stigstrombergsson

Jag vet inte om det var lämpligt. I vart fall hade jag aldrig innan skolgudstjänsten på folkhögskolan fredagen den 19/12 använt ett våffeljärn som liturgisk utensilie. Men då gjorde jag det. Länst till vänster - sett från församlingen - var det placerat. I framkant. Och till höger om det, mitt på altarets framkant en fyrljuständ adventsstake. Och i högra hörnet Maria, Josef och Jesusbarnet ur skolans julkrubba. De sistnämnda avfotograferade och inkopierade på blad alla gudstjänstdeltagare hade.

Och i gudstjänsten blev det ungefär vad som nu följer, efter klockringningen.

Vi börjar där vi slutade förra skolgudstjänsten. Fredag före första söndagen i Advent slutade alltsammans med att kören sjöng Go tell it on the mountain...that Jesus Christ is born. Nu sk kören sjunga samma sång. Därför att Someone told it on the mountains, someone told it överallt. Att Jesus blev född. Det vi snart skall fira. Sedan sjunger kören en sång till. Och så alla vi tillsammans psalm 116.

Sång + sång + psalm.

Det är snart jul. Inte än.

Skyltar, annonser handlar om att vi är på väg till julen. Därför är det fyra ljus tända här. Lite tidigt. Lite i förskott. Trots att det inte är Jul än. Men vi tar den lite i förskott. Med de centrala figurer som står här och som ni har på bladen - som jag återkommer till.

.

Där - eller här - står ett våffeljärn. Varför?

Våffeldagen - har någon hört talas om den? Jo, den finns! Det är bara att kolla i almanackan.
I år var den en tisdag - tredje dag påsk noga räknat. Nästa år är den en onsdag.

När infaller den? I februari nån gång! ljöd ett svar ur församlingen.

Njaa - svarade jag. Mars snarare. Jag har kollat i almanackan. Den 25/3.

Ringer någon klocka? Samband mellan 25/3 och 25/12?

Ja! 9 månader! Graviditetstid. Orden kom från folket.

Våffeldagen är "kyrkans skyltsöndag". Heter egentligen Jungfru Marie Bebådelsedag. Och handlar om hur Maria fick besked om att hon skulle få ett barn. Vars födsel vi firar 9 månader senare.
Jungfru Maria kallades gammalt tillbaka Vår Fru. Säg det fort och sluddrigt några gånger så blir det Vår-fru-dagen, våffrudagen, våffrludagen, våffledagen, våffeldagen.

Efter 9 månader var graviditeten fullgången. Och berättelsen om vad som då hände lyssnar vi till nu. God sed bjuder att vi gör det stående. Sedan sjunger kören en sång om vad Maria kan ha tänkt [Himlen i min famn].

Nu texten: Luk 2:1-20.

Nu är vi Här. Vid figurerna på altaret. De figurer ni har på bilden.

Här handlar det om världens mest avbildade baby.
Himlen i Marias famn. Som vi avbildar varje år.

Babybilder hittar man nästan varenda dag i Piteå-Tidningen.
På samma sida som dödsannonserna - lite märkligt egentligen.
Och denhär årstiden är babybilderna speciellt märkliga. I morse - men jag snabb-ögnade tidningen så jag kan ha sett fel - var en av barnen klädd som pepparkaksgubbe. Och babybilderna brukar just i december ofta innehålla både tomtar och Luciaglitter. Det blir någon slags dubbelexponering*.

Titta på bilden av Jesus.
Det är något som inte stämmer.
Barn ligger inte på det sättet.

Handlar det inte om en dubbelexponering.
Så Jesusbabybilden bär drag av ett krucifix?
Att snidaren lagt in döden i bilden av födelsen?

Det är ju faktiskt därför vi firar jul. För att det här barnet kom att dö. Och uppstå från de döda.
Det var vad som gjorde barnets födelse värd att komma ihåg, fira, återvända till.

Jul blir alltså mycket mer än stämning. Mycket mer än ljus i vintermörker eller värme och mys i decemberkyla. Julen blir allvar, hör ihop med de Bibelmeningar som man brukar säga sammanfattar vad Bibel och kristen tro innerst handlar om (Joh 3:16).

Det är vad det handlar om: Evigt liv. Och ljus. För var och en som tror.

Mer övertygande än såhär kan jag inte vara. Jag kan bara säga det. Berätta det.

Och så blir grejen din! Och du avgör vad du gör av det hela. Hur du ställer dig.

När Jesus föddes blev Guds räddningsplan för världen aktiverad - räddningstimman för världen slår som kören kommer att sjunga om. På flera språk.

Så sjöng kören Stilla natt med verser på olika språk. Vi bad ungefär Julottans förbön och Vår Fader. Jag fick ge Välsignelsen och skolgudstjänsten avslutades med psalm 122:1-2.

Idiot-trött är vad jag blir efter dessa gudstjänster. De kräver väldig fokusering. Tittar jag i en fusklapp tappar jag var tredje person. Och den stora majoriteten av dem som är där kommer inte att fira fler gudstjänster kring jul än denna. Men de firar denna. Därför att de vill. Och de sjunger. Och ber med. I vart fall många.

Det är stort.

---

*  Här gjorde jag en liten utvikning som förklarade begreppet dubbelexponering. Utvikningen motsvarade - med dålig vits och allt - den andra fotnot i ett tidigare inlägg.