stigstrombergsson

Nu är tuffa veckan slut, slut, slut.

Alla möbler burits ut, ut, ut.

En del till Återbruket gått,

i garaget är det tjockt,

och en del till tippen!

Denna grötrimsvers - läsaren må gissa på vilken melodi den kan sjungas - beskriver känslan efter den vecka som gått. Huset som mor och far bebodde är nu tömt och de saker de omgav sig med har vi tagit i, bedömt och hanterat.

• En del finns inne hos oss för att bevaras, användas och integreras i vårt liv.
• En del finns i garaget i väntan på att vi gör utgallringar av porslin eller annat och kanske lyfter in dem i vårt eget sortiment.
• En del finns i samma garage i väntan på att barnen - alltså barnbarnen till di gamle - kanske skall ha behov av dem när de flyttar ut till mer permanenta egna bostäder.
• En del finns i - jodå: garaget - i väntan på att kunder kanske hör av sig. Prylarna finns på www.blocket.se.
• En del - en hel del - har gått till Återbruket. Det gäller både småsaker, möbler och böcker.
• En del - nött, trasigt eller alltför personligt - har gått till soptippen för att förstöras.

Och så är huset slutligen sålt, nycklarna överlämnade och den nye ägaren flyttar in.
Allt detta är på samma gång skönt och vemodigt. Skönt att arbetet är över, skönt att inte längre äga och bekosta två hus. Vemodigt att så att säga städa ut två människors liv. Bra är det på ett sätt att vi gjort detta sedan det gått en tid efter det att också pappa dog. Plockandet skedde inte under alltför stor akut sorg.

Torsdag kväll när allt detta var klart innebar en mental punktering. Jag sov som en skjuten natten mot fredag. Och på fredag (alltså igår) kunde jag tänka framåt igen - på arbetet, på annat.