stigstrombergsson

Dagen efter Bruce kändes benen som stolpar. Vi hade ju kommit till arenan före 18 och köat i värmen närmare en timme innan insläppet ½19. 21 startade musiken och strax före midnatt hade bossen gjort sitt. Knappa timmen tog det att komma ut ur arenan och sedan - via en pub för en pilsner - promenerade vi tillbaka till vandrarhemmet. Nattinatti strax efter 2.

Lördagen - alltså dagen efter Bruce - strosade jag och mina barns moder några timmar. Vi kollade Masthuggskyrkan och vandrade omkring i Slottsskogen. Vi tog det således lugnt och flanerade vidare i Haga-området innan vi for "hem". Då vi efter någon timmes paus hoppat av spårvagnen och gick till den restaurang där vi skulle möta de andra passerade vi hotellet där Bruce bodde och kunde betitta alla dem som väntade på att få se en glimt av Bossen.

Väl restaurangade bar det sedan av till Liseberg där barnen - observera att flera nu är duktigt vuxna - åkte och åkte. Själv nöjde jag och hustrun oss med att åka två saker: pariserhjulet och en rulltrappa. Carl-Einar Häckner showade. Dessutom mötte jag en arbetskamrat med make, barn och barnbarn. Världen är liten.

Söndagen gick jag i den ovan nämnda kyrkan. Sedan bar det av till botaniska trädgården där vi bland annat tittade på ett näst intill oändligt antal olika tallar från världens alla hörn. Många typer var krokiga, korta, vridna, knotiga och skulle inte kunna fungera som sågtimmer annat än om man skulle framställa ämnen till blyertspennor.

Efter botaniska middag. Sedan andra Narnia-filmen - prins Caspian. Den var inte lika bra som Häxan och lejonet. Mycket av de tankar och samtal C S Lewis har hos figurerna var nedtonat för att vara ersatt av bland annat ganska actionfyllda bataljscener. Hemma vad det led.