fjällvandringen 1 – skrivet första dagen
Detta inlägg är en renskriven form av de anteckningar jag gjorde under fjällvandringen 2008. Anteckningarna publiceras i efterskott i takten av ett eller två inlägg om dagen.
23/7 kl 07.00:
Sitter på järnvägsstationen i Älvsbyn. Tåget som skulle ha passerat 06.17 beräknas komma 07.42 beroende på ett ½trasigt lok i Jörn. Solen skiner. Viss vind. Verkar bli en fin dag.
Jag har tagit med en del att läsa under fjällturen. Samt en anteckningsbok för att skriva. För att - kanske - bloggera senare.
Det läsbara är bland annat Vägen, du skall följa den - en handbok för pilgimsvandrare efter Dag Hammarskjöldleden utgiven av Luleå stift. Huvudlektyren är dock - bäva månde läsaren - den grekiska texten till Johannes evangelium kapitel 18-21 samt en lathund som ger glosor och grammatik för samma avsnitt.
Varför?? Varför grekiska?? Flera svar kan ges:
Vikten - det rör sig om ca 10 A4-blad totalt. Bra eftersom det gäller att vara lätt packad i fjällen.
Tempot - att läsa grekiska och förstå går så sakta att 11 kopierade sidor tar en vecka. Dessutom leder det till att man så länge "är i ordet" att det i större utsträckning än annars får chans att sjunka in.
Lästanken - utifrån det nyss nämnda hinner man både se och fundera. Ta till exempel 18:11...
[paus]
...18:11 igen.
I alla evangelierna stoppar Jesus slagsmålet som startats av i ett fall en odefinierad person (inte nödvändigtvis en lärjunge), i ett annat fall av en lärjunge och i ett tredje fall av lärjungen Petrus.* I ena fallet stoppas det bara med ett Stopp! och i det andra fallet med något som ofta uppfattas som en allmänmoralisk sentens om att inte bruka våld.**
Hos Johannes säger Jesus till Petrus - enda evangelisten som säger vem svärdsviftaren är - med motiveringen att Faderns vilja håller på att förhindras så som han håller på. Nu är det så - om jag minns rätt - att Johannes saknar berättelsen om när Jesus förutsade sitt lidande då Petrus protesterande sökte få honom på andra tankar, alltså hindra honom. Vi det aktuella tillfället får Petrus en skarp tillrättavisning.*** Johannes 18:11 kommer ju att fylla samma eller liknande funktion och ha ungefär samma poäng: Det som skall ske är nödvändigt, bestämt, avsett.
Sammantaget blir dessutom Petrus intressant. Han vill så väl, vill hjälpa till, göra vad som är både gott och hjärtligt. Och det snabbt. Och varje gång blir det fel. Vägen är en annan.
Just nu drar det mot lunchtid. Tåget lämnar Kiruna 1½ timme sent.
* Markus 14:47, Matteus 26:51 och Lukas 22:50, Johannes 18:10.
** Lukas 22:5, Matteus 26:52 (med fortsättning om nödvändighet), hos Markus inte alls.
*** Markus 8:31-33 och Matteus 16:21-23, saknas hos Lukas.
