stigstrombergsson

Under rubriken OAS-bidrag publicerar jag mina skrivna manus till tre seminarier och kanske ett par beredelseord och en predikan. Publiceringen sker i efterskott och gäller som sagt manus. Vad det blev är en annan sak. Muntligt i en liten grupp följer jag inte alltid manus. Utvikningar sker. Nyfikna själplågare kan erhålla seminarierna på CD via http://www.oasrorelsen.se/ - vad det nu skulle vara bra för.

---

APG 2:42 del 3: "Den kristna gemenskapen runt bordet".

Detta är det tredje seminariepasset i en serie. Tanken är att vi här skall kunna byta tankar kring hur de första kristnas gemenskap formades och fungerade.

Den första dryga timmen igår fokuserade vi på grunden för gemenskapen - Dopet.

Den andra timmen igår handlade det om apostlarnas undervisning - alltså Ordet.

Nu är det Bordet - alltså Nattvarden - som är på tapeten första seminariepasset.

Det andra passet idag handlar om de första kristnas böner och leds av Anna-Greta Norén.

Den inbördes hjälpen - alltså diakonin hos de första kristna - hoppar vi över. Detta inte för att det är oviktigt. Tvärtom!! Den aspekten, alltså solidariteten med fattiga och marginaliserade är så viktig att den förtjänar mer än en dryg timme. Den borde få ett eget OAS-möte.

Jag tänker inte prata hela tiden alldeles ensam och alldeles själv. Det är inte så att jag inte skulle kunna göra så men alltsammans blir bättre om vi kan ha någon form av dialog eller samtal. Det är ju ni som valt seminariet och som nog önskar få ut något av det och därför är era tankar, funderingar och frågor viktiga.
Avbryt därför ogenerat!! Protestera, komplettera, diskutera. Jag håller samman det hela och försöker bidra med det jag tänkt och kanske kan bidra med.

"...runt bordet" är alltså rubriken för detta pass. Utifrån Apg 2:42

Vad är läget? Vad har hänt? Vad har Lukas - författaren - berättat?? [Spåna]

• Petrus har berättat om Jesus.
• Människor har av hans berättelse frågat vad de skall göra.
• Petrus visade vägen - läs Apg 2:38-39.
• Folk gick den - vers 41.
• Och de deltog troget i brödbrytandet - det är vad vi kallar nattvard eller mässa.

Ser man några verser längre fram får vi veta var man bröt brödet - i hemmen. Och dagligen. Intrycket man får när man läser vidare i Apostlagärningarna är att brödsbrytelsen såhär långt sker inom ramen för vanliga måltider där husfadern - kanske i slutet - tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt de andra. Eller var apostlar eller annan församlingsledning alltid med? Nya testamentet är här oklart.

Dessa måltider sker då som vidareföljd av den måltidsgemenskap som tidigare hade rått kring Jesus. Att döma av evangeliernas berättelser hade det varit mycket så kallade inkluderande måltider där människor av alla sorter kunde vara med - tullindrivare, prostituerade, syndare, orena, drinkare. Ganska öppna och - i mångas tycke - orena tillställningar alltså.

Att man fortsatte så blev naturligt. Man var ju inte en likhetsgemenskap, åsiktsgemenskap eller trygghetsgemenskap. Man var en gemenskap av dem som var döpta.

Denna öppna inkluderande gemenskap av döpta var riskutsatt. I vart fall verkar åtminstone Första brevet till Korint vittna om det. Apostrlagärningarnas fortsatta berättelse tyder på samma sak. Den inkluderande måltiden kunde lätt bli exkluderande. I Korint kom särgruppstillhörighet - att man kom tidigt respektive sent och var välbeställd respektive fattig - att splittra måltidsgemenskapen och Paulus ingriper med kraft mot detta i kapitel 11. I det sammanhanget hänvisar han till vad han fått överlämnat åt sig - traderat - och i den vevan finns formuleringar som återkommer i varje mässa i största delen av kristenheten: Instiftelseorden, Brödsbrytelseorden.

Paulus hade fått det överlämnat åt sig. I de på 60-70-80-90-talen nedskrivna evangelierna ser vi att brödsbrytandet - det vi kallar nattvard eller mässa var viktigt. Tre av dem berättar att Jesus kvällen innan sin död förordnade att man skulle ta emot hans kropp i form av bröd och hans blod i form av vin. Och på så sätt - som Paulus skriver - förkunna Herrens död till dess han kommer åter. Hos Markus, Matteus och Lukas beskrivs - om man lägger till bespisningsunderberättelserna och andra måltidsberättelser som återberättas mer eller mindre "nattvardigt" - mässan som en självklarhet. Precis som i början av Apostlagärningarna.

Den fjärde evangelisten - Johannes - berättar inte om måltidens instiftande men packar främst sin berättelse om när Jesus utspisar 5000 och ett efterföljande undervisande avsnitt med "nattvardighet" till max. Hos honom är ätandet av Jesu kropp och drickandet av Jesu blod inte bara en självklarhet. Det är enligt kapitel 6 särskilt verserna 54-58 faktiskt en nödvändighet.

[Ordet är fritt!! Kommentarer, frågor, tankar??]

Ganska snart under kyrkans historia - bara efter några decennier - lossnar sambandet mellan den vanliga måltiden och mässan. Det verkar som om i den vevan man försökte göra mässan tillgänglig för alla i församlingen - alltså alla döpta - och att det då blev i större lokaler eller utomhus man höll till och bröt brödet i samband med när man möttes på Herrens dag - söndagen, uppståndelsens dag, dagen efter sabbaten. Alltså kanske man därigenom kom att fira mässan mer sällan - bara varje vecka, inte varje dag. Men varje Herrens dag!!! Och församlingsledarlett. (Apostoliska fäderna)

Och nattvardsliturgier växer fram. Eller rättare sagt: vi får delar av upptecknade liturgier. Om de vuxit fram utifrån start-frön i NT eller om de funnits tidigt och vi i stället i NT har nedslag av sådana liturgier kan vara en öppen historia. Evangelikaler ser utvecklingen från NT-fröet och då näst intill som ett ritualiserande avfall från urkyrkans rena fria spontana brödsbrytelse. Lutherska och katolska bibelforskare bedömer samma historiska källmaterial i dem andra riktningen - alltså så att formuleringarna fanns tidigt i den kristna gudstjänsten och fick nedslag i NT. Ortodoxa teologer i sin tur - detta är en väldigt schablonfylld beskrivning - ser liturgiernas utveckling med start i NT som Andens ledning och verk, ett framsteg, inte ett avsteg.

Sägas skall också att det finns något av en rågång mellan de gamla historiska kyrkorna - ortodoxa, katolska, lutherska - och en del modernare kyrkobildningar av reformert slag. De gamla lär tydligt realpresens - att Jesus verkligen är i, med och under bröd och vin reellt närvarande. Hur man förklarar detta varierar men att det är så enar dessa kyrkor varav Svenska kyrkan är en. Det betyder att i dessa kyrkor tar nattvardsgästen mot Jesus oberoende av gästens tro, liturgens kvaliteter eller andra subjektiva faktorer. Bröd + vin + Jesu ord = mässa.

Reformerta kyrkor och många evangelikala grupper lär mer att Jesus är symboliskt i brödet och vinet. Celebrantens andliga halt, nattvardsgästens tro och erfarenhet blir då faktorer av större vikt för hur man ser på mässan.

[Ordet är fritt!! Kommentarer, frågor, tankar??]