lite om Framtidsforum, både ros och ris.
Luleå stifts Framtidsforum har gått av stapeln. Temat var Dolda möjligheter och man kan läsa en massa om det på http://www.svenskakyrkan.se/luleastift/framtidsforum/index.htm.
Hur blev det då?
Inledningen var OK. Det föredrag som biskop Hans av Nordkalotten (alltså Luleå stift) höll var ett bra föredrag med goda ord om Jesus och sanna ord om vår mänskliga brustenhet. Lite tillknäppt kanske men det är väl naturligt med tanke på åhörarskarans storlek - 1300 personer, press och ho vet allt.
Biskop Tomas från den koptiska kyrkan i Egypten var (som vanligt) ett fantastiskt möte. Han predikade i första kvällens inledningsgudstjänst och förklarade på ett glädje-smittande sätt sambandet mellan att Vi är i Kristus och Kristus är i oss.
Och så skulle man kunna referera punkt efter punkt. Mycket var positivt, annat var hårresande dåligt. Svagheten med ett så stort möte blir att något riktigt möte inte kommer till stånd. Det är ju folk överallt! Alla kan dessutom i seminarier etc odla sina specialintressen vilket betyder att man som regel kommer att befinna sig bland dem man delar åskter med och slipper utmanas av några andra eller något annat.
Av det gemensamma tycker jag att Ove Wikströms föredrag sista förmiddagen var bäst - inte helt oväntat. Han har mycket att dela med sig av och rent pedagogiskt verkar 1300 personer vara bara en bit kaka för honom.
Det sämsta var ett av de seminarier jag var på. I min utvärdering till stiftskansliet - icke anonym - skrev jag: "Thalens andra Lutherseminarium var det västa seminarium jag erfarit på någon obligatorisk fortbildning under mina 27 år som präst - och jag har bara missat en. En docent behöver ha något på fötterna och åtminstone förmå lite av en dialog med dem som frågar kring (och i någon mån ifågasätter delar av) hans fnittriga framställning. Det var så lågt att Glocalnet är högt. Vill man nödvändigtvis ha en föreläsare som raserar fundamentala delar av det präster i sina prästlöften ställer sig lojala till och som uttrycks i kyrkoordningen bör man hitta någon som kan göra det med lite större finess."
Min slutkläm till stiftet i utvärderingen blev: " Summa om helheten blir dock att intresseväckande samtal om Framtiden saknades i framtidsforum och Dolda möjligheter har förblivit dolda.
Detta, och mycket annat, tycker (tyvärr) Stig Strömbergsson, Älvsbyn, i egenskap av deltagare."
Möten med goda vänner var många och nattsuddet hemma hos tidigare arbetskamrater var värt guld. Tack till värdfolket! Och till det medinkvarterade för ett gott och roligt tankebyte vänner emellan.
Hur blev det då?
Inledningen var OK. Det föredrag som biskop Hans av Nordkalotten (alltså Luleå stift) höll var ett bra föredrag med goda ord om Jesus och sanna ord om vår mänskliga brustenhet. Lite tillknäppt kanske men det är väl naturligt med tanke på åhörarskarans storlek - 1300 personer, press och ho vet allt.
Biskop Tomas från den koptiska kyrkan i Egypten var (som vanligt) ett fantastiskt möte. Han predikade i första kvällens inledningsgudstjänst och förklarade på ett glädje-smittande sätt sambandet mellan att Vi är i Kristus och Kristus är i oss.
Och så skulle man kunna referera punkt efter punkt. Mycket var positivt, annat var hårresande dåligt. Svagheten med ett så stort möte blir att något riktigt möte inte kommer till stånd. Det är ju folk överallt! Alla kan dessutom i seminarier etc odla sina specialintressen vilket betyder att man som regel kommer att befinna sig bland dem man delar åskter med och slipper utmanas av några andra eller något annat.
Av det gemensamma tycker jag att Ove Wikströms föredrag sista förmiddagen var bäst - inte helt oväntat. Han har mycket att dela med sig av och rent pedagogiskt verkar 1300 personer vara bara en bit kaka för honom.
Det sämsta var ett av de seminarier jag var på. I min utvärdering till stiftskansliet - icke anonym - skrev jag: "Thalens andra Lutherseminarium var det västa seminarium jag erfarit på någon obligatorisk fortbildning under mina 27 år som präst - och jag har bara missat en. En docent behöver ha något på fötterna och åtminstone förmå lite av en dialog med dem som frågar kring (och i någon mån ifågasätter delar av) hans fnittriga framställning. Det var så lågt att Glocalnet är högt. Vill man nödvändigtvis ha en föreläsare som raserar fundamentala delar av det präster i sina prästlöften ställer sig lojala till och som uttrycks i kyrkoordningen bör man hitta någon som kan göra det med lite större finess."
Min slutkläm till stiftet i utvärderingen blev: " Summa om helheten blir dock att intresseväckande samtal om Framtiden saknades i framtidsforum och Dolda möjligheter har förblivit dolda.
Detta, och mycket annat, tycker (tyvärr) Stig Strömbergsson, Älvsbyn, i egenskap av deltagare."
Möten med goda vänner var många och nattsuddet hemma hos tidigare arbetskamrater var värt guld. Tack till värdfolket! Och till det medinkvarterade för ett gott och roligt tankebyte vänner emellan.
Kommentarer
Trackback
