svart välsignelse
Svart välsignelse
var rubriken på gårkvällens Uppdrag granskning i SVT.
Programmet handlade om följande:
Till att börja med: Präster som gör uppdrag utanför sin församling och utifrån att de är kända av personerna uppdraget gäller, är populära eller något sådant, för egen del av dopfamiljer, sorgehus, brudpar etc tar emot något slags arvode - inte bara eventuella bensinpengar - direkt i handen. I sammanhanget nämndes att det förekommer att präster rentav begär sådana kuvert. Svartjobbsmisstanken kryper ju in under huden.
Dessutom: Det gavs också ett exempel på en präst som i brist på att vara anställd i församling bildat egen firma och mot avgift utförde olika slag av kyrkliga handlingar (alltså dop, vigslar osv). Då blir ju i och för sig slantarna vita men frilansandet är ju - lindrigt sagt - märkligt. Att snillet i fråga dessutom uppträdde i lila prästskjorta - alltså biskopsskjorta - och till denna stort guldkors får en ju att undra var han har sin självbild.
Sedan: Präster som konsultar specialistkunskaper genom egna firmor och tar häftigt betalt. Visbybiskopen Koskinen gavs några kängor i sammanhanget. Välförtjänt.
Det var ett bra program!!
Ärkebiskopen talade klokt, en Blekingepräst genialiskt och KGHammar mycket bra.
Själv har jag aldrig tagit betalt i egen ficka!!
Det har förekommit att människor velat tacka för sig genom att ge en gåva men den har alltid förmedlats till Missionen, Lutherhjälpen eller nåt liknande och jag har markerat att det blir så och att präster inte tar emot pengar privat. Dock har en och annan blombukett dykt upp hemma efter en begravning och i något fall - om jag minns rätt tre kilo - hjortron som givetvis inte skickades till Afrika. Bokhandlarparet i byn gick runt min vägran att ta emot ersättning för dottervigsel och barnbarnsdop under min semester genom att småleende överlämna ett presentkort på böcker ur deras egen butik. Kollegor har dessutom vittnat om att en aller annan chokladask dykt upp.
Men detta är något helt annat än det systematiska ockrande som Uppdrag granskning lyfte fram - samtidigt som de underströk att det är en lite minoritet av präster som gör på detta viset.
Är problemet nytt? Nej!
Redan i fornkyrkan fanns liknande situationer att hantera. Man kan läsa om det i en skrift som heter De 12 apostlarnas lära (Didaché) skriven kring år 100. Där står i kapitel 11 en hel del om om apostlar och profeter - alltså sådana som i funktion idag närmast motsvaras av präster och pastorer.
(...) Icke var och en som talar i ande är en profet, utan endast om han för Herrens vandel. Av vandeln skall den falske och den sanne profeten kännas igen. (...) och varje profet som som lär sanningen men inte gör vad han lär, är en falsk profet. (...) Men den som säger i anden: "ge mig pengar", eller annat sådant, honom skall ni inte höra. (...)
Och strax inna detta är det sagt: ... om han begär penningar, är han en falsk profet.
Länk till programpresentationen och fler länkar där.
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=2232&lid=Uppdrag_granskning&from=menu
Själva programmet: http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=744765
Kyrkans tidning skriver också idag, dagen efter:
http://www.kyrkanstidning.com/ArticlePages/200701/24/20070124081937_Headline348/20070124081937_Headline348.dbp.asp
http://www.kyrkanstidning.com/ArticlePages/200701/24/20070124082059_Headline853/20070124082059_Headline853.dbp.asp
Vad säger kollegan Lind om saken?
Hur skall man svara på det?
Jag vet inte?
Jag vet inte heller om jag egentligen vill svara på en anonym fråga om en annan person.
Men: Det jag vet om den i frågan nämnde är att han har eget bolag och erbjuder sig som vikarie till församlingar och EFS-föreningar - dock inte till privatpersoner i behov av kyrkliga tjänster. Det gör att det hela kommer att handla om vita pengar och det är en himla skillnad gentemot att i handen ta emot slantar av enskilda.
Nej, det var mycket märkligt att en präst skyltar med biskopsskjorta och dito kors.
Bra skrivet.
