pappas allra sista resa
Igår hade vi begravning, den allra sista resan för min far. Och det blev OK.
Kamraten sedan barndomen, kollegan från Luleå, den kyrklige katten bland alla hermeliner var officiant. Och talade gott om tilliten till Gud som en väg i och ur svårigheter. Och det stämde på pappa. Och vi sjöng psalmer och lyssnade på sångsolo som också stämde på pappa och på det centralaste i kristen tro: Guds barmhärtighet.
Jag är enda barnet men tillsammans med min fru och våra fyra barn (22- nästintill 14 år gamla) var jag bärarlaget som flyttade pappa ur kyrkan till och ner i graven - pappas allra sista resa.
Och vid minnesstunden fanns vänner, pappa och mammas och mina, samt släktingar, främst på mammas sida. Mina farböder Knut och Karl samt nästan alla kusiner på den sidan bor i södra delarna av landet och representerades av minnegåvor till Lutherhjälpen och Läkare utan gränser.
Så nu är begravningen bakom oss. Och pappa vilar i graven tillsammans med mamma. Men jag tänker att de också är tillsammans på ett annat vis - hos Gud, med varandra, utan värk och bägge seende.
Och jag sov så gott i natt. Det var en sömn typ mellan juldagen och annandagen, en sömn efter en avgörande händelse med många inslag, en sömn när det är över.
Kamraten sedan barndomen, kollegan från Luleå, den kyrklige katten bland alla hermeliner var officiant. Och talade gott om tilliten till Gud som en väg i och ur svårigheter. Och det stämde på pappa. Och vi sjöng psalmer och lyssnade på sångsolo som också stämde på pappa och på det centralaste i kristen tro: Guds barmhärtighet.
Jag är enda barnet men tillsammans med min fru och våra fyra barn (22- nästintill 14 år gamla) var jag bärarlaget som flyttade pappa ur kyrkan till och ner i graven - pappas allra sista resa.
Och vid minnesstunden fanns vänner, pappa och mammas och mina, samt släktingar, främst på mammas sida. Mina farböder Knut och Karl samt nästan alla kusiner på den sidan bor i södra delarna av landet och representerades av minnegåvor till Lutherhjälpen och Läkare utan gränser.
Så nu är begravningen bakom oss. Och pappa vilar i graven tillsammans med mamma. Men jag tänker att de också är tillsammans på ett annat vis - hos Gud, med varandra, utan värk och bägge seende.
Och jag sov så gott i natt. Det var en sömn typ mellan juldagen och annandagen, en sömn efter en avgörande händelse med många inslag, en sömn när det är över.
Kommentarer
Trackback
