vanka i vankelmod då vank vankas – 2
Varifrån kommer bilden att ... åsikter finns inom Svenska kyrkan idag där det inte är helt teologiskt korrekt att säga att Jesus är enda vägen till Gud, att prata om synd, försoning och domen mm.? i förra inlägget nämnde jag hur den kan komma från företrädare för henne själv, ofta då också genom media.
Men: Den sprids ibland också aktivt av andra kristna! Vilket förstärker mitt vankelmodiga tankevankande. Och genererar ett inlägg till.
Hur skall kyrkan klara krisen att inte ha troende präster? var en fråga jag fick för några år sedan. Frågan kan stå som ett exempel. Den som ställde frågan var en hedervärd person på alla sätt och vis men till sin hedervärdighet bar personen också egenskapen duktigt okunnig! Rent vedervärdigt okunnig. Om kyrkan alltså. Visste till exempel inte att de texter som finns i Psalmboken och som lästes i gudstjänsten är texter ur Bibeln. Trodde alltså att kyrkan inte som hos riktiga kristna hade Bibeln utan - som det uttrycktes - läste ur en annan bok. Hade noll koll på Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Visste inget men hade ändå en tydlig bild som gav frågan: Hur skall kyrkan klara krisen att inte ha troende präster?
Det har varit i säck innan det kom i påse är ett talesätt man ibland brukar använda. Med det menar man att det har personen hört, inte kommit på själv. Och talesättet har givetvis sin tillämpning i ovan nämnda fall. Som här får stå som ett typ-fall. Som gör mig vankelmodig. Typ.
Det jag åsyftar är den intressanta företeelsen att i andra kristna sammanhang som inte vill vara Svenska kyrkan så förekommer i förkunnelse, undervisning och på andra sätt utfall mot eller raljerande med Svenska kyrkan, hennes tro, hennes gudstjänst, händelser knutna till henne osv. Jag har hört det själv vid ett antal tillfällen. Jag har hört det omtalas vid ännu fler. Och jag har mött många påsar vars innehåll tidigare varit i säck. Med stolthet kan jag då säga att det motsatta inte förekommer. Bara en gång i mitt ihärdigt kyrkliga liv har jag i en kyrka hört ett utfall mot en annan kyrka eller ett annat samfund. Det var för mer än 30 år sedan då jag i en kyrka i Västerbotten hörde en gammal präst predika mot den Katolska kyrkan - för en garanterat katolikfri församling. En gång. Ett tillfälle. Inte annars.
I olika andra kristna sammanhang kan vankas beskrivningar av vank i Svenska kyrkan. och mina tankar vankar: Varför? Man tillhör ju inte sammanhanget. Har valt att vara fria eller åtminstone självständiga. Så varför prata skit om andra? När det dessutom är skit man pratar!?
Bilden att ... åsikter finns inom Svenska kyrkan idag där det inte är helt teologiskt korrekt att säga att Jesus är enda vägen till Gud, att prata om synd, försoning och domen mm har en motbild för den som vill veta.
Motbilden är att Svenska kyrkan har en tydlig tro, bekännelse och lära! I hennes regelverk, stadgar, kallad Kyrkoordningen, står: Svenska kyrkans tro, gestaltad i gudstjänst och liv, är grundad i Bibeln, omvittnad och förklarad i hennes Bekännelseskrifter samt uttryckt i övriga av kyrkan antagna böcker (dessa är Evangeliebok, Handbok, Psalmbok och Bönbok). Citatet är ur minnet. Och enligt detta som gäller är det helt teologiskt korrekt att säga att Jesus är enda vägen till Gud, att prata om synd, försoning och domen mm. Det är inte bara korrekt. Det är nödvändigt. Och det görs!
Så vankade mina tankar - senare samma lördagseftermiddag i december.
Vankelmodig? Jo, lite.
Jamen så skönt...