stigstrombergsson

Detta inlägg är en renskriven form av de anteckningar jag gjorde under fjällvandringen 2008. Anteckningarna publiceras i efterskott i takten av ett eller två inlägg om dagen.

24/7 kl 07.00:

Så har det sovits första natten i nya bärbara huset. 9 timmar! Jag tänkte att sovandet behövde komma med på ett hörn eftersom vi hela natten förflyttats ned i ett hörn. Tältgolvets kvalitet samt materialet i liggunderlaget skapade en friktion = 0. Liggunderlagets friktion till sovsäckarna var också = 0 och då tältet lutade två grader mot fötterna och en grad åt mitt håll kom vid ett par tillfällen två människofyllda sovsäckar att befinna sig i det område av det nyinköpta bärbara huset som egentligen var reserverat för enbart mina fötter.

Igår väl framme i Abisko var tåget två timmar sent. I högtalriet talade tågpersonalen om restidsgaranti och att info om detta finns på http://www.sj.se/ men eftersom it-uppkopplingen är usel - lapp-topp är något annat i fjällen - och mobilen saknar täckning har koll av detta inte gjorts. Tänk detta: Mobilen saknar täckning! Själv gör det mig inte så mycket men tonåringar måste ju få spader.

I vart fall traskade vi från Abisko ungefär vid ½3tiden. Högväxt fjällbjörkskog mest hela tiden. Ofta spångat. Vandra - kort paus - vandra - kort paus - vandra - paus med smörgås - vandra - kort paus - vandra - tältslagning.
Visst lät det spännade!! I vart fall förde oss fötterna till den plats vi enligt färdplanen tänkte oss vara kväll 1.

Í det gamla Grekland fanns en vandrande filosofiskola där lärare och elever gick omkring - den peripatetiska = runtomkringvandrande.  De gick eftersom tankarna stimuleras av att gå. Viloplatsen - pausen eller för all del OASen - är möjligen platsen där vandringens tankar dokumenteras och redigeras. Men det är vandringen som är tankarnas moder.

Vandrandets tankar igår kom att fortsatt vandra kring den stackars aposteln Petrus och hur han behandlas i Johannesevangeliet. Tankarna torde egentligen mer - kanske - höra hemma i ett eget inlägg under kategorin exegeten bräker men jag väljer att dela med mig av dem här.

Det mesta de andra evangelierna berättar positivt om Petrus förefaller Johannes låta andra personer stå för. På något vis blir det som om han på det sättet marginaliserar eller åtminstone "väger upp" Petrus. Ett exempel kan vara vem i den nära kretsen kring Jesus som först och tydligast bekänner honom som Guds son. Petrus står för detta i Markus 8:29, Matteus 16:16 och Lukas 9:20 och Johannes 6:68 men också tydligt Marta i Johannes 11:27. En kvinna!!
Annat om Petrus ger Johannes en allvarligare och mer negativ anstrykning - svärdsviftandet när Jesus skall arresteras (se förra inlägget) - och sådant som är negativt - förnekelsen - förstärks faktiskt i Johannesevangeliet.

Varför? Varför är det så? Och är det så? Varför verkar det som om Johannesevangeliet ger ett "alternativ" till en "Petrusupphöjelse"? Varför skriver han på 90-talet så att hans uppläsnings-hörare borde ha hajat till, välinformerade om Petrus som de rimligen borde ha varit?

Är det för att "balansera" ett Kefas/Petrus-parti? Att något av den typen var under uppsegling några årtionden tidigare visas ju av första brevet till de kristna i Korinth kapitel 1:10-12.

Bää! Bää! Bäähää! - märker läsaren hur exegeten bräker!

Nu är det i vart fall dags att gå ut ur tältet och försöka få liv och rörlighet i muskler, senor, ligament och andra motoriska kroppsbeståndsdelar. Lite osmorda känns de allt.

Förresten: Packningen är i en av sönernas nya ryggsäck med remmar precis överallt! Finesser till 1000. Men helt OK att bära. Skiljer sig en hel del i bekvämlighet från min gamla Fjällräven Expedition som också var bra. Ryggpackningen var på 17 kilo vid start. 23 var den vid vår första fjällvandring sommaren 1976 då vi släpade på allt möjligt: kängor, gymnastikskor och stövlar som exempel. Kamera med 3 objektiv och kikare ett annat. Fast idag finns en extrapackning på 17 kilo mer än då. Inte i ryggsäcken men väl framför magsäcken. Och hela framdrivnings-systemet med hävstänger, kraftöverföring, pump och bälgar är 32 år äldre - och stelare.

24/7 kl 21.10:

Framme och nedbäddad - fast nedbäddad låter som om någon annat än jag själv stoppat om mig - ser jag tillbaka på en dag utan tankar. Konstigt egentligen. Huvudet var som av - inte på som det ofta brukar vara. Det betyder givetvis inte att alla tankar som på-huvudet brukar tänka är värda att tänka på. Bara att skallen går.

Men idag var skallen alltså av. Men benen var på - och fick gå. Till Alesjaurestugorna utanför vilka vi tältar. Vädret var ½bra. Mulet, ibland sol, kraftig vind, torrt. Startade 09.30 och framme ca 18 efter att ha matpausat under dagen. Maten var det det sista icke frystorkade slaget - stekt bacon och pasta. Som synes på bilden innebar det kvarvarande fettet i stekpannan att en mygga fick en flott död.

I morgon blir det en annan dag med en annan dal. Nu skall jag se om jag kan dechiffrera några grekiska meningar innan John Blund strör sand i ögonen.