OAS - bidrag 5: beredelseord lördagens festhögmässa
Under rubriken OAS-bidrag publicerar jag mina skrivna manus till tre seminarier och ett par beredelseord och en predikan. Publiceringen sker i efterskott och gäller som sagt manus. Vad det blev är en annan sak. Jag följer inte alltid manus.
Festhögmässan som detta beredelseord anknöt till firades så att den stora processionen med kors, standar, ljus, folk osv tågade in under det att alla sjöng Psalm 1, omedelbart följd av ängelns ord utanför Betlehem samt lovsången Måne och sol. Innan processionen in ägde beredelsen rum på detta sätt:
Psalm 406
Strax skall vi fira gudstjänst. Den stora gudstjänsten där vi är många och som innehåller mycket: förbön, tillfälle till bikt, nattvard vid tre stationer osv.
Gudstjänsten bygger på att Jesus lever. Och är människors sätt att ansluta till den Gud som i och genom Jesus anslöt sig till oss.
När Gud gjorde det - anslöt sig, föddes - sa en ängel sa till herdarna: Ära åt Gud i höjden och fred på jorden... Och sedan var - gamla översättningen - där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran som prisade och lovade Gud. I gudstjänsten ansluter vi oss till den lovsången i himlen över att Gud anslutit sig, att Fadern sände Kristus.
I gudstjänsten ges Guds ord till oss.
Från profeter - gamla testamentet.
Från de vittnen Jesus sände, apostlarna - episteltexten,
Om Jesus själv - evangeliet. Den viktigaste texten. Speciellt markerad skall det visa sig.
Och vi gensvarar - i trosbekännelse och bön.
Gudstjänsten förenar oss med Kristus igen. Med honom som vi förenades med i dopet. Nu i hans kropp och blod. Offrat för oss. Som kommer till och in i oss.
Och vi sänds. För att fortsätta Jesu uppdrag: att älska världen tillbaka till Gud, att ansluta världen till Gud som anslutit sig till samma värld. Och som vi ansluter till i den gudstjänst vi strax firar.
Innan dess är det viktigt att göra ett avslut, förbereda oss.
Avsluta är att släppa, vända oss från det som inte är enligt Guds vilja.
Vad det är i ditt liv vet inte jag. Kanske inte du heller helt och fullt.
Men bland kristna brukar synderna ofta vara "fina" eller "fint dolda".
Vi slåss sällan men kan ofta vara väldigt snarstuckna.
Vi blåljuger inte men talar inte sällan ½sanningar.
Vi förtrycker ogärna men godtar i praktiken ofta orättvisor.
Vi hatar inte men visar ofta ointresse.
Vi avvisar inte andra inte men håller oss ofta på vår kant i rädsla för världen.
Låt oss därför be och bekänna...
Efter syndabekännelsen blev det givetvis Förlåtelse/Avlösning och tackbön. Sedan någon minuts stilla bön innan gudstjänsten som ovan nämnts började med psalm 1.
