämnde predikokamraten och jag hade klurat ut förslaget till.
Ett kvällsmöte avslutar konferensen och efter det förvandlades genom ihärdigt arbete det till kyrkorum riggade Folkets Hus stora sal Cosmos bli gymnastiksal igen. Detta innebar att jag var hemma strax efter kl 23.
Söndag ingick inte i själva OAS-mötet utan gudstjänsterna i samhällets olika kyrkor den dagen fungerar som mötets efterbörd. Ganska många som rest till konferensen är nämligen kvar och därför var det fler och andra människor än vanligt i Älvsby kyrka där jag fått förtroendet att predika.
Liturg i den Högmässan var en av församlingens kvinnliga komministrar - brunetten. Jag tycker det är extra viktigt att det blev så som något av en markering. OAS-rörelsen låter inte kvinnliga präster agera inom ramen för deras stora möten av det slag det här var frågan om. Förhoppningsvis kommer man dock snart att förstå att "fronten" mellan old time religion - alltså "klassisk kristen tro" - och sekulariserande upplösande politiserade liberaliseringstendenser inte längre går vid den så kallade "kvinnoprästfrågan" utan att "fronten" är förskjuten till andra stridsäpplen - uppståndelsen, jungfrufödelsen etc.
Detta var som sagt ett kort referat där många detaljer som kunnat nämnas inte tagits upp. Dessutom saknades som sagt utvärdering av dagarna. Det får anstå till dess allt legat till sig och olika uppgifter kunnat sammanställas - till i september typ..
* Orden fanns i manus till ett kapitel om gudstjänstlivet i Luleå-biskopens ämbetsberättelse i mitten av 90-talet. Biskopen och ämbetsberättelsens redaktör - jag var alltså som stiftsadjunkt "spökskrivare" - strök min formulering.** För tydlighetens skull: bloggaren Torbjörn.
Det gläder mig att det var så många deltagare på morgonmässorna - 50 resp 70 enligt ditt inlägg. Det betyder ju att det var rätt tänkt att hålla dem i Cosmos istället för i Folkhögsskolan vilket vi gjorde förra året. Då var det ju betydligt färre deltagare (vilket ju i ock för sig också kan bero på att jag medverkade i dem!)
Intressant också att läsa dina seminarier. Där fick jag några tips inför det jag ska hålla på OAS-mötet i Borås över delvis samma ämnen.
Dina vänliga och uppmuntrande ord om min predikan kan jag bara ödmjukast (hur jag nu ska klara det?) tacka för. Hoppas predikan fick betyda något för dig själv och andra.
