glidning högerut
I Dagen - nätupplagan - artiklas det om hur den inom frikyrklighetens baptistiska kvistar pågår något av en synförändring vad gäller frågan om vuxendopets alias troendedopets nödvändighet för församlingstillhörighet, teologi och så vidare. Intressant läsning faktiskt. Bloggkollegan Pär bloggar i ärendet genom ett alldeles utmärkt inlägg.
Och jag bläddrar i mitt arkiv...
Alltså det arkiv som består av lektionstavelbilder medelst telefon fotograferade å arbetsplatsen. För det är så jag gör. När jag vill komma ihåg vad lektionerna kom att beröra. Jag fotograferar av tavlan när lektionen är slut. För den blev sällan som planen var. Och då är det ju vad som blev som är det som förblev. Inte planerna.
Detta inläggs bild är från lektionen om Den kyrkliga högervänsterskalan. Skall absolut inte förväxlas eller sammanblandas med den politiska högervänsterskalan utan är något helt annat.
Ortodoxa och orientaliska kyrkor placerar jag med svart text längst den svarta linjen längst till höger. De är oftast ålderdomliga i liturgi och teologi. Odlar aktivt sin obrutna kontinuitet med fornkyrkan. Till storlek runt en fjärdedel av världskristenheten.
Den Romersk-Katolska kyrkan - halva kristenheten - placeras till vänster om första gruppen. Också bevarande vad gäller teologi och liturgi. Siffran 1064 anger året för den formella brytningen med de ortodoxa.
500 år senare var det dags för nästa avknoppning åt vänster för den sista fjärdedelen av kristenheten, dominerande i vårt land. Reformationen skapade en hoper protestantiska samfund efter grovt taget två linjer: Reformatoriska eller evangeliska kyrkor inspirerade av Luther, reformerta eller evangelikala samfund med tankerötter hos Zwingli och Calvin. Ju längre vänsterut desto yngre och desto mindre bevarande vad gäller liturgi, dogmatik, teologi.
De röda orden är utifrån elevernas frågor och samtalet i gruppen.
OBS-ervera den röda pilen ovanför den svarta linjen!
Med den markerades den glidning högerut man ser om man följer utvecklingen i de olika framför allt protestantiska samfunden. Glidningen högerut kan observeras när det gäller gudstjänst och liturgi, symbolanvändning och på flera andra sätt. Nu också vad gäller baptistiska samfunds reflexion kring dopet - deras käpphäst.
Egentligen intressant. Kanske...
1054 ska det vara Stig. Nåja, splittringen var på gång sedan länge då... Spelar inte så stor roll exakt när det officiellt skedde. Spänningarna fanns ju redan på 300-talet.
F.ö. är det väldigt intressant att läsa Joel Halldorfs bloggande om just detta (som jag länkar till i min blogg...) och samtidigt observera att äpplet inte faller långt ifrån trädet. Dvs sådan far sådan son. Peter Halldorf har ju sedan länge sökt sig till fäderna för sin teologi. Högerut, på din skala. Men också hittat en stark igenkänning mellan sin egen tradition (pingst) och de ortodoxa - betoningen på den helige Andes verkan.
