metusalem och syndafloden
I första Mosebok finns ett släktregister som innehåller bland annat gubben Noas farfar Metusalem - i Bibel 2000 stavas han Metushelach. Han blev enligt registret i kapitel 5 hela 969 år gammal och har därför, som framgått av tidigare inlägg, fått lämna sitt namn som smeknamn åt vår 20 år gamla Volvo med registreringsnumret JTR 969.
Kapitel 5-8 i första Mosebok är intressant i alla sin märkligheter. Ritar man till exempel upp de berörda personernas födelser och åldrar på en tidsaxel leder det till insikten att en massa generationer kom att leva och att gubben Noa borde ha funnits med på den flergenerationsbild som borde tagits när lille Abram låg i vaggan. Man kan också notera att gamle Metusalem - eller Metushelach - dog samma år som sonsonen Noa hade byggt arken färdigt och floden kom och regnet öste ner.
Taank å leev i nihundresäjxtinii aar å sedda nögges dranken!!
Så löd för några år sedan en elevs dialektala kommentar till detta faktum.
Igår när resan hemåt från söderns länder skulle anträdas spöregnade det.
Och så hade det gjort i över ett dygn.
Och Metusalem vad död!!
Dagen innan skulle han flyttas några mil och något nödbedd tuffade han då igång men saknade sina ögons ljus. Han har alltid varit tagen av för mycket vatten, också vår Metusalem, men utan lyse har han aldrig varit.
I går morse var visserligen lyset tillbaka men själva gnistan hade det myckna vattnet släckt.
Konstgjord andning med startgas, elbehandling med bland annat säkringsbyten, en hutt rödsprit i tanken och värme i motorrummet kunde dock väcka de ½dränkta livsandarna och möjliggöra hemresa med sagda bil. I natt strax före ett var vi framme och natten kunde sovas i den egna sängen.
Jag är alltså tillbaka!! Och i veckan är det OAS-möte i Älvsbyn. Intressant.
Kapitel 5-8 i första Mosebok är intressant i alla sin märkligheter. Ritar man till exempel upp de berörda personernas födelser och åldrar på en tidsaxel leder det till insikten att en massa generationer kom att leva och att gubben Noa borde ha funnits med på den flergenerationsbild som borde tagits när lille Abram låg i vaggan. Man kan också notera att gamle Metusalem - eller Metushelach - dog samma år som sonsonen Noa hade byggt arken färdigt och floden kom och regnet öste ner.
Taank å leev i nihundresäjxtinii aar å sedda nögges dranken!!
Så löd för några år sedan en elevs dialektala kommentar till detta faktum.
Igår när resan hemåt från söderns länder skulle anträdas spöregnade det.
Och så hade det gjort i över ett dygn.
Och Metusalem vad död!!
Dagen innan skulle han flyttas några mil och något nödbedd tuffade han då igång men saknade sina ögons ljus. Han har alltid varit tagen av för mycket vatten, också vår Metusalem, men utan lyse har han aldrig varit.
I går morse var visserligen lyset tillbaka men själva gnistan hade det myckna vattnet släckt.
Konstgjord andning med startgas, elbehandling med bland annat säkringsbyten, en hutt rödsprit i tanken och värme i motorrummet kunde dock väcka de ½dränkta livsandarna och möjliggöra hemresa med sagda bil. I natt strax före ett var vi framme och natten kunde sovas i den egna sängen.
Jag är alltså tillbaka!! Och i veckan är det OAS-möte i Älvsbyn. Intressant.
Kommentarer
Trackback
