stigstrombergsson

Jag antydde i fjällvandringsredogörelsen vid ett eller två tillfällen att jag kanske skulle återkomma med reflexioner kring Dag Hammarskjöldleden men ville dröja litet till dess jag hunnit tänka igenom saken lite bättre. Nu är det dags - även om jag inte är säker på att det verkar genomtänkt. Färdigtänkt blir det aldrig.

Tre saker vill jag beröra: min basuppfattning, min förståelsehorisont, mina detaljfunderingar och mina utvecklingsförslag. Som sagt - tre saker.

1. Basuppfattningen

  

Jag tycker idén med och sträckningen av pilgrimsleden/ Dag Hammarskjöldleden är bra!

Jag tycker idén med och sträckningen av pilgrimsleden/ Dag Hammarskjöldleden är bra!

Jag tycker idén med och sträckningen av pilgrimsleden/ Dag Hammarskjöldleden är bra!

Den formen av påståenden måste man göra minst tre gånger innan man kommer med åsikter om eventuella utvecklingslinjer och/eller förändringar. I kyrkliga sammanhang råder nämligen inte sällan den kulturen att om någon påtalar brister i ett koncept förutsättes denne vara helt negativ - och därmed avfärdningsbar. Därför börjar jag med att slå fast att idén är bra.

2. Förståelsehorisonten

Under början av 1990-talet innehade jag en tjänst som Stiftsadjunkt för Gudstjänstliv och Evangelisation. Den långa vidlyftiga benämningen är egentligen väldigt intressant. Ser man till sista ordet är ju evangelisation ett idag nästan utmönstrat begrepp. Dåförtiden innebar det å ena sidan lokalt åretruntarbete med studiecirklar, vuxengrupper och annat för att söka föra människor till en medveten bekänd kristen tro. Å andra sidan fanns i begreppet också sådant som så att säga gick lite utöver åretruntperspektivet: sommar- eller fritidskyrka, vägkyrka, närvaro vid evenemang typ Stora Nolia etc. Inom ramen för arbetet med Vägkyrka mötte jag första gången tanken på pilgrimsvandringar, pilgrimsturism.

Vägkyrka - dåförtiden - hade som poäng att människor på resa vid besök i bemannade kyrkor skulle möta kyrkans budskap om Kristus. Därför var det för evangelisationen viktigt att nätverket av Vägkyrkor skulle, för resenärernas skull, bli strategiskt lagom tätt så att de verkligen skulle kunna utgöra annorlunda rastplatser för både bil och sinne. Viss knätofsvarning utfärdades för man såg en potentiell risk i att konceptet skulle vridas till semestraren i stället för att möta människor som talar om kristen tro bara skulle möta kulturell lokalpatriotism typ: Välkommen till vår fina kyrka! Visst ligger den vackert! Den byggdes 1817, altartavlan är målad av NN och på lilla klockan lyder texten...

Mot den bakgrunden blev min förståelsehorisont också av pilgrimsturismen påtagligt styrd in mot evangelisation - om läsaren förstår vad jag menar. Och den horisonten bär jag med mig. Och vill nog också fortsätta att konka på.*

3. Detaljfunderingar

Om ledens uppbyggnad och sträckning behöver jag inte skriva. Att sådant är tydligt och smakfullt presenterat på Luleå stifts hemsida. I stället blir det "innehållet" och boken Vägen, du skall följa den som jag berör.

Dag Hammarskjöld var en mystiker som skrev lösa notiser vilka efter hans död sammanställdes till boken Vägmärken. För några år sedan läste jag en bok om trons och livshållningens utveckling hos en människa (oberoende på vad hon tror på) och om jag minns rätt nämndes Dag Hammarskjöld som ett exempel på vad jag vill kalla mognadens slutfas: den allt inneslutande upplysta hållningen till tillvaron där också paradoxer upphör och allt blir ett. Denna mognadens slutfas - mystiken - nås inte av alla och ingen når den när man är ung.**

Detta innebär att Hammarskjöld - som är bra - när han citeras på stenarna längs leden och i vandringshandboken ibland kan vara ganska svår att förstå för den stundom trötte, svettige och törstige vandraren. Något av citaten var lika obegripligt på framsidan av stenen som på baksidan där det är översatt till samiska. Och jag kan fundera om den specielle mogna människans mystik fungerar i relation till de vandrare som läser citaten - och fler i och för sig bra citat i boken - men är betydligt yngre.

Förre ärkebiskopen K G Hammar som skrivit meditativa texter i boken sägs också vara mystiker. I vart fall är han en fena vad gäller Dag Hammarskjöld. De texter han skrivit är också svår-forcerade dels utifrån språknivån som är ganska avancerad och akademisk, dels eftersom det inte alltid är lätt att också i sak förstå vad KG menar.*** Och därför går tankarna åt samma håll: är inte materialet för vagt och/eller högtravande för de ofta yngre som inte i pilgrimsledd grupp utan själva går leden?

Bokens avsnitt Sökandet efter pilgrimens själ av Hans-Erik Lindström är lysande. Den korta artikel om helighet i det samiska kulturlandskapet intressant. Avdelningen med psalmer, böner osv fungerar.

4. Utvecklingsförslag

Jag tror dock att hela eller delar av materialet eller åtminstone en introduktion till leden med meditationsplatsernas ord behöver finnas på engelska, tyska och franska. Många är de icke-svenskar som går Kungsleden/Dag Hammarskjöldleden.

Kanske skulle ett par alternativa meditationsserier utformas som, med start i samma Vägmärken-citat, leder tankar på annat sätt. Mer Jesus-centrerat till exempel. För att "passa" till exempel Alphagrupper på vandring. Eller ungdomsgrupper. Kanske mer profilerat en kristens resa. Typ.

"Den-som-sa-det-han-var-det" brukade vi säga när vi var små! Skriv det materialet!

Så föll orden hos min blogg- och barndomskompis när jag berättade om dessa tankar.

Kanske....

---

*  Min efterträdare på stiftet lystrar till titeln Stiftsadjunkt för Gudstjänstliv och Lokal mission. I detta kan man se att om ordet evangelisation är avvecklat finns saken kvar - men som orden smakar i min mun: mindre utmanande.

**  Boken heter Från Naivitet Till Naivitet : Om James W Fowlers Modell För Trons Utveckling och kan sägas vara ett kompendium på den betydligt mer omfattande boken - också läsvärd - Stages of faith. Om de teorierna - utanför ramen för detta inlägg se gärna länk och länk.

***  Här skall livligt erkännas att jag har och har haft svårt för mannen ifråga - något som jag berört I tidigare blogginlägg (prästmöte i Luleå 1-4 från september 2007). I vad mån det påverkar min bedömning här vill jag låta vara osagt.